Nya Broloppet

I morse satte vi oss i bilen, min man och jag, för att åka till Motala och Nya Broloppet. Det var rätt mulet och lite så där gråkallt, men vädret kan man ändå inte göra nåt åt så det är ingen idé att gnälla.

Väl i Motala hämtade vi ut våra nummerlappar och fick våra t-shirtar. Lite skoj att det inte var en träningströja, utan en vanlig t-shirt. Av någon konstig anledning har jag redan en väldig massa funktionströjor. Vi rörde oss mot tävlingsområdet där vi först tittade på Knatteloppet. Små KNATTAR, upp till 6 år, kutade 500 m - hur söta som helst. Nästa start var ungdomsloppet, de mellan 6 och 12 år som skulle springa 2,5 km. Det är ju bara att inse att man inte har en chans mot dem. De första kom ju i mål fasen innan de ens hunnit startat, tyckte jag.

Sen var det vår tur, vi som skulle springa 5 eller 10 km.

Starten var, som vanligt, trång men spela roll. Det tar den tid det tar. Man fick man kryssa rätt mycket mellan folk som gick eller joggade lite långsammare, men det gör inte mig nåt. Tvärtom känner jag mig extra snabb när jag får springa förbi andra.

Som vanligt drogs jag med i lite för hög hastighet i början, det är ju så lätt hänt när man kryssar sig fram. Jag försökte ändå hålla ner farten, men det gick så där. Benen trummade på, och snart pep klockan både på en kilometer och på två. Hann nästan inte med själv. Uppför bron var det riktigt tungt, så där gick jag. Tittade lite på utsikten, men jävlar vad högt det var! Nerför bron, en liten krok och sen en vätskekontroll. Ett par klunkar vatten, kanske onödigt på ett femkilometerslopp, men det var gott.  


Sen var det bara 1,5 km kvar, längs vattnet. Strålande sol och så himla underbart.

Precis innan målrakan blev jag omsprungen - av segraren i 10 km-loppet! Nåja, är man en snigel, så är man. Man ska inte stressa. Man ska njuta av loppet, få valuta för pengarna.

Väl i mål fick vi vår medalj - en riktigt snygg en, plus banan, vatten och en goodiebag. Och vilken jäkla goodiebag!! Jag har väl aldrig sett en så välfylld goodiebag.

Vi fick dessutom en äppelkaka som var nästan kriminellt god plus en kopp kaffe. Trots mitt sockerstopp valde jag att äta - och njuta av - den.

Jag vet inte vad som skulle kunnat vara bättre på loppet, det var liksom alla rätt skulle jag vilja påstå. Jag hoppas verkligen jag kommer ihåg att anmäla mig till loppet nästa år också.

Väl hemma tankade jag ur klockan och insåg att jag kunde vara nöjd även med dagens tid. Nu ska vi ju komma ihåg att jag är en snigel. Jag brukar springa 5 km på ca 35 min lite olika beroende på dagsform och slinga. I dag klockade jag in på 33:29!!! (ja, det är värt tre utropstecken)

Jag snittade på 6:39 min/km trots att jag, alldeles i början fick trängas, att jag gick uppför bron och att jag stannade till för att dricka vatten. Det är helt enkelt galet bra, för att vara jag. Jag slog PB på 5 km. Det är ju alltid svårt att veta exakt hur mycket PB det blir eftersom det nästan alltid är med någon liten decimal, men min nästa snabbaste femma snittade jag på 6:51min/km så det borde ju innebära en förbättring med en minut om inte min matte är helt ur spel.