Visar inlägg med etikett målsättning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett målsättning. Visa alla inlägg

söndag 3 december 2017

Söndagsfys

Strålande sol, fem plusgrader och inte mycket vind - kan man hoppas på bättre joggingväder i december?

Det var inte särskilt svårt att snöra på sig skorna och dra ut på en liten runda, kan jag lova.

Jag började som vid min vanliga tvåa, upp mot vattentornet och in bland villorna. Efter bra precis en kilometer passerar jag en stig som leder in på motionsspåret. Jag tog den, och körde liksom halva spåret.
Väl i mål hade jag bara 2 km på klockan, så då hade jag två val för att komma upp i en trea:

Jogga hem och ta en sån där jämna-ut-kilometer-krok runt huset - eller ta en omväg hem.

Jag valde omvägen.

Det är, om inte annat, skönt att se nån annan liten krok av världen. Dessutom känns det trevligare att springa genom lite skog än bara på asfalt när man nu har chansen att springa i dagsljus.

39,9 km - 3,5 km = 36,4 km kvar till målet.
Även om mitt mål egentligen inte är tidsbaserat, så är det är ändå lite trist att upptäcka att jag liksom tappat så mycket i hastighet. Innan jag fick ont så snittade jag på tider mellan 8,5 och 9,0 rätt stabilt. Att då se att jag nu inte ens når upp till 8 känns vl lite så där, även om jag ser att jag ju ändå går framåt. Det tre rundor jag tagit sen sjukgymnasten gett sitt godkännande har ju i alla fall en positiv trend.

Jag känner ju både att jag tappat flåset och att jag håller igen lite för att inte få ont igen. Dålig kombo kan man tycka.

Nåja, det första målet får väl ändå bli att hålla sig på en nivå som inte gör att piriformis börjar protestera igen. Nästa steg får bli att stegra såväl distans som hastighet. Fram till nyår tänker jag försöka hålla mig på ca en mil i veckan, fördelat på 3 pass. Två lite kortare, ett lite längre. De kortare kan jag köra bara på asfalt, kvällstid, men det lite längre får gå i motionsspår för att få lite mjukare underlag.
Låter inte det vuxet och klokt?





lördag 24 juni 2017

Man ska vara försiktig med vad man önskar... :-)

Två gånger har jag sprungit (eller i alla fall genomfört Varvet). Två gånger har jag blivit alldeles klen efteråt, darrig och illamående. Två gånger har jag sagt "aldrig mer".

Ändå satt jag här i soffan för några veckor sen och funderade på om jag kanske skulle anmäla mig till GöteborgsVavet 2018... Jag slängde ur mig tanken till min dotter som redan planerat att delta i Varvet 2018, men fick då veta att jag inte kunde anmäla mig för hon skulle anmäla sin sambo, så då behövdes jag som mormor under loppet. Att vara mormor är ju faktiskt lite mindre svettigt, inte mycket men lite, så jag tyckte nog att jag dragit vinstlotten där. Att uppleva folkfesten men slippa bli kräk-slut känns ju som en alldeles egen win-win, på nåt vis.

Tills i går. Då kom dottern med familj hit för att fira midsommar. Eftersom jag fyller år om en vecka, men inte är hemma då, fick jag min present redan i går.

Och hej hoppsan.... Det är minsann ingen sambo som ska springa nåt Varv, inte. Det är ingen mormor som behövs. Nä då, mormor är minsann anmäld till GöteborgsVarvet 2018!!

Vad säger man?  Jag har tydligen uppfostrat min dotter till en liten lögnare, en lögnare som dessutom involverat min man i bakhållet.

Så - nu är det bara att glömma det där med att låta joggingen ta vinterpaus. Nu är det bara att hålla i gång, nöta på... och se fram emot tredje gången gillt. (för jag ser verkligen fram emot det, så rubbad är jag ju)

Sen ska jag luta mig tillbaka och säga aldrig mer....

onsdag 31 maj 2017

Maj-sammanfattning och #51

Jäklar jag missade att det var #50 i går. Det hade kanske varit värt att fira lite så där.. Jag menar #50 är inte så himla illa, eller hur?

