Höften har förlåtit mig och träningsvärken är borta - så nu kan jag jogga igen. 4 km i måndags och 5 km i går, helt utan känningar. Sånt gillar vi!
Nästa helg släpps platserna till UV45 2018, och jag ska banne mig ställa klockan för att hänga på låset till det biljettsläppet.
I vanliga fall när jag sprungit lite tuffare lopp, som 6h och GöteborgsVarvet, så har jag liksom muttrat nåt om "aldrig mer" när jag gått mål, och gärna några veckor efteråt också. Under UV visste jag, varenda steg, att jag ville göra det nästa år också. Trots lera och regn, trots trötta och värkande ben, så njöt jag och tyckte det var riktigt kul. Jag antar att det är nåt fel i huvudet på mig, men det var verkligen kul.
Nu är min stora fasa att jag inte ska få nån startplats nästa år, men så illa kan det väl ändå inte vara... väl...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gott nytt år då :-)
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...
-
Trots värme och skolavslutningsvecka har jag fått ihop en del kilometer även denna vecka. Närmare bestämt 25,3 km. Det innebär att jag, unde... -
Ibland kanske man önskar att man var duktigare på att motionera, men tiden/orken/lusten finns bara inte. Det känns omöjligt att få in motio...
-
Nu är det himla nära ju, man kan nästan känna lukten av 2017. Så vad har jag då för målsättningar för året, för planer och för drömmar? I...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar