fredag 29 september 2017

Inget fredagsfys

Gårdagens jogg känns i höften i dag. Inte mycket, men det känns. Jag skulle antagligen kunna ta en runda, men jag valde att vara klok och avstå.

Istället åkte jag hem efter jobbet och firade fredags med en liten tupplur och sen mest bara soffhäng. Trots allt är det ju soffpotatisens dag i dag.

I morgon blir det en tur söderut till barn och barnbarn, så då blir det heller ingen jogging. Däremot hoppas jag på en runda på söndag, så att det inte går alltför långt mellan rundorna. Tröskeln hinner liksom växa sig så hög om jag inte nöter ner den regelbundet.

onsdag 27 september 2017

Ja men eller hur...

Mina planer på en liten runstreak denna vecka sket sig liksom direkt. Med en huvudvärk av gigantiska mått i måndags var det bara att överleva dagen på jobbet och sen hem och krascha i soffan.

I går drog jag i väg till Motorp för en lugn runda i det underbara vädret. Benen kändes okej och jag gick ut lite väl hårt. Jag försökte sakta ner efter dryga 2 kilometer men tydligen trummade jag ändå på rätt bra och väl i nål insåg jag att jag persat på Motorp. Mitt livs andra femma under 34 min, dessutom. Den första var under Broloppet, så den räknas inte riktigt då jag ju hade draghjälp där.

Ett litet problem med det här är att jag blir lite för fixerad vid tiden. Även om jag tänker mig en soft runda så höjer jag tempot och hoppas på en bra tid. Jag måste komma ifrån det, för jag vill ju njuta av mina rundor.

Kanske körde jag ändå för hårt i går för i morse kände jag av höften/ljumsken så jag valde att ta en vilodag i dag också. Åkte på Ikea och köpte en hallspegel istället.

Mitt mål är att träna varannan dag, tisdag, torsdag, fredag och söndag. Vi får väl se hur det blir, men det är målet i alla fall.

söndag 24 september 2017

Aj aj aj...

En förkylning och en latmask har gjort att jag, den senaste veckan, bara joggat en gång. I torsdags kände jag att jag nästan var tvungen att ta enrunda, så jag snörade på mig skorna och drog i väg på en fyra. Och vilken fyra sen! Nytt PB, en helt galen fart runt hela spåret.


I helgen har jag varit i Göteborg på Choklad-, lakrits- och delikatessmässa så jag har haft ett uppehåll i mitt godisuppehåll. Jag har ätit fin choklad, god lakrits och lite annat gott. Helt okej, men det känns också rätt skönt att gå tillbaka till godisfritt i morgon.

Jag skulle dessutom behöva jogga ihop en del kilometer innan september är slut, så jag hoppas kunna fixa några kilometer varje dag denna vecka. Nu är förkylningen borta, så nu har jag liksom inget att skylla på, tänker jag.

Minst 4 km per dag i 6 dagar genererar ju minst 24 km, vilket skulle putsa siffrorna för september. Putsa, men inte rädda helt. Jag ligger klart efter budget denna månad.

Nu får det bli skärpning, med andra ord!

lördag 16 september 2017

Nya Broloppet

I morse satte vi oss i bilen, min man och jag, för att åka till Motala och Nya Broloppet. Det var rätt mulet och lite så där gråkallt, men vädret kan man ändå inte göra nåt åt så det är ingen idé att gnälla.

Väl i Motala hämtade vi ut våra nummerlappar och fick våra t-shirtar. Lite skoj att det inte var en träningströja, utan en vanlig t-shirt. Av någon konstig anledning har jag redan en väldig massa funktionströjor. Vi rörde oss mot tävlingsområdet där vi först tittade på Knatteloppet. Små KNATTAR, upp till 6 år, kutade 500 m - hur söta som helst. Nästa start var ungdomsloppet, de mellan 6 och 12 år som skulle springa 2,5 km. Det är ju bara att inse att man inte har en chans mot dem. De första kom ju i mål fasen innan de ens hunnit startat, tyckte jag.

Sen var det vår tur, vi som skulle springa 5 eller 10 km.

Starten var, som vanligt, trång men spela roll. Det tar den tid det tar. Man fick man kryssa rätt mycket mellan folk som gick eller joggade lite långsammare, men det gör inte mig nåt. Tvärtom känner jag mig extra snabb när jag får springa förbi andra.

Som vanligt drogs jag med i lite för hög hastighet i början, det är ju så lätt hänt när man kryssar sig fram. Jag försökte ändå hålla ner farten, men det gick så där. Benen trummade på, och snart pep klockan både på en kilometer och på två. Hann nästan inte med själv. Uppför bron var det riktigt tungt, så där gick jag. Tittade lite på utsikten, men jävlar vad högt det var! Nerför bron, en liten krok och sen en vätskekontroll. Ett par klunkar vatten, kanske onödigt på ett femkilometerslopp, men det var gott.  


Sen var det bara 1,5 km kvar, längs vattnet. Strålande sol och så himla underbart.

Precis innan målrakan blev jag omsprungen - av segraren i 10 km-loppet! Nåja, är man en snigel, så är man. Man ska inte stressa. Man ska njuta av loppet, få valuta för pengarna.

Väl i mål fick vi vår medalj - en riktigt snygg en, plus banan, vatten och en goodiebag. Och vilken jäkla goodiebag!! Jag har väl aldrig sett en så välfylld goodiebag.

Vi fick dessutom en äppelkaka som var nästan kriminellt god plus en kopp kaffe. Trots mitt sockerstopp valde jag att äta - och njuta av - den.

Jag vet inte vad som skulle kunnat vara bättre på loppet, det var liksom alla rätt skulle jag vilja påstå. Jag hoppas verkligen jag kommer ihåg att anmäla mig till loppet nästa år också.

Väl hemma tankade jag ur klockan och insåg att jag kunde vara nöjd även med dagens tid. Nu ska vi ju komma ihåg att jag är en snigel. Jag brukar springa 5 km på ca 35 min lite olika beroende på dagsform och slinga. I dag klockade jag in på 33:29!!! (ja, det är värt tre utropstecken)

Jag snittade på 6:39 min/km trots att jag, alldeles i början fick trängas, att jag gick uppför bron och att jag stannade till för att dricka vatten. Det är helt enkelt galet bra, för att vara jag. Jag slog PB på 5 km. Det är ju alltid svårt att veta exakt hur mycket PB det blir eftersom det nästan alltid är med någon liten decimal, men min nästa snabbaste femma snittade jag på 6:51min/km så det borde ju innebära en förbättring med en minut om inte min matte är helt ur spel.

fredag 15 september 2017

Fredagsfys före fredagsmys

Så klart!

Efter en lång - men bra - vecka på jobbet satt det som en fläskläpp med en runda uppe vid Motorp. Tanken var att ta femman, och om jag hade ork kvar skulle jag ta 1,5-rundan också. Det finns en sexa också, men den där extra lilla rundan som skiljer femman från sexan är så himla jobbig att jag brukar undvika att ta sexan.

När jag kom till stället där femman och sexan delar på sig flög f*n i mig och jag fortsatte rakt fram. Jag valde sexan.

Benen trummade på. Inte i nån turbo, jag är ju ändå en snigel, men ändå. Den där öglan på drygt en kilometer passerades och jag kom tillbaka in på femman utan att ha behövt ta någon gåvila.

Strålande sol, nästan 20 plusgrader och alldeles vindstilla - ren njutning alltså.

En liten vidrig orm tog väl kanske udden av den fullständiga njutningen, men den sprang jag förbi (just, jag sprang förbi den, jag väntade inte på att den skulle ringla bort) och fortsatte in mot mål. För att inte sluta på 6,2 km (som banan är) tog jag en extra liten krok och klockade in på 6,5 km.

Helt okej, tycker jag nog.

torsdag 14 september 2017

En liten runda i regnet

Direkt efter jobbet bytte jag om och drog i väg ut i spåret. 4 km, inte snabbt men helt okej. Med lite inslag av gåvila, jag hade liksom inte lust eller pannben att pressa mig så mycket, men det var en skön runda.

En lång arbetsvecka, rejäl mensvärk och allmän hösttrötthet tar ut sin rätt, och jag är väldigt nöjd med att ha kommit ut i spåret i alla fall.

I morgon är det äntligen fredag och då hoppas jag på en lite längre runda, gärna uppe vid Motorp.

onsdag 13 september 2017

Viljornas kamp

I dag var det nästan slagsmål här hemma.

Latmasken slogs med Hurtbullen och var väldigt nära att vinna. Latmasken lockade med att ligga på soffan, under filten. Kanske dricka lite Bailey´s. Titta lite på tv. Bara vara lat.

Hurtbullen kontrade med att det skulle bli skönare att ligga på soffan efteråt. Efter en liten runda och sen en dusch.

Latmasken tog till lite fula knep. Kände att det nog var lite kallt och ruggigt, bjöd på lite chai latte.

Hurtbullen harklade sig och upprepade hur skönt det skulle bli att bänka sig i soffan, under filten, efteråt. När man känner sig duktig.

Latmasken försökte sig på saker som att det nog var liiite svidigt och ont i halsen - och då ska man ju inte jogga - och förresten skulle jag ju ändå inte hinna bygga upp nån kondition till lördagens lopp.

Då fick Hurtbullen nog, tyckte det var ett jävla gnäll. Bytte om, snörade på sig skorna och tog en liten runda.

Och - visst är det grymt skönt så här efteråt, efter en runda, en dusch, lite mat och nu soffläge.

tisdag 12 september 2017

Om alla rundor vore som dagens...

...skulle jag aldrig mer jogga.

Tunga ben, ännu tyngre fötter, ingen rytm, inget tempo, inget flyt.

Men - i morgon är en annan dag. :-)

Dag 1

I går var en lååååång dag på jobbet. I och med att vi hade föräldramöte slutade jag inte förrän vid 20.30. Trots detta kunde jag sköta maten som planerat. Over night-gröt till frukost, en liten taco-paj till lunch, kycklingsallad till middag och ett par knäckemackor till kvällsmellis. Trots tillgång till kakor hela dagen (och kvällen) höll jag mig sockerfri.

Bra jobbat!

söndag 10 september 2017

342 dagar kvar

Den senaste tiden har jag tappat lite löpning. Allt nytt på jobbet, renovering av klädkammaren och en lurkande förkylning har gjort att jag valt bort joggandet i några dagar.

I morse släpptes startplatserna till UltraVasan 2018 och jag hängde liksom på låset för en plats. Efter några stressiga minuter då jag först inte kom in, sen inte kom på vilket inlogg jag hade och slutligen roddade runt mellan anmälningssidan och BankID så fick jag mitt bekräftelsemejl.

Snabbt som en iller drog jag i väg ett mejl till Kungshaga hotell och bekräftade min bokning där så nu är även boendet bokat. Det känns skönt att ha allt klart, liksom.

Som en kick-start blir det nu ett omtag i det här godis-stoppet, så från och med i morgon är det slut på godis och sötsaker (med ett litet uppehåll när jag ska på Chokladkalaset i Göteborg). Fram tills jag åker till STHLM Above and Below är det ordning och reda som gäller. Ingen skräpmat, ingen godis och inget annat skräp. Dessutom ska jag undvika kolhydrater, i alla fall de tomma och snabba rackarna.

Dessutom ska jag sätta fart på joggingskorna igen, så att det blir nån ordning på det hela. Jag vet ju att det är så skönt när alla bitar är på plats.

söndag 3 september 2017

Carina - Mördarbacken 3-1

Av de senaste 4 joggingrundorna har jag fixat MÖRDARBACKEN tre gånger. I fredags försökte jag inte ens, för då kände jag av min förkylning så då ville jag inte få särskilt mycket pulshöjning.

Snigel-streaken är nu tre dagar gammal och jag har kört 4 km, 2 km, 4 km. I morgon lär det bli en kortis för då ska jag börja måla om i min klädkammare. Den ska nämligen bli en walk-in-closet :-D

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...