Höften har förlåtit mig och träningsvärken är borta - så nu kan jag jogga igen. 4 km i måndags och 5 km i går, helt utan känningar. Sånt gillar vi!
Nästa helg släpps platserna till UV45 2018, och jag ska banne mig ställa klockan för att hänga på låset till det biljettsläppet.
I vanliga fall när jag sprungit lite tuffare lopp, som 6h och GöteborgsVarvet, så har jag liksom muttrat nåt om "aldrig mer" när jag gått mål, och gärna några veckor efteråt också. Under UV visste jag, varenda steg, att jag ville göra det nästa år också. Trots lera och regn, trots trötta och värkande ben, så njöt jag och tyckte det var riktigt kul. Jag antar att det är nåt fel i huvudet på mig, men det var verkligen kul.
Nu är min stora fasa att jag inte ska få nån startplats nästa år, men så illa kan det väl ändå inte vara... väl...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gott nytt år då :-)
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...
-
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl... -
Just som jag trodde att jag kanske var lite piggare tog det om, och det rejält. Bihålorna har jävlats, främst nattetid, på en nivå som gjo...
-
En kort runda i tisdags, 2,2 km, följdes av en 3,2-a i torsdags och sen toppade jag med en 6,4-a i går. Sammanlagt 11,8 km vilket är helt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar