Visar inlägg med etikett runstreak. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett runstreak. Visa alla inlägg

söndag 18 juni 2017

Delrapport, värme och #69

Trots värme och skolavslutningsvecka har jag fått ihop en del kilometer även denna vecka. Närmare bestämt 25,3 km. Det innebär att jag, under juni månad, nu är uppe i 92 km av de planerade 100 och under hela 2017 har jag svettats ihop 666, 4 km vilket innebär att jag liksom är inne och tafsar på augusti, skulle man kunna säga.

Det är väl helt okej... 🏃💪💪

Min runstreak fortsätter och idag blev det #69. Helt galet att jag har joggat sextionio dagar i rad. Sextionio?!!

Däremot är jag fortfarande kass på att få till långpass, det bara måste jag bli bättre på nu när jag går på ledighet. Lägga till såväl styrka som långpass. Jag ska dessutom lägga till nåt som jag förr var väldigt duktig på men som jag nu har tappat helt - läsa. Jag ska banne mig sikta in mig på minst en timmes läsning per dag, helt avkopplad, frånkopplad, nerkopplad. Bara jag och min bok. Den första jag ska läsa är en ren feel good-roman.

Mitt mål, min dröm, är en promenad till gymmet och en halvtimme styrka varje morgon/förmiddag, en timme (minst) med en bra bok under dagen och så ett joggingpass varje eftermiddag/kväll. Minst 2 längre pass per vecka, typ ett på en mil och ett på ännu mer.

Det borde väl funka... eller... ?

torsdag 8 juni 2017

Snigellopp, pyramider och grymt snabba ben

I tisdags var det dags för Snigelloppet, det lopp som jag sett fram emot i flera veckor. Snigelloppet är väl ett cyberlopp, antar jag, ett lopp man springer där man är men samtidigt liksom. 50 kr kostade det, då fick man en grymt snygg medalj. Tanken är att det här ska bli en tradition, varje år den 6 juni.

Nåväl, efter två pass där ben och flås verkligen samarbetat hade jag höga förväntningar på Snigeloppet - och så bara dog jag efter typ 400 m. Under de 5 km som loppet var så tog jag 4 gåvilor, tror jag. Visserligen var farten god däremellan, men ändå. Så trist när man känner att hela kroppen bara motarbetar en.

I går var det Runacademy, pyramid-träning. Dvs intervaller i 1 min, 2 min, 3 min, 4 min, 3 min, 2 min, 1 min. Som den snigel jag är så har jag liksom ingen tröskelfart, utan jag har gå, snigeljogg, en aning snabbare snigeljogg och sen inget mer. Men i går fanns tydligen en extra växel, för när jag synkade klockan såg jag att jag hade legat betydligt bättre till. Jag var fasen ner under 6 min/km en hel del. Alltså, jag kan inte springa så fort - jag är en snigel!




I dag snörade jag på mig skorna och drog till Motorp för en femma. I helgen ska jag springa Söder Runt så jag tycker nog det räcker med 5 km i dag, och en ännu kortare runda i morgon, om jag ska nöta en mil på lördag.

Jag gick ut i rätt bra fart och tänkte att jag skulle köra så länge det gick. Jag hade en tanke på att gå i motluten, men den första gick bra så jag fortsatte jogga. Och fortsatte. Och fortsatte. Vid några tillfällen kände jag att jag blev trött så då sänkte jag farten men efter en liten stund upptäckte jag att jag hade ökat igen.

När jag kom fram till 4 km-markeringen kände jag att jag hade kraft kvar, så då försökte jag trycka på lite till. Inte spurta, det vore en klar överdrift, men ändå öka lite. Väl i mål kände jag att jag hade gjort en bra tid. Och mycket riktigt, det var 2 sketna sekunder över mitt PB, alltså min näst bästa femma någonsin - utomhus. Jag har en snabbare femma på löpband, men det räknas liksom inte.

Nu förstår jag om någon tycker det är lite gulligt att man kan vara så nöjd med en femkilometers-tid på nästan 35 min, men ja, det kan man vara. Är man en snigel, som oftast ligger på närmare (eller tom över) 37 min då är 34.42 jävligt bra.















tisdag 30 maj 2017

En femma i pefekt joggingväder

14 grader och fint duggregn. Helt perfekt joggingväder alltså, särskilt efter några varma dagar. Alltså snörade jag på mig skorna och drog upp till Motorp för en femma.

Efter ett par dagar med akut ont i magen under rundan, så där som jag har fått vid några tillfällen, var jag väl lite nojig över att få ont igen. Jag tyckte jag gick ut lugnt för att se om det skulle förhindra det onda och det kändes riktigt bra.... i nästan 2 km. Sem började det kännas lite smått. Inte värre än att jag kunde fortsätta jogga, så jag var noga med att andas ordentligt och sänkte farten en aning. Det funkade bra .... i några hundra meter. Efter ca 2,5 km tog det stopp och jag fick börja gå. Jag gick där och väntade på den där krampen, den som får mig att kallsvettas och må lite illa. Den kom inte. Istället släppte det rätt snabbt och efter några hundra meter kunde jag börja jogga igen. De kändes lätt och jag njöt av rundan, ända in i mål.

Väl hemma synkade jag klockan och jag kunde inte låta bli att le när jag såg så tydligt var jag hade haft känningar av magen. Det går liksom inte att missa.



Däremot är jag fan imponerad över mina övriga kilometertider. Jisses, jag menar jag snittar på på en tid runt 7 min/km - och det är snabbt för att vara jag.

söndag 28 maj 2017

Snart är maj slut....

Herre jäklar vad tiden går snabbt. Nu är det bara några dagar kvar av maj, sen är det juni och definitivt dags att höja farten inför UV45.

Denna vecka har jag, delvis tack vare långhelgen, hunnit med en hel del kilometer. 39,2 km för att vara exakt. Det innebär att jag, under maj, har svettats ihop 113, 8 km till de 90 km jag har budgeterat för. Himla bra, tycker jag. :-)

Min runstreak håller i sig och jag närmar mig #50. Kul, absolut, men samtidigt lite så där nojigt. Tänk den dag jag inte orkar/hinner/vill jogga.. då bryter jag ju en rätt lång vana, tänker jag.

Nåja, den dagen den sorgen. I morgon är det Rallarrundan, och då ska jag snigla ihop ytterligare 5 km.


tisdag 23 maj 2017

Jag håller i... #43

Jag fortsätter min lilla runstreak och är nu uppe i #43 dagar på rad. Inte illa pinkat av en trähäst, skulle man kunna säga.

Förra vecka fick jag ihop 25,1 km och sammanlagt i maj är jag nu uppe i 74,6 km. Det är jag väldigt nöjd med, faktiskt. Det betyder att jag bara behöver få ihop dryga 15 km på resten av månaden, så är jag i fas med min budget. 15 km är ju ingenting, särskilt när jag har långledigt över helgen.

I dag joggade jag drygt 6 km, trots (den underbara) värmen. Jag tyckte jag höll igen, att jag inte körde på max liksom, utan bara mysjoggade. Det var soligt och varmt, men så otroligt underbart. Benen gick liksom av sig själv och flåset funkade fint. Väl i mål insåg jag att jag hade kunnat ta en längre runda för jag hade krafter kvar trots att jag ökade farten de sista 400 m när en snubbe sprang förbi mig. Jag tog helt enkelt rygg på honom in i mål. 💪😅


Väl hemma synkade jag min klocka och insåg att den runda jag trott gått i sisådär 8,0-fart hade snittat på 8,5. Det är snabbt, med mina mått mätt, vilket gjorde det hela ännu bättre. Inte för att farten var bra, utan för att jag tydligen har förbättrat mitt flås så pass att jag klarar av att jogga längre i högre fart.

I morgon är det Runacademy, så då är det liksom inte mitt beslut om hur långt jag ska jogga, men i helgen är det minst ett långpass som gäller. Och givetvis några korta, för jag vill ju inte avbryta min runstreak nu när jag kommit så långt.

söndag 14 maj 2017

Veckorapport - och pigga ben

Efter en vecka med en snorig näsa och inte särskilt lätta joggingben tog jag mig, i dag, upp till Motorp. Förhoppningen var ett lite längre pass, men jag vet inte om det beror på pollen eller på en förkylning, för jag känner mig inte helt på topp. Dessutom hade jag en galen träningsvärk i rumpan och låren efter gårdagens altanbygge.

Den första kilometern lekte jag med tanken på att ta det korta spåret, trean liksom. Men nä, det var ju inte riktigt aktuellt. Däremot svängde jag av redan på femman, fast jag hade hoppats på sexan eller sjuan. Det är svårt att förklara varför, jag tyckte det gick rätt lätt, samtidigt som jag kände att kroppen inte riktigt gick på max. Jag kände inte av nån förkylning, men jag var tät i näsan och ögonen kändes irriterade. En skum känsla, att ha pigga ben men tung kropp på nåt vis.

Jag joggade hela vägen in i mål, inte på någon rekordtid, men ändå. Jag är ändå nöjd med min tid, och med min insats, och med att ha joggat hela rundan  - med tanke på att veckan varit full av snorig näsa, irriterad hals, altanbygge och träningsvärk.

Vad gäller hastighet så är - och förblir - jag en Snigel. Det är helt okej, jag trivs som Snigel, det är en trevlig klubb. Däremot är jag nog en rekordjämn snigel. Bortsett från en svacka när jag, joggandes, fipplade upp mobilen ur fickan för att starta om ljudboken, så var farten galet jämn.


Denna vecka har jag, trots allt, fått ihop 23 km. Sammanlagt i maj har jag svettats ihop 49,5 km, vilket är bra. Knappt halva månaden och drygt halva den planerade distansen. Sånt gillas!


fredag 12 maj 2017

Snabbt eller långt?

I min favoritgrupp på Facebook, Team Snigel, ligger fokus inte så mycket på tider utan på att springa. Ibland poppar det upp inlägg som väcker tidstankar, nån som är missnöjd med sin (bristande) fart eller nån som är glad över att nytt PB.

Det är helt okej, tycker jag, även om ett skäl till att jag trivs så bra i Team Snigel är just att det inte är så mycket fokus på minuter och sekunder.

Jag vet också att vissa i gruppen stressas av dessa tider. Själv skiter jag rätt rejält i hur fort, eller långsamt, andra springer. Jag kan möjligen reta mig på sån där falsk blygsamhet, ni vet i stil med "åh vad dålig jag är, jag sprang bara 18 km och höll bara 4.15-tempo hela rundan". STFU, liksom. Tack och lov är det inte alls vanligt i Team Snigel, det är klart vanligare i andra grupper, grupper med er tidsnoja.

Under dagens runda, #32 i min lilla runstreak, funderade jag just på det där med fart. Är det mitt mål att springa fortare? Att bli snabb? Eller vill jag hellre orka springa längre?

Jag kom fram till det andra. Givetvis vore det skoj att höja tempot en aning, det är inte det, men om jag ska jobba mot nåt mål så är det hellre att orka springa längre. Hellre 10 km i 7 min-tempo än 4 km i 6 min-tempo, tänker jag. Det passar mig bättre, att kunna snigla runt och må bra, än att jaga tider.

Jag motionerar för att må bra, alltså ska ju inte motionen stressa mig och få mig att må dåligt.

Enkelt va?


tisdag 9 maj 2017

#29.... :-)

I går körde jag 2 km som en nödrunda. Jag var väldigt opepp, kroppen kändes tung, jag tror det var bly i skorna och flåset funkade liksom inte. Jag kom inte igång, det var så där ynkligt att man knappt blev svettig men det fanns ändå inte utrymme för att höja.

Eftersom jag påbörjade kolhydratreducerad kost i går så oroade jag mig inte särskilt utan jag ser det mer som en följd av att kroppen surar ihop när det inte får en massa socker och annat skräp.

I dag började det svida bak i halsen, nåt jag alls inte har tid och lust med, så jag åkte till gymmet för ett besök på löpbandet. Hellre än att springa ute och dra i mig kall luft, tänkte jag.

Kroppen kändes betydligt piggare än i går, jag drog på bra fart och nötte på. Tyvärr var löpbandet i dåligt skick, så det skakade och ruskade som sjutton. Det, i kombination med att jag var hungrig och hade känningar i halsen, gjorde att jag valde att ge mig vid 2 km. På väg till omklädningsrummet tog jag några minuter i en triceps-maskin för att skrämma gäddhänget lite.

I morgon firar jag #30 - vilket jag tycker är rätt fränt. 30 dagar på rad, en hel månad. Frågan är om jag ska ge mig där, eller om jag ska fortsätta till 50.... eller 100... :-)

söndag 7 maj 2017

Sockertunga ben....

Den senaste veckan har jag tappat en del av min struktur vad gäller maten. Förra veckans vettiga mat-val, där jag kände hur orken bara ökade och ökade, byttes till en vecka med lite för mycket socker och skräp - och där kroppen bara tappade i ork.

Helt sjukt vad det gör skillnad!

Med andra ord är det skärpning som gäller igen, för det är inte kul att känna hur flåset, ja hela kroppen, bara försämras. Man undrar ju hur jävla korkad man är som stoppar i sin sån skit som uppenbarligen sabbar ens egen kropp. Det kan inte vara värt det!

Nu väntar två veckor utan socker och vitt mjöl, utan pasta, ris och potatis. Proteiner och låååångsamma kolhydrater. Inget vin, inget godis, inte en massa mackor. Ordning och reda!

Nu ska orken tillbaka, sockertrollet ska få sig en match och kroppen ska få känna att jag faktiskt bryr mig om mig själv.

Det är ju fasen så mycket roligare att orka jogg en hel mil än att känna att 3,5 km är både långt och tungt, tänker jag....

lördag 6 maj 2017

#26 och ett Snigellopp

Jag håller i min runstreak och närmar mig nu #30. Jag har inte tagit några långa rundor, och inte heller särskilt snabba, men jag har ändå tagit mig ut varje dag i 26 dagar. Jag tycker det är riktigt bra gjort av mig.

I morse drog jag i väg redan vid 8, vilket är tidigt en lördag för en sömntuta. I underbart försommarväder drog jag i väg för 3,5 km innan jag kom hem, duschade och sedan for till Örebro för en timmes second-hand-shopping med min systerdotter.


Sedan blev det några timmar på crossbanan för att se svärsonen tävla. Rätt skoj även om man har noll koll på regler och sånt. Mest tyckte jag nog det såg rätt farligt ut.

I övrigt kan jag tipsa om ett lopp som jag tror blir riktigt kul - Snigelloppet 2017. Med lite tur blir detta en återkommande grej, med medalj och allt.

Och vilken snygg medalj sen...



tisdag 2 maj 2017

Runstreak #22

Tack vare en försiktig liten runda i går och en nästan lika försiktig i morse har jag lyckats hålla i min runstreak och jag är nu uppe i #22. 22 dagar på rad har jag joggat minst 2 km. Det är helt galet bra i mina ögon.

Nu tar jag sikte på #30, sen får vi se, men det känns som om det är rätt årstid att bygga en bra joggingvana nu. Kommer man i gång med att träna varje dag nu, när det går mot sol och värme, är det nog lättare att bibehålla den vanan i höst, tänker jag.

torsdag 27 april 2017

#17 - och en underbar klänning

Trots en galen träningsvärk, gårdagens löpstyrkaintervaller-i-uppförsbacke har satt sina spår, tog jag min runda efter jobbet. #17, jag tvivlar på att jag någonsin har joggat SJUTTON dagar på rad förut. Dessutom, trots att benen kändes som om de var fyllda av bly så snittade jag på 8,6.
Fasen, jag är för jäkla grym! 💪💪😅

Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska ha för målsättning till på söndag. Jag har hittat en så himla snygg löparklänning. Den är fasen inte billig, men jag tänkte att om jag sätter upp ett mål, och om jag fixar det så kan jag köpa klänningen. Smart va?

Problemet är att jag inte har en aning om vad jag kan pressa mig till. Det är liksom en helt ny situation att jogga runt, runt, runt, runt på en nittiotremetersbana. Över 225 varv... Jag har liksom noll koll... När jag sprang Mariebergsloppet fixade jag ju att jogga en hel timme, men det var ju en lite längre bana.

Nej, jag tänker så här istället - den dag jag fixar att jogga en mil, då köper jag en snygg löparklänning. Klarar jag det på söndag är det ju himla kul. Om inte, så får jag väl ta fram pannbenet och jogga ihop den en annan dag.

söndag 23 april 2017

Runstreak #13

I går morse klev jag upp extra tidigt, fast det var lördag, för att hinna med en kort runda innan vi packade in oss i bilen och for norrut. Det var liksom #12.

Vi tillbringade helgen i Gävle där vi såg Henrik Schyfferts Var inte rädda tillsammans med syrran och hennes sambo. Himla trevligt, måste jag säga.

I dag blev det flera timmar i bil. Från Gävle till Västerås, där vi stannade till på Erikslund för lunch och lite shopping. Sen till Marieberg för lite mer shopping och sedan hem. Väl hemma blev det kaffe och ett wienerbröd - 23 april är liksom den inofficiella wienerbrödsdagen i vår familj - men sen var det liksom på med skorna och så en joggingrunda. Helgens skräpmat och vin kändes i benen, men jag fixade rundan. Jag tog till och ed mördarbacken, men det var delvis tack vare att maken var med och sa att jag fixade det. Därmed var #13 fixat.

Nu blir det stenhård diet fram till loppet om en vecka. Inget skräp, inget vitt bröd, inga sötsaker, ingen alkohol. Rena proteinkällor och mycket vatten. Kloka val, helt enkelt, för att vara så bra förberedd som möjligt när jag ställer mig på startlinjen där uppe på Svampen.

April har en vecka kvar och jag har redan joggat ihop 90 km, alltså 10 km mer än jag planerat för månaden. Eftersom mitt mål är att fortsätta min runstreak denna vecka så räknar jag med att få ihop några kilometer till, och målet är ju att skrapa ihop 21 km till nästa söndag, så jag räknar med att ligga en hel del på plus när april är slut. Däremot blir det knappast så långa pass under veckan, jag vill ju inte köra slut på mig innan loppet.

tisdag 18 april 2017

Runstreak #8

Jo då, jag kom ut i dag också. Det var inte helt lätt, efter en lång dag på jobbet är det skönt att sjunka ner i soffan men jag vet ju att det är så himla skönt efteråt.

För att inte riskera att fastna i soffan skyndade jag mig att byta om efter jobbet och så drog jag i väg. En bra bok i öronen gjorde det lite lättare och vädret var helt okej. Jag lovade mig själv att ta en rätt kort runda, på dryga 4 km. Det kändes lagom, både tidsmässigt och energimässigt.

Även om det skulle räcka med 2 km för att bli godkänt så känns det lite väl futtigt att nöja sig med 2 km en solig eftermiddag. Det kan man ta till när det är skitväder eller om man tar en morgonrunda.

Rundan var helt okej. Benen och flåset samarbetade och även om det var lite tungt i uppförsbackarna så fixade jag hela rundan utom ett par lyktstolpar i sista mördarbacken.

Jag tyckte jag tog det rätt lugnt men tiden var ändå helt okej. Jag snittade på 8,3 vilket jag är nöjd med, särskilt som jag inte tyckte att jag körde skiten ur mig. Nu är jag medveten om att 8,3 inte är en hastighet som ger fortkörningsböter, direkt, men det är en hastighet klart värdig en medlem i Team Snigel.




måndag 17 april 2017

Tvåtredjedelsrapport, ungefär....

Inte klokt vad tiden går. Mitt kära påsklov, som för en dryg vecka sen kändes så långt, är redan slut. Tror bestämt att nån har knyckt några lediga dagar av mig.

Tanken var att jag skulle ta ett långpass i dag, men vad sjutton det blåste rätt mycket och det var typ två plusgrader. Mitt pannben räckte inte till för de motstånden så jag valde det näst bästa - löpbandet. På ett löpband blir det inget långpass, det har jag nog nämnt förr, men 5 km blev det i alla fall. Bättre än inget, eller hur?

Sammanlagt har jag nu svettats ihop 67,5 km under april månad. Eftersom planen är 80 km känns det som om jag ligger bra till. Även om det inte blivit några riktiga långpass under lovet har jag ändå fått ihop 40,5 km - på sju dagar.

Det innebär att jag nu joggat sju dagar på rad. En söt liten runstreak. Helt oplanerad, dessutom. Nästan så att det är lite synd att inte fortsätta på den, tänker jag. Till 10, i alla fall.... tisdag, onsdag och torsdag. Sen är det fredag, vilket innebär fredagsfys, så då är det ju också fixat. På lördag åker jag bort... då måste jag antingen ta en väldigt tidig runda eller hoppas att det finns gym på hotellet... och det kan bli svårt att hinna med det. Attans. Vi ska åka 8.45 på morgonen. Då bör jag stå i skorna senast kl 7 för att hinna jogga, duscha, äta frukost och hinna i väg. Hm, det kan gå. Om jag lägger mig i tid. På söndag hinner jag med en runda hemma, det blir i så fall nummer 13.

Vem vet, kanske kan det funka. Men - min ståndpunkt kvarstår. Jag motionerar för att må bra, alltså ska motion inte vara stressframkallande. Då hoppar jag hellre över ett pass.


söndag 5 februari 2017

Söndag, igen...

Eftersom söndagarna kommer så pass tätt antar jag att det betyder att veckorna går snabbt, även om det inte alltid känns så.

Det är redan dags att summera en vecka, igen.

Denna vecka har jag gåggat 19 km, men om jag liksom nollställer räkneverket från i onsdags när det blev februari så har jag fått ihop 15,5 km gågging plus 2 timmar på crosstrainer. Det tycker jag nog är godkänt för en tant i medelåldern :)

I går tog jag en tidig joggingrunda innan vi får till Örebro för att njuta av en hotellnatt som belöning för att vi kört 4 veckor paleo. Vi brukar ge oss själva såna små belöningar rätt ofta, vi älskar att bo på hotell.

På hotellet passade jag på att köra 45 min cross trainer i går eftermiddag innan jag gick loss på vin och godis. Så himla underbart. I morse var jag på hotellgymmet igen, redan innan frukost. 30 min på cross trainern fick det att smaka extra gott med en laxmacka och lite bacon.

2 km promenad hem från tåget och sen 4 km på löpbandet gav mig dagens kilometrar för att kunna kryssa STDSs femte dag.

Löpbandet i dag var en upplevelse. Med tanke på att vi drack lite vin i går, och åt godis, hade jag förväntat mig rätt tunga ben, men hej hoppsan så lätt det gick. Jag gick 5 min, sen tänkte jag tvinga mig själv att jogga 15 min. Men jag fortsatte den planerade halvtimmen ut, och när det var bara några minuter kvar insåg jag att jag hade chans på 4 km istället för bara 3, så då höjde jag dessutom farten.

Visserligen var jag sjöblöt av svett sen, men jag var inte sop-slut utan bara så där grymt nöjd som man kan vara efter ett riktigt skönt pass.

Planeringen för nästa vecka ser ut så här:
   måndag - promenad, 6 km
   tisdag - löpband, 7 km
   onsdag - löpband, 8 km
   torsdag - morgonpromenad, 4 km, löpband, 5 km
   fredag - promenad, 10 km
   lördag - promenad 5 km, löpband, 6 km
   söndag - promenad 5 km, löpband, 7 km

onsdag 1 februari 2017

Första februari

Efter jobbet åkte jag raka vägen hem, bytte om och drog snabbt ner på gymmet. Upp på löpbandet för ett par kilometer och sedan upp på cross trainern för 45 min svettande. Alltså, cross trainer är inte kul, inte nånstans. Det är nästan mer pannbensträning än konditionsträning.

Nåja, nu är jag ytterligare 7,5 km närmare målet på Ica klassikern, och nu har jag passerat den första fjärdedelen. Bara resten kvar... :-)

tisdag 31 januari 2017

Så där ja...

I dag, i januaris sista skälvande timmar, körde jag en halvtimme på löpbandet för att skrapa ihop den där sista slatten av de planerade 70 km under januari. Sammanlagt blev det 3,5 km så totalen i januari blev 73 km.

Löpband är inte kul, det kan ingen påstå, men det går att variera sig så pass att det är okej. Jag brukar köra någon form av intervaller, då känns det som om tiden går lite snabbare. Då kan jag också köra i lite högre fart, vilket ju gör att det tickar kilometer.

I dag hade jag bestämt tid istället för sträcka - 30 minuter. Jag började med att gå snabbt i 10 min och skulle sedan jogga i 10, tänkte jag. Jag körde i gång lite försiktigt, 8,5 istället för 8,7 eller 9,0 som jag brukar köra på. Efter 5 minuter började jag räkna ner... halvtid, liksom. Men när jag var framme på 10 min var jag inte slut, så jag fortsatte lite till... En minut i taget... Tills jag joggat 15 min i ett svep, på ett löpband, utan att variera hastighet. Sen gick jag 5 min, innan jag bytte till cross trainer där jag också körde 30 min. Skönt!

I morgon börjar februari-utmaningen, Spring Tills Du Stupar, så mitt plan för denna vecka ser ut så här:
onsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
torsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
fredag - 3 km på löpband, 30 min på cross trainer
lördag - 4 km jogga utomhus, 30 min cross trainer
söndag - 5 km på löpband

Det skulle ge 14 km in på joggingkontot och 25 km in på Ica klassikern. En bra vecka, alltså :-)

måndag 30 januari 2017

Bara timmar kvar...

Januari är jättesnart slut och det börjar bli dags att summera månaden. Visserligen har jag även i morgon på mig, vilket är tur, för jag är inte riktigt i mål med 70 km än. Det saknas en halv, en ynka halv, kilometer till 70 km.

Som lök på laxen har jag ju Ica klassikern att fixa också - liksom den galna idén att hänga på en utmaning som heter Spring tills du stupar. Den utmaningen går ut på att man ska springa lika många kilometer som dagen har som datum... Alltså 1 km den 1/2, 7 km den 7/2 och 16 km den 16/2 osv...

Eftersom jag inte ens brukar fixa en vanlig run streak så är det en fullständigt horribel utmaning, men vad fasen - det är väl bara att försöka. Det värsta som kan hända är väl att jag inte klarar hela månaden...

Men - det betyder att jag behöver pinna på en hel del på cross trainern i början av februari för att slippa kombinera de långa joggingpassen med cross trainer senare.

Vad gäller kosten har jag nu ätit paleo i 3 veckor, alltså inget gluten och inget laktos. Inget socker heller, bortsett från honung sånt som finns i kryddor. Till helgen bryter jag detta och inför vettiga kolhydrater, men försöker ändå undvika vitt mjöl och vitt socker i fortsättningen.


söndag 20 november 2016

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...