I dag blev det en liten softare runda, här hemma i spåret bara. 3,5 km i ett bekvämt tempo. Jag tog inte ut mig särskilt utan lunkade på. Jag började med att gå en liten bit, joggade sedan fram till spåret där jag gick en liten bit genom skogen (för att slippa snubbla över nån rot) och joggade sedan resten av spåret. Jag gick uppför mördarbacken, tog en liten extra sväng för att komma upp i 3,5 km istället för 3,4 km och kom sedan hem, inte särskilt trött och svettig.

Totat i maj har jag joggat ihop 127,3 km. Fasen, det är rätt bra måste jag säga. Totalt under 2017 är jag uppe i 507,7 km, vilket är klart över budget. Jag hade kalkylerat att ligga på 390 km vid det här laget. Sånt gillas!


söndag 16 april 2017

Knappt två veckor kvar...

Till Svampen, alltså. Och dess två veckor ska jag ägna åt att göra mig så bra förberedd som jag kan bli.

Jag skippar socker/sötsaker och alkohol, jag gör vetta matval, hoppar allt vitt bröd och annan smörja, jag siktar på mycket träning utan att träna sönder mig.

Och målet för Svampen då? Hm, ja i den bästa av världar klarar jag halvmaran på 2h 45 min... Det innebär sisådär 7,5 min/km. Det kan gå.... Om jag har en bra dag...

Men under 3h ska jag i alla fall klara det. Det är 8 min/km, det borde jag verkligen fixa.... Väl....?

Alltså, milen under timmen...

I dag körde jag ett pass på gymmet. Först tog jag 3 km på löpbandet som uppvärmning och sen lite styrka. Inte mycket styrka, men ändå lite armar och axlar så där.

När jag dragit lite i de där styrkemaskinerna tänkte jag ta en vända till på löpbandet, en kilometer i hög fart för att tömma mig fullständigt. Alltså drog jag på bandet på 9,5. Det är 0,5 mer än jag brukar ha, så det var ju ingen jätte-mega-turbo men det kändes i både benen och flåset. Efter 600 m höjde jag till 10 och vid 800 m drog jag på till 10,5. De sista 100 m körde jag på 11 och jag var rätt slut när jag klockade in på strax över 6 minuter på en kilometer.

6 minuter. Då var jag kanske inte kräk-slut, men rätt jäkla utpumpad. För att klara milen på en timme skulle jag behöva ha det tempot - i NIO KILOMETER TILL!??!

På allvar, hur fasen kan folk klara milen under timmen, under 50 min, under 40 min....? För mig känns det liksom inte ens som en dröm, det vore som att drömma om att kunna flyga med egna vingar, eller kunna bo på havsbotten. Det finns liksom inte ens.

Nu är ju mitt mål inte att klara milen under en timme. Mitt mål är möjligen att klara milen - och gärna under 70 min. Men det var ändå lite skoj att testa.


 Efter passet fick jag lite besök av den sötaste killen som finns (ja, jag  kanske är liiiite partisk då) när min dotter med familj tog en mat- och sprattelpaus här på väg hem från påskfirandet i Hälsingland.


söndag 9 april 2017

Galet - eller bara galet kul?

I dag har jag anmält mig till en halvmara. Inte vilken halvmara som helst utan den som ska gå uppe i Svampen. Runt, runt, runt uppe i ett jäkla vattentorn. Varje varv är 93 m så det blir ju några varv. Fler varv än jag kan räkna, typ 228 st eller nåt.



Jag antar att det finns dom som skulle påstå att det är ren galenskap att genomföra ett sånt lopp - och vem är jag att säga emot - men samtidigt är det ju just detta som är så kul. Att göra nåt som inte är riktigt som det ska, liksom.

Dessutom får man medalj.

Jag klarar inte av att jogga i 2,1 mil, inte en chans, så det är inte ens min målsättning. Mitt mål är att ha kul och att vara så jäkla slut jag bara kan, när jag går i mål. Jag har 3 veckor på mig att förbereda mig. Under dessa veckor ska jag tömma kroppen på skräpmat och vitt socker så bortsett från påskhelgen blir det godisfritt, alkoholfritt och skräpmatsfritt. Mycket frukt och grönt, rent protein och långsamma kolhydrater.




fredag 31 mars 2017

Mars-rapport och del-rapport

Kära nån, nu är mars slut. Årets första kvartal har gått, och det är dags att göra en liten delsummering.

Enligt plan ska jag ha joggat 22 mil nu - och det har jag ju. :-) Jag är uppe i 23,9 mil, jag har alltså lite marginal. Då ska man också komma ihåg att jag avrundar neråt varje gång det inte är jämn kilometer, aldrig uppåt.

Vad gäller de övriga målen ser det lite dystrare ut, men i morgon ska jag i alla fall ge mig ut på milen. Även om det nu är så att jag kanske inte orkar jogga hela, ska jag i alla fall ta mig runt hela. Utan gnäll, liksom. Skam den som ger sig, tänker jag.

I dag tog jag en femma på Motorp. Det gick rätt bra, trots att det var 4 grader och regn. Jag frös liksom, fast jag sprang mig varm. Jag gillar verkligen spåren i Motorp. De är välskötta, välbesökta (nåja, i dag var jag ensam där) och flacka.



Där kan jag hålla min jämna snigelhastighet och stanna i min lilla bekvämlighets-låda.




I påskhelgen ska jag försöka mig på 15 km, så jag skjuter på det målet ett par dagar. Tanken var ju innan påsk, men....

Jag bara måste ju få till längre distanser, det är ju inte så att tiden står stilla utan UV45 närmar sig med stormsteg. Jag har inga planer på att orka jogga hela UV, men jag ska i alla fall ta mig i mål med hedern i behåll. Jag har 140 dagar på mig att komma i betydligt bättre form än nu.




tisdag 28 mars 2017

Hm, måluppfyllelse....

Så här såg min målsättning ut i början av året:


Första målet - att orka jogga hela timmen i Marieberg - fixade jag ju med glans. Det andra målet gick ju så där... Jag tog ett par gåvilor i tunneln och de där galna uppförsbackarna på slutet var liksom inte ens aktuella att jogga i. Jag är liksom ingen bergsget.

Det tredje målet - 15 km innan påsk - lät liksom helt överkomligt strax innan nyår. Då var det jättelångt till påsk. Nu känns det ruggigt nära, och jag är inte ens i närheten av en mil än...

Med andra ord får jag sätta en jäkla fart!




torsdag 2 mars 2017

Mensvärk, trötthet och allmän leda

Efter en rätt rörig dag på jobbet, och en mensvärk av episka mått, hade jag NOLL lust att byta om och bege mig ut och jogga. Den där lilla djävulen på axeln viskade nåt om att man inte behövde jogga när man har mensvärk... och att det nog är nyttigare att hänga i soffan när man känner sig stressad... och att jag ju tränade i går.. och i morgon är det fredag, vilket betyder fredagsfys.... Skälen att låta bli var många.



Men nu hade jag ju faktiskt bestämt att jag skulle jogga.. och jag vet att jag mår så himla gott efteråt... och med en alvedon så känns inte mensvärken... och jag behöver ju inte ta död på mig, jag kan ju ta en mysrunda... och utomhus, så skönt med frisk luft...

Alltså bytte jag om, snörade på mig skorna och begav mig ut. Ut, verkligen ut, det känns som om det är flera veckor sen jag joggade utomhus. Jag tog en omväg till spåret. Benen kändes förvånansvärt pigga så jag bestämde mig för att jogga hela vägen till spåret. Ingen gå-paus där inte.

Väl framme vid spåret så vet jag att det är rätt segt uppför i början, egentligen är det svagt uppför de första 700 meterna och jag orkar inte springa i uppförsbackar, det vet jag ju... eller....

Jag körde med metoden "bara en lyktstolpe till" tills jag var uppe för den första delen av backen. Där blir det en liten platå och där kunde jag hämta andan. Nästa etapp är brantare, men jag tog  mig an den också, med samma pedagogiska metod ... "bara en lyktstolpe till". Vips (eller nja, snarare FLÅS, så var jag uppe på krönet och jag hade en skaplig nedförsbacke att njuta av. Resten av spåret är ganska lätt, så då kände jag mig liksom rätt säker på att jag skulle fixa banan runt, trots allt.



Nöjd, på gränsen till kaxig, kom jag runt banan. Kvar var då ca 700 meter hem. En snutt på cykelbanan, en bit på vägen, en liten mördarbacke och så lite platt. Jag bestämde mig för att jag skulle jogga fram till cykelbanan... sen sköt jag upp det fram till vägen.... fram till mördarbacken.... sen körde jag "bara en lyktstolpe till" uppför backen.... den lilla platta som var kvar sen, den kunde jag ju inte gå på, när jag hade klarat av att jogga allt det andra, eller hur...

Alltså joggade jag hela vägen hem!

Väl hemma tankade jag givetvis över rutten från klockan till datorn. 5 km, i ett lugnt tempo, så lugnt att jag ju orkat jogga hela rundan... Med tanke på att jag nyss knäckt 35-minuters på löpband, och då var jag rätt slut, så tyckte jag nog att cirkus 40 var rätt rimligt.



36.19!! Fasen, helt plötslig känns ju Motorps-femman under 35 inte alls orimligt.

söndag 26 februari 2017

Nytt PB, tror jag minsann

I går funderade jag lite på målsättning och träningsprogram. Jag insåg att jag ville klara 5 km under 35 min på löpbandet. Ja, jag är en snigel. 👍

Min dotter lovade att skriva ihop ett träningsprogram till detta. Jag har legat på runt 37 min, men då har jag visserligen räknat in de första minuterna när jag har värmt upp. Å andra sidan fixar jag inte att jogga 5 km på ett löpband. Hjärnan liksom viker ner sig.

För att ha ett slags ingångsvärde bestämde jag mig för att köra 5 km på löpbandet i dag, ett där uppvärmningen inte räknades in. Jag började med att gå 1 km för att bli varm, sen nollställde jag bandet och började jogga. Första kilometerna gick bra... andra också... den tredje började jag få tråkigt, men jag var inte slut. Vid fjärde kilometern började jag våga hoppas på att orka jogga hela, och jag anade att jag kanske till och med skulle kunna fixa det på 35 min. Då taggade jag till, höjde farten lite och spurtade in i mål - på 34.18!

Alltså är målet uppnått redan innan jag börjar med det. Kasst mål! :-D

Nästa steg är alltså att klara av att jogga 5 km - utomhus - under 35 min. Drömmen är att fixa det innan midsommar, men målet är att fixa det innan UV45.

Till saken hör att jag nog inte fixat det mer än ett par-tre gånger i hela mitt liv, jag började ju jogga som mycket vuxen, och så snabbt som 34.18 tor jag aldrig jag har fixat det, varken på löpband eller utomhus.

Ett steg i rätt riktning skulle kunna vara att gå med i Runacademy, vilket jag är himla sugen på.... om jag vågar.... det där med att springa i grupp... jag är ju så jäkla långsam... och feg...

måndag 20 februari 2017

Backträning

Efter en titt på banprofilen till TunnelRun är det bara att konstatera - jag måste köra backträning!


Jag är kass på uppförsbackar, har svårt att plåga mig och jogga uppför. De där backarna på slutet av loppet kommer liksom att bli en utmaning. Med andra ord är det dags att plocka fram pannbenet och nöta lite backar innan loppet.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag ser fram emot det, men det som inte dödar, det härdar. 😖

söndag 19 februari 2017

Första delmålet

I dag var det dags för loppet inne på Mariebergs galleria.

Ett av mina mål för 2017 var ju att orka jogga hela timmen, men jag har inte ens fixat 30 min i en följd så förhoppningarna var inte stora. Visserligen vet jag att det snarare är uttråkningsdöden än uttröttningsdöden när man står på ett löpband, men ändå. Steget mellan en knapp halvtimme och en timme är rätt stort. Som en extra sporre hade jag lovat mig själv att få köpa en par galet snygga tights om jag fixade hela timmen.

Vi inledde dagen med hotellfrukost och drog i väg till gallerian. Väl där var ju hel- och halvmara-människorna i full gång, så det var lite stämning. En del publik också, om än inte så många.

När starten gick så gjorde jag mitt bästa för att hålla igen. Jag vet att jag har lätt att dras med och som den snigel jag är så fixar jag inte att hålla någon högre hastighet, då tar jag liksom slut.

Jag kunde inte låta bli att kolla tavlan vid varje varvning, och det blev ju några varv med tanke på att banan bara var 350 m, och jag såg att jag höll en kilometertid på ca 7:10, vilket är på tok för snabbt för mig. Jag försökte sänka farten men lika fullt stod det på samma tid vid varje varvning. Det skiljde bara några sekunder hit eller dit.

Tiden gick snabbt, kanske för att man varvade så ofta att det hela tiden fanns delmål, och rätt snart hade vi sprungit en kvart... en halvtimme... 40 minuter... Och jag joggade fortfarande. När det var 10 min kvar kände jag att det skulle kunna gå, om jag bara var förståndig och inte fick för mig att spurta eller så. När det var cirka 5 min kvar höjde jag ändå farten en aning, men inte mer än att jag kände att jag hade koll på läget. När det var ungefär en minut kvar tog jag i, så när slutsignalen ljöd var jag härligt trött. Trött och nöjd, för jag hade ju faktiskt klarat av att jogga hela timmen.

Check på första delmålet. Nu tar jag sikte på nästa - att orka jogga hela TunnelRun i mars.


lördag 11 februari 2017

Löpband, löpband, löpband

Den här halkan tycks inte ha några planer på att försvinna så jag har hållit mig på löpbandet. En hel del promenader, men också jogging. I går gick jag 10 snabba kilometer, i dag var det en hel del jogging under mina 11 km.

Tyvärr känner jag av höften en aning, inte mycket men så pass att jag nog tar en utomhusrunda i morgon. Löpband blir monotont, enormt monotont.

I mina 100mil2017 räknar jag bara de pass där jogging ingår, men i Spring till du stupar räknas även de pass där man "bara" går.

Vad gäller Spring tills du stupar är ju nästa vecka lite av en utmaning, då jag jobbar som vanligt men sträckorna börjar bli rätt långa. Jag får försöka orka upp lite tidigare och ta några kilometer på morgonen och så kanske snika åt mig ett par kilometer även på lunchen.

Veckan därpå har jag ju sportlov, så då ska det inte vara några problem, men då gäller det ju att jag orkar hänga med ända till dess.....


tisdag 31 januari 2017

Så där ja...

I dag, i januaris sista skälvande timmar, körde jag en halvtimme på löpbandet för att skrapa ihop den där sista slatten av de planerade 70 km under januari. Sammanlagt blev det 3,5 km så totalen i januari blev 73 km.

Löpband är inte kul, det kan ingen påstå, men det går att variera sig så pass att det är okej. Jag brukar köra någon form av intervaller, då känns det som om tiden går lite snabbare. Då kan jag också köra i lite högre fart, vilket ju gör att det tickar kilometer.

I dag hade jag bestämt tid istället för sträcka - 30 minuter. Jag började med att gå snabbt i 10 min och skulle sedan jogga i 10, tänkte jag. Jag körde i gång lite försiktigt, 8,5 istället för 8,7 eller 9,0 som jag brukar köra på. Efter 5 minuter började jag räkna ner... halvtid, liksom. Men när jag var framme på 10 min var jag inte slut, så jag fortsatte lite till... En minut i taget... Tills jag joggat 15 min i ett svep, på ett löpband, utan att variera hastighet. Sen gick jag 5 min, innan jag bytte till cross trainer där jag också körde 30 min. Skönt!

I morgon börjar februari-utmaningen, Spring Tills Du Stupar, så mitt plan för denna vecka ser ut så här:
onsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
torsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
fredag - 3 km på löpband, 30 min på cross trainer
lördag - 4 km jogga utomhus, 30 min cross trainer
söndag - 5 km på löpband

Det skulle ge 14 km in på joggingkontot och 25 km in på Ica klassikern. En bra vecka, alltså :-)

måndag 9 januari 2017

Måndag ... Paleo-start

Efter en veckas mjukstart där sötsaker, skräpmat och alkohol uteslutits - egentligen utan alltför stora problem - är det nu dags att snäppa upp det hela och kliva på paleotåget.

Morgonkaffet fick inte innehålla mjölk, utan det blev kokosmjölk istället. Betyg på det? Det funkar!

Till frukost blir det chiapudding, till lunch laxbiff med morötter.

Maten blir nog inget problem, många av de recept som finns i boken verkar himla bra.



torsdag 29 december 2016

Mjukstart...

Nu är det grymt nära 2017. Nu kan jag nästan räkna timmar ju.

Sen gäller det, då ska jag ta fart och komma i form. Inget godis, inga sötsaker, ingen alkohol, ingen skräpmat men en hel del motion.

För att ytterligare höja insatsen har jag planer på att köra 30 dagar paleo, enligt Annika Sjöös upplägg, men det kör jag igång med efter jullovet då jag får vardagsrutiner att förhålla mig till. Fixar jag 30 dagar - och det gör jag - så ska jag banne mig köpa ett par tights från Gavelo för de är galet snygga. Rätt dyra, men så snygga!

söndag 25 december 2016

2017.... drömmar, planer och målsättningar

Nu är det himla nära ju, man kan nästan känna lukten av 2017.
Så vad har jag då för målsättningar för året, för planer och för drömmar?

Inplanerade lopp:

19 februari - Mariebergs Galleria, entimmeslopp

25 mars - TunnelRun

10 juni - Södern Runt

19 augusti - UltraVasan 45


Målsättningar:

orka jogga hela timmen i Marieberg

orka jogga hela TunnelRun

orka jogga 15 km innan påsk

orka jogga 20 km innan midsommar



Drömmar:

jogga minst 100 mil under 2017

fixa milen under 65 min

fixa UltraVasan under 6 timmar


Första steget - januari
sockeravgiftning - inget godis, inga sötsaker, ingen snabbmat, ingen alkohol
kick start - minst 20 min motion/dag
kilometerjakt - 70 km


torsdag 22 december 2016

Ä N T L I G E N

Jag trodde aldrig detta jullov skulle komma, men nu så, nu är det här.
Jag ser fram emot drygt 2 veckor av ledighet, vila, släktingar, sovmorgon och motion. Som jag längtar efter att motionera, och det utomhus i dagsljus.

Jag drömmer om minst ett pass varje dag, men även köra dubbla pass emellanåt. Kondition på förmiddagen och styrka på eftermiddagen, kanske.... Eller promenad på morgonen och jogga på eftermiddagen.

Dessutom är det dags att formulera målen för 2017. Även om jag vet ungefär vad jag vill uppnå ska jag sätta mig ner och formulera dem i skrift. Jag tror att de blir tydligare om jag skriver ner dem. Har jag dem bara lite löst i huvudet kan jag ju råka glömma nåt mål om jag känner mig sugen på att falla tillbaka i gamla vanor.

söndag 27 november 2016

Målsättning 2017

Snart har hela 2016 gått och man har möjlighet att sätta upp nya mål.

Mitt stora mål för 2017 är ju UltraVasan 45, men vägen dit är ju inte skott-rak.

Som uppvärmning har jag ju några lopp, som Tunnelloppet i Stockholm och lite annat skoj. Lopp gillar jag, det sporrar. Jag samlar på medaljer, barnsligt men kul.

I träningsväg tänker jag mig att hinna med minst 120 mil under året. Det innebär 10 mil/månad, vilket inte borde vara omöjligt. Om man tänker sig 2 mil/vecka när det är som mörkast och kallast (januari, februari ungefär) och sen stegrande upp 3 mil/vecka när det är mer dräglig tillvaro. Jag har ju dessutom sommarlov, då bör jag hinna med ännu mer som uppladdning inför UltraVasan, eller hur...

Egentligen borde jag även träna styrka, och ska jag vara ärlig är det ju bara Latmasken som hindrar mig. Tid har jag, i massor. Det är bara att prioritera bättre och välja bort en del skärmtid.

Vad sägs om att låta 2017 blir året då hälsan vinner över latheten, kanske.... :-/




söndag 20 november 2016

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...