Jag klev på vid 18-tiden i torsdags. Då fick jag hjälpa till att dela ut nummerlappar och lägga ut lite live-bilder. När starten gick, kl 21, samlade jag ihop lite startlistor och grejade lite innan några av oss funktionärer satte oss i bilen och åkte genom Stockholm för att komma ikapp Ledet. Ungefär kl 23 klev jag in i ledet och började gå. Jag gick med dem i nästan 4 timmar men i samband med första supportsträckan satte jag mig i en funktionärsbil och åkte med en stund. Sedan gick jag med i ledet igen, filmade dem som gick, snick-snackade med alla trevliga människor och bara njöt av alltihop.
Drygt 50 000 steg senare klev jag av för några timmars välbehövlig vila. Vid 12.30 hämtade min man mig. Då åkte vi och åt lunch innan vi checkade in på hotellet och gissa om jag slocknade snabbt för en liten (hm, nästan två timmar) tupplur.
Betydligt mer utvilad än jag trott anslöt jag till ledet igen, på lördag morgon, i Kvicksund. I fem timmar hade jag förmånen att gå i underbart vacker omgivning, tillsammans med de tappra deltagarna (som då promenerat i 36 timmar). Vid 15 tog jag en knapp timmes paus, med lite mat och en glass, innan jag åter hoppade in i ledet och fortsatte gå... och gå... och gå... och gå.....
Nästan 69 000 steg - ca 11 timmar - skrapade jag ihop innan min man hämtade mig och vi for till hotellet för några timmars sömn. Fötterna och benen var liksom inte helt nöjda utan protesterade rätt bra under natten så jag var väl inte så där jättepigg när jag vaknade i morse, men jag åt en god hotellfrukost, tvingade ner fötterna i ett par skor och anslöt till de tre som fortfarande var kvar i tävlingen. När jag klev på, i morse, hade de varit på fötter i SEXTIO (!) timmar men de var fortfarande glada och trevliga.

Det var bara att inse att kroppen inte riktigt fixade att jogga efter så många timmar på asfalt. Även om runstreak är en kul grej så är det inte värt smärta och skador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar