Visar inlägg med etikett runacademy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett runacademy. Visa alla inlägg

torsdag 15 juni 2017

Träningsvärk och belöning

J Ä K L A R vilken träningsvärk jag har i dag. Jag har så där ont i lårmusklerna att det är en fasa att sätta sig ner, så toalettbesök är liksom lågprioriterat. Gårdagens Runacademy visste vad det tog, skulle man kunna säga.

Passet gick liksom ut på att springa med mjölksyra i musklerna, så vi växlade mellan såna där vidriga muskeldödare som benböj/upphopp, jägargång, burpees mm och springa (i uppförsbacke varannan gång, på plan mark varannan). När passet var slut så var musklerna rätt darriga så jag hade på känn att det skulle märkas av i dag - och det gör det, verkligen! Vetskapen om att det antagligen kommer att kännas ännu mer i morgon gör att jag nästan inte ens vill gå och lägga mig.

Nu låter jag ju inte ett par fullständigt stumma ben hindra mig, jag har ju trots allt en runstreak att tänka på, så jag gav mig ändå ut i spåret och tog en sexa. Det gick inte snabbt, det var inte snyggt men det var. Det är väl det bästa man kan säga om rundan, liksom, det blev av. Det var grymt varmt och svettigt, så svettigt att det sved i ögonen, benen gick knappt att lyfta och flåset var liksom så där. Plus, ändå, för att jag inte svängde in på femman utan fortsatte sexan runt som planerat.

Som den prylnörd jag är så har jag hittat en pryttel som jag vill ha. En Garmin Vivosmart HR+. Hur festlig pryl som helst ju.

En sån där som mäter en massa som man egentligen inte alls behöver mäta, eller ens veta, men som är så himla kul att kolla. Älskart!

Först tänkte jag köpa den som en sommarpresent till mig själv, men så kom jag på bättre tankar. Jag sätter upp ett mål, och när jag når målet så köper jag klockan.

Vad är då målet? Jo, när jag orkar jogga mer än en mil (alltså minst 11 km, mindre räknas inte) så klickar jag på KÖP.

torsdag 6 april 2017

T R Ä N I N G S V Ä R K

I går var det backintervaller på Runacademy. Backintervaller. Finns det nåt jobbigare?

Alltså 30 sekunder låter inte mycket, men 30 sekunder uppför en jäkla backe... DET är liksom inte att leka med. Särskilt inte om man gör det fem gånger.

Vi började gårdagens pass med att jogga lite lugnt för att bli varm, innan vi gjorde några löpskole-övningar. Sedan var det dags att lära sig backteknik. Kortare steg - men oftare, skulle man kunna sammanfatta det. Några vändor upp och ner i backen för att träna såväl uppför som nerför. Kul, men jobbigt.

Då kör de i gång oss med backintervaller. Den första gången var rätt okej och man hann liksom hämta andan efteråt. Den andra kändes i benen, men bara lite skönt. Den tredje började bli obekväm och den fjärde kändes rejält. Den femte gjorde snudd på ont, kan man säga. Jäklar vad mina ben inte tyckte om det där med att springa i backe.

Tiden går snabbt när man har kul, så timmen gick snabbt och sen var det dags att jogga tillbaka och avsluta med lite stretch. Pulsen gick snabbt ner och mjölksyran försvann snabbt. Jag kände mig så pass pigg att jag övervägde att ta en liten runda till, men var lite för kissnödig så jag åkte hem.

I morse klev jag ur sängen utan problem och jag tänkte inte mycket på de där backintervallerna. Efter en förmiddag med mycket sittande framför datorn reste jag på mig för att gå ner för trapporna.... JÄKLAR!! Mina ben hatade mig. Eller i alla fall hatade de backintervaller. Träningsvärken från helvetet hade smugit sig på mig när jag satt där vid datorn, uppslukat av arbete. Så fegt!

Jag stapplade ner för trapporna och insåg snabbt att dagens planerade joggingrunda liksom frös inne. De här benen tänker inte jogga nåt  dag, inte ett steg faktiskt.

Jag valde att lyssna på dem och låter dem vila i dag, men in morgon blir det en fredagsrunda, minsann. Det finns ju en gräns för hur mycket latmasken ska få styra, tänker jag.

onsdag 29 mars 2017

Runacademy

I kväll har jag varit på min andra Löpskola, eller Löpargrupp eller vad vi nu ska kalla det.

Förra veckan var det mest löpteknik, alltså hållning, armpendling, fotisättning och sånt. Mycket kul, lite svårt, lagom jobbigt och skapligt träningsvärksframkallande.

I dag var det lite mer löpteknik. Först joggade vi 6-7 minuter för att värma upp. Spåren där i Karlslund är verkligen otroligt fina.

Vi körde liksom trippande, snabba fötter för att öva fotisättning, höga knän och kick i rumpan. Man blev lite rödblommig och varm, men inte sop-slut.

DÅ blev det intervaller. En minut jogga/springa, 30 sekunders gå - det körde vi 6 gånger, sen fick vi 3 minuters vila. En omgång till med sex gånger en minuts jogga/springa, 30 sekunders gå - och sen var jag rätt så färdig.

Som avslutning skulle vi jogga, lugnt och stilla, tillbaka till startområdet. Då kändes de där 6-7 minuterna väldigt långa, men det gick bra. Väl i mål var det väldigt skönt att köra lite lugn stretch och sen sätta sig i bilen för hemfärd.

Jag var väldigt nervös innan jag hoppade på det här med Löpskola, det är liksom inte min grej att jogga ihop med andra. Jag är ju så galet långsam. Men det är faktiskt ingen fara, det är riktigt kul. I alla fall dessa två lektioner har varit upplagda så att man kan vara med oavsett om man är en snigel eller en iller.

söndag 26 februari 2017

Nytt PB, tror jag minsann

I går funderade jag lite på målsättning och träningsprogram. Jag insåg att jag ville klara 5 km under 35 min på löpbandet. Ja, jag är en snigel. 👍

Min dotter lovade att skriva ihop ett träningsprogram till detta. Jag har legat på runt 37 min, men då har jag visserligen räknat in de första minuterna när jag har värmt upp. Å andra sidan fixar jag inte att jogga 5 km på ett löpband. Hjärnan liksom viker ner sig.

För att ha ett slags ingångsvärde bestämde jag mig för att köra 5 km på löpbandet i dag, ett där uppvärmningen inte räknades in. Jag började med att gå 1 km för att bli varm, sen nollställde jag bandet och började jogga. Första kilometerna gick bra... andra också... den tredje började jag få tråkigt, men jag var inte slut. Vid fjärde kilometern började jag våga hoppas på att orka jogga hela, och jag anade att jag kanske till och med skulle kunna fixa det på 35 min. Då taggade jag till, höjde farten lite och spurtade in i mål - på 34.18!

Alltså är målet uppnått redan innan jag börjar med det. Kasst mål! :-D

Nästa steg är alltså att klara av att jogga 5 km - utomhus - under 35 min. Drömmen är att fixa det innan midsommar, men målet är att fixa det innan UV45.

Till saken hör att jag nog inte fixat det mer än ett par-tre gånger i hela mitt liv, jag började ju jogga som mycket vuxen, och så snabbt som 34.18 tor jag aldrig jag har fixat det, varken på löpband eller utomhus.

Ett steg i rätt riktning skulle kunna vara att gå med i Runacademy, vilket jag är himla sugen på.... om jag vågar.... det där med att springa i grupp... jag är ju så jäkla långsam... och feg...

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...