tisdag 31 januari 2017

Så där ja...

I dag, i januaris sista skälvande timmar, körde jag en halvtimme på löpbandet för att skrapa ihop den där sista slatten av de planerade 70 km under januari. Sammanlagt blev det 3,5 km så totalen i januari blev 73 km.

Löpband är inte kul, det kan ingen påstå, men det går att variera sig så pass att det är okej. Jag brukar köra någon form av intervaller, då känns det som om tiden går lite snabbare. Då kan jag också köra i lite högre fart, vilket ju gör att det tickar kilometer.

I dag hade jag bestämt tid istället för sträcka - 30 minuter. Jag började med att gå snabbt i 10 min och skulle sedan jogga i 10, tänkte jag. Jag körde i gång lite försiktigt, 8,5 istället för 8,7 eller 9,0 som jag brukar köra på. Efter 5 minuter började jag räkna ner... halvtid, liksom. Men när jag var framme på 10 min var jag inte slut, så jag fortsatte lite till... En minut i taget... Tills jag joggat 15 min i ett svep, på ett löpband, utan att variera hastighet. Sen gick jag 5 min, innan jag bytte till cross trainer där jag också körde 30 min. Skönt!

I morgon börjar februari-utmaningen, Spring Tills Du Stupar, så mitt plan för denna vecka ser ut så här:
onsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
torsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
fredag - 3 km på löpband, 30 min på cross trainer
lördag - 4 km jogga utomhus, 30 min cross trainer
söndag - 5 km på löpband

Det skulle ge 14 km in på joggingkontot och 25 km in på Ica klassikern. En bra vecka, alltså :-)

måndag 30 januari 2017

Komma i gång... del 1

Ibland kanske man önskar att man var duktigare på att motionera, men tiden/orken/lusten finns bara inte. Det känns omöjligt att få in motion i vardagen och allt blir bara ett stort dåligt samvete.
Här kommer det att finnas tips på hur man kan göra för att komma i gång med motionen, antingen om man är helt ovan att motionera eller om man bara tappat sugen.

Tips 1
Prata HÖGT om ditt beslut att börja motionera. Kanske kan du börja blogga, kanske kan du slå vad med någon i din omgivning, bara du sprider ut till många att du ska börja motionera. Ju fler som vet om det, ju större press blir det på dig att motionera. Med stor sannolikhet kommer dessutom din omgivning att tycka det är förståndigt och uppmuntra dig till ett hälsosammare liv.
Tips 2
Lova dig själv en belöning. Sätt upp ett rimligt mål och ge dig själv en belöning när du uppnått målet. Drömmer du om en massage, om en ny väska, om nya gardiner, om en ny bok eller vad det nu kan vara? Bestäm dig för att du får köpa den NÄR (inte om) du når ditt mål. Målet du sätter upp ska vara rimligt, det är värdelöst om du redan från början känner att det aldrig kommer att gå. Men det ska också krävas en viss insats, det är ju lika värdelöst om du nöjer dig med två promenader i månaden och sedan belönar dig själv. *L*
Tänk på att mål kan se ut på många olika sätt. Insats-mål är lättare att själv påverka, t ex ”jag ska träna 3×30 minuter i veckan i fem veckor på rad” men resultat-mål är kanske roligare att tävla emot, t ex ”jag ska klara av att jogga 2 km i sträck”. Vilket slags mål du än väljer, var noga med att formulera det så det är mätbart. Att säga ”jag ska bli lite bättre på att motionera” är visserligen en bra intention, men hur mäter man det?
Tips 3
Skaffa en träningskompis. Det här är väl antagligen det absolut vanligaste tipset man kan få, men det gör det inte sämre. Skaffa en kompis att träna med, och bestäm när ni ska träna. Boka in er på pass eller stäm träff vid joggingspåret. Bestäm också att den som först lämnar återbud ska bjuda den andra på en väldigt dyr middag, eller nåt annat som verkligen svider.
Men – välj kompis med omsorg. Det är liksom ingen idé om du bokar med en elitidrottsman om du är nybörjare, eller med din lataste kompis om du faktiskt vill träna.  *L*

Bara timmar kvar...

Januari är jättesnart slut och det börjar bli dags att summera månaden. Visserligen har jag även i morgon på mig, vilket är tur, för jag är inte riktigt i mål med 70 km än. Det saknas en halv, en ynka halv, kilometer till 70 km.

Som lök på laxen har jag ju Ica klassikern att fixa också - liksom den galna idén att hänga på en utmaning som heter Spring tills du stupar. Den utmaningen går ut på att man ska springa lika många kilometer som dagen har som datum... Alltså 1 km den 1/2, 7 km den 7/2 och 16 km den 16/2 osv...

Eftersom jag inte ens brukar fixa en vanlig run streak så är det en fullständigt horribel utmaning, men vad fasen - det är väl bara att försöka. Det värsta som kan hända är väl att jag inte klarar hela månaden...

Men - det betyder att jag behöver pinna på en hel del på cross trainern i början av februari för att slippa kombinera de långa joggingpassen med cross trainer senare.

Vad gäller kosten har jag nu ätit paleo i 3 veckor, alltså inget gluten och inget laktos. Inget socker heller, bortsett från honung sånt som finns i kryddor. Till helgen bryter jag detta och inför vettiga kolhydrater, men försöker ändå undvika vitt mjöl och vitt socker i fortsättningen.


lördag 28 januari 2017

90 långa minuter...

Eftersom jag har en jäkla förmåga att hoppa på utmaningar så hängde jag på Ica klassikern i fjol. Cyklingen, simningen och joggingen var väl inga större problem - men nu är det skidåkning. Jag åker inte skidor, dessutom finns det ingen snö, så jag fick kolla in alternativen. Stakmaskin (blä), stavgång (hmm) och cross trainer (tråååkigt)... Bara att välja vad man kan stå ut med, alltså.

Jag tänkte att jag skulle kunna göra pinan så kort som möjligt. Jag har sex veckor på mig att fixa detta. Sex helger alltså. Om man kör 90 min crosstrainer varje helg så är man i hamn. Då är det bara en dag i veckan som man behöver ägna åt cross trainern, de övriga kan jag lägga på jogging eller vila.

90 minuter, sex kvartar, det fixar man - eller hur?  I dag var första passet. En bra ljudbok i mobilen och så ner på gymmet. Första kvarten gick bra, den kändes kort och jag var vid gott mod. Den andra gick också snabbt, men sen började det bli segt. Jag vet inte om det var mest jobbigt eller mest tråkigt, det är nåt med cross trainer som jag tycker är så mördande trist. Löpband är heller inte kul, men det står jag ut med.

Efter en timme vände jag tidräkningen på maskinen och började räkna ner i stället. Minuterna gick inte fort, det kan man inte påstå, men de gick i alla fall och rätt som det var så hade jag gjort mina 90 minuter.

Svettig, trött, slut och nöjd åkte jag hem och duschade. Insikten om att det är FEM (!) såna här omgångar kvar är väl inte direkt lockande, men jag vill ju inte misslyckas med det sista momentet i Ica klassikern så det är väl bara att tugga i sig.

torsdag 26 januari 2017

Hur tänkte du nu?

Jag funderar ibland på hur omgivningen reagerar när man pratar motion. Visst är det intressant att folk som själva motionerar oftast uppmuntrar och kommer med goda råd, medan de som egentligen borde motionera själva hittar ursäkter för att slippa och gärna ifrågasätter om det är så nyttigt med motion. Det är ju inte helt ovanligt att en (överviktig) kollega/vän/släkting/granne säger ”men oj vad du tränar ofta, är det verkligen bra att träna så mycket som du gör, man ska ju leva också” medan en kollega/vän/släkting/granne som själv motionerar gärna berömmer och uppmuntrar, peppar och frågar hur det går.
Hur bemöter man detta? Vad ska man svara? ”Jo, det är jättedumt att motionera, det är mycket bättre att sitta hemma, äta bacon och pizza, röka ett paket om dagen och gärna stressa en massa också.
Jag tror egentligen att det är lite avundsjuka som gör att människor blir negativa, att de också skulle vilja ta sig i kragen och komma i gång. Samtidigt kan det vara lite skrämmande att se att en överviktig 40+ klarar av att börja träna regelbundet, jisses det betyder ju att de också skulle klara av det – om de bara orkade försöka. Man får försöka stänga av öronen, fast det är inte helt enkelt.
Men, lika trist som det är när folk sätter krokben, lika kul är det med positiva människor, såna som säger att ”vad duktig du är” eller ”åh, jag önskar att jag var lika hurtig som du” eller ”kul, ska vi jogga ihop nån gång”.
Såna människor är kloka, dem ska man lyssna på!

tisdag 24 januari 2017

Roligt och roligt...?

Är det roligt att motionera? Måste det vara roligt?
Ofta läser man att man ska hitta nån motion som är rolig, men om man inte gör det då? Om jag har provat en massa olika men inte fastnat för nåt, ska jag strunta i motion då? Kanske bor jag i en liten stad där det inte finns så mycket att välja mellan, kanske hittar jag ingen aktivitet som jag tycker är kul – men måste allt vara så jäkla roligt jämt??
Ibland känns det som om allt ska vara kul. Skolan ska vara rolig, motion ska vara roligt, jobbet ska vara kul, allt ska vara roligt. Men funkar livet verkligen så, och är det verkligen målet? Kan man verkligen ha roligt jämt, är inte det lite som att alltid äta pannkaka, till slut är inte ens det gott…
Jag har ett helt underbart liv, men jag gör ofta saker som inte är kul. Det betyder inte alltid att de är tråkiga, men de är inte heller alltid kul.
* Jag städar varje vecka – hur roligt är det? Inte mycket, men jag vet att jag vantrivs om jag inte gör det.
* Jag går till jobbet varje dag – är det alltid så roligt? Nä, men jag vet att jag gillar löningen i slutet av varje månad.
* Jag klipper gräset regelbundet – skrattar man av det? Nä, men det är väldigt mycket trevligare än att behöva ha stövlar ute på gräsmattan.
* Jag betalar räkningar varje månad – är det kul? Inte mycket, men jag vet att jag måste för konsekvenserna är liksom tråkigare.
Tanka bilen, tvätta, diska, göra läxor med barnen, gå ut med hunden när det regnar, rensa ogräs, stryka kläder, handla mat, vattna blommor – det är inte heller kul. Men man gör det, för man vet att man måste eller att man mår bra av det. Så varför kan man inte motionera tre gånger i veckan, även om det inte är roligt, men man vet att man mår bra av det?

Ett litet dilemma...

Jag kör Ica Klassikern, och där är det sista delmomentet SKIDOR. Jag hävdar att ingen normal människa åker skidor frivilligt, men det går att byta ut mot stavgång, stakmaskin och cross trainer.

Nu till min fundering... Mitt mål är 100 mil under 2017. Jag räknar alla mil som jag utför där huvuddelen är jogging, alltså även om det innebär gåvila under rundan. Däremot inte rena promenader, hur snabba de än är.

Då är frågan - hur 17 kombinerar jag detta med Ica Klassikern? Kan man räkna cross trainer som jogging? Det är ju inte jogg, men det känns ändå som liksom samma aktivitet...

Eller är jogg just jogg, och inget annat?

Ops, tappade visst fart...

Förra veckan blev det inte mycket joggat. 10,5 km bara, vilket ger ett januariresultat, så här långt, på 48 km. Det innebär att jag har 22 km att jogga ihop på en vecka. Det är till exempel två sexor och två femmor... Eller två sjuor och en åtta. Det är klart att det går, det är bara att ta fram pannbenet.

I dag har jag haft förmånen att kunna jobba hemma. Vid halv 2 började jag se ljuset i tunneln, sex timmars ostört arbete gav resultat, så då gav jag mig själv en lite längre rast. Jag bytte om och drog till gymmet. En knapp timme på löpbandet genererade 7 km in på joggingkontot.

Det var kanske lite väl tätt inpå lunchen, men det gick ändå bra. Jag kände mig så där skönt slut när jag åkte hem.

fredag 20 januari 2017

Tian

Skäl 10:

Man blir lycklig. Människor som motionerar regelbundet får ett jämnare humör och kan ta motgångar bättre. Det beror bland annat på att endorfiner utsöndras när man motionerar och endorfiner är som en slags droger som gör att kroppen mår bra. Det är samma slags endorfiner som utsöndras i kroppen när vi är kära, och det vet vi ju alla hur bra vi mår då. *L*
Endorfinerna gör att blodtrycket sänks, att vi tål smärta bättre och att vi upplever ett slags lyckorus. Nu kan det ju vara så att det där lyckoruset inte riktigt ger sig till känna 3 kilometer ut i skogen när lungorna håller på att flåsa ur kroppen, men sen, när du kommer hem och har duschat – då mår du bra!

En äkta Snigel

Jag är alltid en snigel i spåret, och det är helt okej. I dag, ett knappt dygn efter blodgivning var jag inte en snigel, det vore en kränkning mot sniglarna att påstå det.

Jag hade tänkt åka hem direkt från jobbet, kasta mig på soffan och bli kvar där. Exakt så mycket energi hade jag i kroppen efter en vecka med många sjuka kollegor och allmän röra på jobbet.

I bilen hem hände nåt. Solsken, blå himmel, fredag, dagsljus... Jag ändrade mig! På med tights och joggingskor, ut i spåret en sväng och ladda solcellerna. Flåset är ju i princip obefintligt när man nyligen lämnat blod, men det gjorde inget. Jag sniglade fram där jag orkade och gick resten.



4 km fick jag i alla fall ihop och friskluft och lite endorfiner. Väl hemma kastade jag mig i duschen och nu sitter jag här och njuter av att det är fredag. Tyvärr blir det ju inget vin eftersom det står på samma lista som godis och andra sötsaker, annars hade det varit den perfekta löken på laxen just nu.

onsdag 18 januari 2017

Åttan och nian

Skäl 8:

Det minskar risken för Diabetes typ 2. Man vet att övervikt ökar riskerna för att drabbas av diabetes typ 2. Övervikt i kombination med för lite fysisk aktivitet ger ännu större risk att drabbas. Motion, däremot, kan halvera risken för diabetes även om man inte går ner i vikt. Om man dessutom lägger om sin kost och går ner i vikt minskar riskerna ytterligare.
Att drabbas av diabetes är mer än att behöva medicinera. Det är också en stor risk för följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, njurproblem, ögonproblem eftersom blodgenomströmningen i de små blodkärlen minskar samt ökad risk för slaganfall.
Genom bra kost och regelbunden motion kan man minska risken för diabetes. Drygt 300 000 människor i Sverige är drabbade – jag vill inte bli en av dem!

Skäl 9:
Motion minskar risken för bröstcancer. Det finns forskning som tyder på att motion ger visst skydd mot bröstcancer. I en studie som gjordes i Amerika visade man på att kvinnor som motionerade minst 5 timmar i veckan löpte mindre risk att få bröstcancer än kvinnor som inte motionerade. Detta gällde både invasiv bröstcancer, vilket innebär cancer som spridit sig, och bröstcancer som endast spridit sig lokalt.
Viss forskning tyder också på att motion är så pass bra så det kan komma att användas som ett led i behandlingen för kvinnor som drabbats av viss sorts bröstcancer.

Ett svettigt pass

Direkt efter jobbet, snabbt innan jag hann känna att jag var trött, bytte jag om och for till gymmet. Där klev jag på löpbandet och började med att gå 1 km för att bli riktigt varm. Sen höjde jag farten och joggade 1 km i en hastighet som jag inte riktigt orkar med, egentligen, men jag bet ihop och nötte 1 km. 500 m rask gång, 1 km jogg, 500 m gång, 1 km jogg, 500 m gång och sen 500 m i ett stegrande tempo för att köra slut på mig. Sedan avslutade jag det hela med 500 m lite långsammare gång innan jag for hem, duschade och åt mat.

Efter ett par rätt röriga dagar på jobbet var det här exakt vad jag behövde. Nu sitter jag här i soffan, nöjd med mig själv men önskar att jag hade en stor chokladkaka. Nu är det ju så att mitt sockerstopp gäller än, så sockertrollet får snällt hålla käften.

måndag 16 januari 2017

Sjuan

Skäl 7:

Man får ett mål att sträva mot. Att ha ett mål att sträva mot, och att sedan nå målet, ger ökad motivation. Ett mål gör också att man fokuserar bättre och att man utvecklar sig genom att anta en utmaning. När man uppnår ett mål stärks självkänslan, i alla fall om man satt ett mål som man fått jobba för. Att sätta ett för lågt mål ger inte alls samma jag-klarade-det-känsla.
När man sätter upp ett mål är det bra att följa SMART-metoden. Det vill säga att målet ska vara Specifikt, Mätbart, Anpassat, Realistiskt och Tidssatt. Att bara säga att ”jag ska bli bättre på att jogga” eller ska ”jag ska bli starkare” gör att det är så svårt att veta NÄR man nått sitt mål.
Om man istället bestämmer att ”jag ska springa 5 km under 30 minuter  innan midsommar” eller ”jag ska orka jogga 7 km före semestern” så är det lättare att veta exakt OM man nått målet.
Vill man inte ha prestationsmål kan man ha insatsmål. Det vill säga, man kan bestämma sig för att ”jag ska träna 3 gånger i veckan i 5 veckor på rad” eller ”jag ska jogga/gå minst 15 km i veckan under hela denna månad. Då kan man också nå sitt mål även om man inte fått bättre tid, blivit starkare eller vunnit nåt lopp.

söndag 15 januari 2017

Femman och sexan

Skäl 5:

Koncentrationsförmågan ökar. Forskning visar att det är lättare att koncentrera sig, och lära sig nya saker, om man motionerar regelbundet. Det beror på att syretillförseln ökar och hjärnan då får mer syre.
Att man blir piggare av motion, och att endorfiner utsöndras i kroppen, gör att man blir gladare och orkar mer vilket också gör att koncentrationsförmågan ökar.

Skäl 6:
Motverkar benskörhet. Risken för benskörhet ökar med stigande ålder. Om man, redan som ung, börjar motionera stärker man sitt skelett och kan på så sätt förhindra att skelettet blir så skört. Vid 30-års ålder börjar skelettet tappa kraft och då är det rätt logiskt att ju starkare skelett man har, ju bättre är det för ju mer är det ju att bryta ner innan det blir skört.
Andra saker som kan orsaka benskörhet är rökning och felaktig kost. Även viss medicin kan urholka skelettet.
Motion som motverkar benskörhet behöver inte vara så avancerad, det räcker med att det är motion där man bär sin egen vikt, t ex jogging, promenader, tennis eller golf.

Söndag... första veckan och halva månaden

Efter fredagens tappra försök till jogging, utomhus i motionsspåret, där det var mer trippa/gå än jogga valde jag i dag att köra löpband istället.

Jag har nu kört en vecka med paleo-kost och den första huvudvärken och orkeslösheten tycks ha gett sig för i dag kändes benen rätt pigga. Även om det är mycket god mat så känns det att min kropp är van att leva på snabba (och onyttiga) kolhydrater.

I fredags trodde jag att jag skulle få ge upp mitt mål att orka jogga hela timmen på Mariebergsloppet i februari.... I dag är jag inte lika negativ. Jag ska nog lägga mer tid på löpbandet fram till dess. Det loppet går ju inomhus, på en helt platt bana, så jag behöver inte lägga så mycket fokus på uppförsbackar och motvind nu. Det känns viktigare att öka på pannbenet så att jag fixar att jogga längre tid sammanhängande. Dessutom var det inte fullt så överjävligt tråkigt i dag, antagligen för att det kändes bättre än på länge.

Dessutom har ju halva januari gått och för att gå i mål på mina planerade 70 km denna månad bör jag ju ha hunnit halvvägs. Därför känns det rätt skönt att räkna ihop och upptäcka att jag nu fixat ihop 37,5 km under 2017. Lite plus alltså, det gillar jag. Jag räknar alla kilometer som jag får ihop de gånger jag är ute och joggar, även om jag går vissa bitar. Jag räknar däremot inte de gånger jag bara är ute på promenad.

En veckohandling, en snabb vända på Ikea, löpbandet och sedan göra matlådor för hela veckan - en aktiv dag som visar sig på stegräknaren.


Men nu blir det soffhäng resten av kvällen. På sin höjd ska jag släpa mig ut i köket och fixa en kopp te.... Om jag orkar.....

fredag 13 januari 2017

I dag blev det sex (och en halv)

Jag skyndade mig hem efter jobbat för att inte hinna känna efter hur fredagstrött jag var. Jag hade tänkt ta löpbandet på gymmet men solen sken så jag valde att jogga utomhus. Kanske inte det smartaste jag gjort, för jäklar vad halt det var. Man fick trippa som en nypippad prinsessa, snarare än att jogga men spela roll. Jag fick ihop 6,5 km och jag fick nästan en timme i dagsljus.

En bra början på helgen, alltså :-)

torsdag 12 januari 2017

Fyran

Skäl 4:

Man får en snyggare och smidigare kropp. När man motionerar bygger man muskler och muskler gör att man får en snyggare hållning och en snyggare kropp. Dessutom får man en annan kroppskontroll och rör sig snyggare och smidigare.
För bästa effekt bör du träna regelbundet och varierande. Givetvis är det bättre att bara köra en slags träning, men du får en bättre effekt om du kombinerar kondition och styrka.
Tro nu inte att du blir ett muskelberg bara av att gå på gym en gång i veckan, för så lätt är det inte (tyvärr) men ett par pass på gymmet och ett par pass där du svettas lite mer, till exempel jogging eller spinning och du ger kroppen vad den vill ha och behöver.
I kombination med vettiga matvanor kommer du att bli  snygg. *L*

onsdag 11 januari 2017

Tvåan och trean

Skäl 2:

Man känner sig duktig. När jag ger mig ut i spåret känner jag mig väldigt duktig och väldigt nyttig. Det är en positiv känsla, en som liksom ger mersmak.

Skäl 3:
Man minskar risken för stroke. Forskning visar att de som motionerar löper mindre risk att drabbas av stroke än de som inte motionerar. Det hänger ju ihop med att motion sänker blodtrycket och stärker hjärtat.
Sen kan man också tänka sig att en vältränad person som ändå får en stroke har lättare att träna upp sig och blir ”frisk” igen då kroppen har bättre grundkondition och mer muskler.
Med motion menas då att ta i så pass mycket att man blir varm och får en pulshöjning. Det krävs alltså liiite mer än att strosa runt i affärer med en kompis. *L*

tisdag 10 januari 2017

Oj då, så det kan bli

Två dagar på jobbet - två dagar då jag varit fullständigt slut. Två dagar då jag kraschat i soffan direkt efter maten, trots att jag tänkt motionerat.

Två dagar får räcka.

I kväll lägger jag fram joggingkläderna så de ligger och väntar på mig efter jobbet i morgon. Helst direkt innanför dörren, så att jag inte kan råka missa dem. Jag tar med en banan som jag kan äta på väg hem, så att jag inte bara måste ha nåt i magen, utan kan dra i väg direkt.

Det behöver inte bli nån lång runda, men det ska i alla fall bli en runda. Okej, frågor på det?

Hur många skäl finns det i världen?

Jag tror (VET!) att det finns MASSOR av skäl till att motionera. Jag ska försöka formulera de skäl jag kan komma på. Detta hoppas jag ska hjälpa mig när motivationen tryter, och kanske också sporra andra att motionera.
Vissa skäl går att bevisa med forskning, andra skäl är såna som jag ”vet” eller ”tycker”.
Vi får väl se hur många skäl jag kan komma på…. *L*

Skäl 1:
För att gå ner i vikt. Att motionera i så pass högt tempo att man blir varm och får en pulshöjning några gånger i veckan hjälper till att förbränna fett i kroppen. Dessutom är det så att ju mer muskler man har, ju högre grundförbränning har man.
Förbränningen ökar inte bara under själva motionspasset, den ligger också högre efteråt medan kroppen hämtar igen sig. Tyvärr blir man gärna hungrig av att motionera men om man äter vettigt så är det ingen fara. Bara man inte tycker att man ”kan unna sig lite extra” efter ett pass, för då går det liksom plus-minus-noll.
För att gå ner i vikt är det smart att både höja vardagsmotionen och köra några mer intensiva pass varje vecka. Man bör utöva minst 30 minuter vardagsmotion varje dag, helst mer. Med vardagsmotion menas all den tid man rör sig under dagen. Man kanske går till jobbet istället för att ta bilen, man kanske tar trapporna istället för hissen…
De intensivare passen, som bör vara 2-3 st per vecka, ska vara så pass ansträngande att man blir svettig och får en pulshöjning. De ska helst pågå minst 45 minuter, men då ingår uppvärmning och nedtrappning i den tiden. Dessa pass kan vara jogging, stavgång, step up, spinning eller nåt annat som gör dig svettig.

måndag 9 januari 2017

Äggmuffins

Jag bara måste dela med mig av ett underbart recept på ÄGGMUFFINS.

Receptet är från Annika Sjöös bok och det blir 6 st mycket mättande muffins.


2 ägg
0,5 dl mandelmjöl
1 dl strimlad skinka
0,5 dl körsbärstomater, hackade
salt
svartpeppar

Blanda ihop, klutta upp i muffinsformar, kör dem i mikron ca 5 min.


Man kan, med fördel halvera ägg och mjöl för färre muffins, men ändå ha ungefär lika mycket skinka och tomat.

Måndag ... Paleo-start

Efter en veckas mjukstart där sötsaker, skräpmat och alkohol uteslutits - egentligen utan alltför stora problem - är det nu dags att snäppa upp det hela och kliva på paleotåget.

Morgonkaffet fick inte innehålla mjölk, utan det blev kokosmjölk istället. Betyg på det? Det funkar!

Till frukost blir det chiapudding, till lunch laxbiff med morötter.

Maten blir nog inget problem, många av de recept som finns i boken verkar himla bra.



fredag 6 januari 2017

Hur börjar man jogga?

Jag har aldrig joggat, aldrig varit vältränat, inte ens i min ungdom. Gått har jag alltid gillat, snabbt och långt, men aldrig joggat. Av någon underlig anledning fick jag ändå för mig att jag skulle börja jogga. Det var dagen efter Tjejmilen. Min dotter hade sprungit och tyckte loppet var skoj. Då hör jag liksom min egen hjärna formulera tanken att "nästa år ska jag springa Tjejmilen".

Jag var snabb att anmäla mig och jag började lite försiktigt jogga, i skogen där ingen såg mig. Helt utan vana och erfarenhet var det ingen lätt match, så jag kutade ett par hundra meter och sedan fick jag gå en bit. Så där höll jag på ett par-tre gånger och tyckte det var rätt trist. Alltså började jag googla på träningsprogram. Vilken djungel!

Det enda de hade gemensamt var att jag dissade dem alla snabbt. Om man ska generalisera kan man säga att de - på nybörjarnivå - var typ:

Gå 100 meter, jogga 25 meter - upprepa 5 gånger.

Det passade inte alls mig eftersom jag var van att gå 5-10 km flera gånger i veckan. Då kändes de där komma-igång-rundorna på kanske 1 kilometer eller 2 så pass fnuttigt. Alltså fick jag hitta en egen lösning och eftersom jag har en dotter som kan det där med träning så fick hon göra lite nytta.

Tillsammans kom vi fram till följande:
Bestäm en runda på ca 5 km. Gå 5 minuter för att värma upp. Jogga sedan 2 minuter, gå 3 minuter.

När jag gjort så några gånger höjde jag så jag joggade 3 minuter, gick 2 minuter. Sedan ökade jag till 4 minuter jogga, 2 minuter gå. Sedan drog jag ner till 4 minuter jogga, 1 minut gå. Efter några veckor kunde jag jogga hela rundan och jisses så stolt jag var då.

torsdag 5 januari 2017

Torsdag... dag 4 ... Vilodag

Kära värld, vad jävla kallt! -12°C, då är det inte aktuellt att jogga utomhus. Efter 5 dagars jogging valde jag en vilodag, valde soffan och några avsnitt av Outlander.

Däremot kvarstår sockerstoppet, där tar jag ingen vila. :-)

onsdag 4 januari 2017

Onsdag .... dag 4

Jag undrar om det nu är så att jag är på toppen av mitt jag-måste-äta-godis-och-allt-annat-onyttigt-jag-kan-hitta-sug för nu känner jag att jag är sugen på nåt (nåt, bara, inget särskilt utan bara nåt) mest hela tiden och jag letar efter saker som är okej att äta så att jag kan peta i mig nåt liksom hela tiden.

För att bryta detta gjorde jag mg en stooor kopp te, så nu sitter jag här och är alldeles full i magen. :-)

I morse vaknade jag till en snöig och blåsig omvärld och eftersom jag anser att vinter är omänskligt och inhumant hade jag alls ingen lust att jogga ute. Lyckligtvis låg mina nya tights i postlådan, så jag hade inga större problem att komma mig i väg till gymmet och köra 5 km på löpbandet istället.


Jag tycker det är galet snyggt med mönstrade tights men är inte bekväm i såna. Alltså har jag att välja mellan svarta tights, typ.... Jag gillar tights som håller in/håller fast. Det behöver inte vara kompression men det ska helst vara någon slags hålla-dallret-på-plats-funktion. 2xu är snygga, dyra men snygga. Jag har ett par med blått tryck och ett par med silver. I somras såg jag ett par med rosa tryck och sedan dess har jag letat såna. När jag väl hittade dem (på wish.com så det är antagligen piratkopior) så slog jag till direkt. Ett par klick senare så var beställningen lagd och i dag landade de äntligen här i vårt snöiga Hallsberg.

tisdag 3 januari 2017

Tisdag... dag 3

Efter gårdagens skitrunda var det lite kluvet att planera in en ny runda. Jag sköt på det hela dagen, och när det sedan började snöa vid 15-tiden så tappade jag helt lusten. Jag började fundera på att kanske ta en halvtimme på motionscykeln istället. Men så skärpte jag mig, lovade mig en kort runda bara den blev av.

Alltså bytte jag om och snörade på mig skorna. Ut i snön, närmare 1 dm har det kommit, och i väg. Ingen kan säga att det var lätt att jogga i snön, eller att det gick snabbt, men det funkade.

Jag har en liten pytte-runda som är bara ett par kilometer, men i dag var det viktigare att komma ut och återupprätta min joggingheder än att göra ett långpass. Min runda går runt kvarteret, ungefär, och avslutas med en rätt lång och seg uppförsbacke. Den backen är ett mentalt spöke för mig, för jag tror aldrig att jag ska klara av den och jag brukar liksom förhandla med mig själv om att jag ska få gå uppför backen om jag orkar jogga ända dit... Så också i dag. Jag lovade mig själv att få gå sista halvan av backen om jag fixade att jogga fram dit, så jag nötte på. Det var inte så överjävligt utan det kändes rätt okej, antagligen för att jag tog det lugnt och för att jag var lite halvt inställd på att få slita i snön.

När jag närmade mig den där jäkla uppförsbacken var jag faktiskt inte ens i närheten av halvdöd, så jag bestämde mig för att klara mig ända hem. De sista 100 m var fan plågsamma, men jag bet ihop.

Väl hemma var det en halv minut då jag nästan trodde jag skulle kräkas, men det gick snabbt över och jag orkade dessutom skotta snö innan jag gick in och duschade. SÅ HIMLA SKÖNT!


Jag lyckades hålla nere pulsen rätt bra under en stor del av rundan, men på slutet steg den rätt bra. Trots allt kändes rundan bra, så pass bra att jag snudd på längtar till morgondagens runda.

måndag 2 januari 2017

Måndag... dag 2

I morse åkte jag till Skövde för att ta en runda på Billingen och för att hänga med mitt barnbarn (och hans familj *L*).

På väg ner sken solen, himlen var blå och det var en minusgrad eller två. Helt underbart väder, alltså. Jag målade upp en mental bild av en mysjogg, lugnt och lagom i solskenet, ren njutning så där...

Väl på Billingen rundade jag ett par snökanoner och gav mig i väg. Det kändes rätt bra, lite kallt, men bra. Efter några hundra meter bara dog jag. Inget flås, ingen fart på benen. Jag beslöt att gå ett par hundra meter för att få ner puls och flås, och började sedan jogga igen. Nope, funkade inte. Jag varvade jogg och gång resten av rundan, benen var tunga som om de var fyllda av bly och den största utmaningen var att INTE gena tillbaka till bilen.

Fem kilometer tickade i alla fall in på kontot, så nån fördel var det med dagens runda trots allt.



söndag 1 januari 2017

Sylvesterlopp och nyårsdag

I går sprang (och gick) jag Sylvesterloppet i Göteborg. Vilket underbart lopp! Bra arrangerat med underbara funktionärer. En bana som var flack och lättjoggad, även om jag inte orkade jogga hela tiden. Vi var rätt många människor, nästan 1500 st, som valde att ägna lite nyårs-tid till att svettas. Plus alla funktionärer och en del publik. Sånt gillas! Och medalj, medalj är viktigt!



Efter loppet var det skönt att gå till hotellet, duscha och sen gå ut och äta lite. Det kändes välförtjänt, faktiskt.

I morse vaknade jag tidigt, med stela ben och lite träningsvärk i ryggen. Eftersom det nu är 2017 och mina nya mål och planer kickat in så var det bara att bestämma sig - motionera före frukost på hotellet, eller hemma mot kvällen. Det valet var inte svårt så jag pallrade mig ur sängen, bytte om och gick till hotellgymmet. Där var det ingen trängsel, ingen kö alls till maskinerna. Tvärtom var jag alldeles ensam första kvarten.

Medan många andra vaknade med betongkeps i dag, så kändes mina ben som betongben, så det var tungt och segt att nöta band. 3,5 km blev det i alla fall, men alls inte allt joggandes. Det funkade liksom inte. Som extra lök på laxen så stod löpbanden mitt framför speglar så jag kunde riktigt studera hur tunga och klumpiga löpsteg jag hade i dag. Det var liksom inte gasell eller ballerina man tänkte på när man såg mig, det lovar jag.


Men till skillnad från många andra så tränade jag i alla fall, jag får väl vara nöjd med det.

Dessutom är det nu socker/sötsaks/alkohol/skräpmats-stopp så jag hoppas att flåset snabbt ska bli bättre de närmsta veckorna.

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...