Efter ett par dagar med akut ont i magen under rundan, så där som jag har fått vid några tillfällen, var jag väl lite nojig över att få ont igen. Jag tyckte jag gick ut lugnt för att se om det skulle förhindra det onda och det kändes riktigt bra.... i nästan 2 km. Sem började det kännas lite smått. Inte värre än att jag kunde fortsätta jogga, så jag var noga med att andas ordentligt och sänkte farten en aning. Det funkade bra .... i några hundra meter. Efter ca 2,5 km tog det stopp och jag fick börja gå. Jag gick där och väntade på den där krampen, den som får mig att kallsvettas och må lite illa. Den kom inte. Istället släppte det rätt snabbt och efter några hundra meter kunde jag börja jogga igen. De kändes lätt och jag njöt av rundan, ända in i mål.
Väl hemma synkade jag klockan och jag kunde inte låta bli att le när jag såg så tydligt var jag hade haft känningar av magen. Det går liksom inte att missa.
Däremot är jag fan imponerad över mina övriga kilometertider. Jisses, jag menar jag snittar på på en tid runt 7 min/km - och det är snabbt för att vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar