Visar inlägg med etikett belöning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett belöning. Visa alla inlägg

söndag 26 november 2017

Slutspurt

Jag hade i princip gett upp mitt mål om att hinna jogga 100 mil under 2017.

I går räknade jag, och insåg att det räcker med att jag snittar på knappt 1,5 km/dag fram till nyår, så är jag i mål.

I den bästa av världar kan jag alltså jogga en liten runda varje dag. Jag har ju min tvåkilometers-runda, som bara tar en kvart. Jag kan ju dessutom variera mig och ta en liten längre runda ibland, för att ha lite i reserv liksom.

Men - oavsett vilket - så lever hoppet. Jag kan absolut hinna med mina 100 mil. Och det vill jag ju, med tanke på att jag låg så bra till, så länge.

I går köpte jag nya joggingskor. Ett par som ska vara bra vid frosthalka. Dubbskor har jag redan, men den där ytliga, eländiga frosthalkan är liksom värre. Nu blev det ett par Saucony Peregrine Ice 6. Inte nog med att de är sköna (och snygga), de var dessutom nedsatta med 30% eftersom nummer 7 är på väg in.

Min tanke är nu att jag ska jogga minst 4 ggr/v. Jag behöver få ihop ca 1 mil i veckan, och det borde inte vara särskilt svårt. En två kilometers och en fyra kilometers runt i villaområdet under veckan, och en fyrakilometers i motionsspåret under helgen. Alternativt kan tvåan bytas ut mot en tvåa på löpbandet, på gymmet, och kombineras med styrka.

Oavsett vilket så inser jag att det ju inte alls är omöjligt, trots att både piriformis och latmasken gjort sitt bästa för att jävlas med mig.

Utöver det så kör jag vidare på LCHF. I helgen har jag haft en liten paus eftersom vi varit i Örebro på Öl- och whiskeymässa, bott på hotell och ätit extra gott. Visst var det både gott och trevligt, men det är liksom inte värt att trilla tillbaka helt. Jag ser fram emot att komma tillbaka till bra mat igen. Nästa paus blir den 16/12, då vi ska äta julmat med dottern och hennes familj. 

Om (när) jag går i mål så ska jag unna mig en belöning. En belöning för att jag bekämpat Latmasken och kommit tillbaka till joggingskorna. En morot att jobba mot, helt enkelt.

Belöningen blir nåt jag länge tänkt köpa, men som jag liksom inte kommit till skott med. Nånstans har jag väl ändå tyckt att det ändå är rätt mycket pengar för en leksak. Men om (när) jag spränger 100-mila-gränsen så ska jag trycka på köp. 

torsdag 15 juni 2017

Träningsvärk och belöning

J Ä K L A R vilken träningsvärk jag har i dag. Jag har så där ont i lårmusklerna att det är en fasa att sätta sig ner, så toalettbesök är liksom lågprioriterat. Gårdagens Runacademy visste vad det tog, skulle man kunna säga.

Passet gick liksom ut på att springa med mjölksyra i musklerna, så vi växlade mellan såna där vidriga muskeldödare som benböj/upphopp, jägargång, burpees mm och springa (i uppförsbacke varannan gång, på plan mark varannan). När passet var slut så var musklerna rätt darriga så jag hade på känn att det skulle märkas av i dag - och det gör det, verkligen! Vetskapen om att det antagligen kommer att kännas ännu mer i morgon gör att jag nästan inte ens vill gå och lägga mig.

Nu låter jag ju inte ett par fullständigt stumma ben hindra mig, jag har ju trots allt en runstreak att tänka på, så jag gav mig ändå ut i spåret och tog en sexa. Det gick inte snabbt, det var inte snyggt men det var. Det är väl det bästa man kan säga om rundan, liksom, det blev av. Det var grymt varmt och svettigt, så svettigt att det sved i ögonen, benen gick knappt att lyfta och flåset var liksom så där. Plus, ändå, för att jag inte svängde in på femman utan fortsatte sexan runt som planerat.

Som den prylnörd jag är så har jag hittat en pryttel som jag vill ha. En Garmin Vivosmart HR+. Hur festlig pryl som helst ju.

En sån där som mäter en massa som man egentligen inte alls behöver mäta, eller ens veta, men som är så himla kul att kolla. Älskart!

Först tänkte jag köpa den som en sommarpresent till mig själv, men så kom jag på bättre tankar. Jag sätter upp ett mål, och när jag når målet så köper jag klockan.

Vad är då målet? Jo, när jag orkar jogga mer än en mil (alltså minst 11 km, mindre räknas inte) så klickar jag på KÖP.

torsdag 27 april 2017

#17 - och en underbar klänning

Trots en galen träningsvärk, gårdagens löpstyrkaintervaller-i-uppförsbacke har satt sina spår, tog jag min runda efter jobbet. #17, jag tvivlar på att jag någonsin har joggat SJUTTON dagar på rad förut. Dessutom, trots att benen kändes som om de var fyllda av bly så snittade jag på 8,6.
Fasen, jag är för jäkla grym! 💪💪😅

Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska ha för målsättning till på söndag. Jag har hittat en så himla snygg löparklänning. Den är fasen inte billig, men jag tänkte att om jag sätter upp ett mål, och om jag fixar det så kan jag köpa klänningen. Smart va?

Problemet är att jag inte har en aning om vad jag kan pressa mig till. Det är liksom en helt ny situation att jogga runt, runt, runt, runt på en nittiotremetersbana. Över 225 varv... Jag har liksom noll koll... När jag sprang Mariebergsloppet fixade jag ju att jogga en hel timme, men det var ju en lite längre bana.

Nej, jag tänker så här istället - den dag jag fixar att jogga en mil, då köper jag en snygg löparklänning. Klarar jag det på söndag är det ju himla kul. Om inte, så får jag väl ta fram pannbenet och jogga ihop den en annan dag.

söndag 19 februari 2017

Första delmålet

I dag var det dags för loppet inne på Mariebergs galleria.

Ett av mina mål för 2017 var ju att orka jogga hela timmen, men jag har inte ens fixat 30 min i en följd så förhoppningarna var inte stora. Visserligen vet jag att det snarare är uttråkningsdöden än uttröttningsdöden när man står på ett löpband, men ändå. Steget mellan en knapp halvtimme och en timme är rätt stort. Som en extra sporre hade jag lovat mig själv att få köpa en par galet snygga tights om jag fixade hela timmen.

Vi inledde dagen med hotellfrukost och drog i väg till gallerian. Väl där var ju hel- och halvmara-människorna i full gång, så det var lite stämning. En del publik också, om än inte så många.

När starten gick så gjorde jag mitt bästa för att hålla igen. Jag vet att jag har lätt att dras med och som den snigel jag är så fixar jag inte att hålla någon högre hastighet, då tar jag liksom slut.

Jag kunde inte låta bli att kolla tavlan vid varje varvning, och det blev ju några varv med tanke på att banan bara var 350 m, och jag såg att jag höll en kilometertid på ca 7:10, vilket är på tok för snabbt för mig. Jag försökte sänka farten men lika fullt stod det på samma tid vid varje varvning. Det skiljde bara några sekunder hit eller dit.

Tiden gick snabbt, kanske för att man varvade så ofta att det hela tiden fanns delmål, och rätt snart hade vi sprungit en kvart... en halvtimme... 40 minuter... Och jag joggade fortfarande. När det var 10 min kvar kände jag att det skulle kunna gå, om jag bara var förståndig och inte fick för mig att spurta eller så. När det var cirka 5 min kvar höjde jag ändå farten en aning, men inte mer än att jag kände att jag hade koll på läget. När det var ungefär en minut kvar tog jag i, så när slutsignalen ljöd var jag härligt trött. Trött och nöjd, för jag hade ju faktiskt klarat av att jogga hela timmen.

Check på första delmålet. Nu tar jag sikte på nästa - att orka jogga hela TunnelRun i mars.


torsdag 29 december 2016

Mjukstart...

Nu är det grymt nära 2017. Nu kan jag nästan räkna timmar ju.

Sen gäller det, då ska jag ta fart och komma i form. Inget godis, inga sötsaker, ingen alkohol, ingen skräpmat men en hel del motion.

För att ytterligare höja insatsen har jag planer på att köra 30 dagar paleo, enligt Annika Sjöös upplägg, men det kör jag igång med efter jullovet då jag får vardagsrutiner att förhålla mig till. Fixar jag 30 dagar - och det gör jag - så ska jag banne mig köpa ett par tights från Gavelo för de är galet snygga. Rätt dyra, men så snygga!

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...