90 långa minuter...

Eftersom jag har en jäkla förmåga att hoppa på utmaningar så hängde jag på Ica klassikern i fjol. Cyklingen, simningen och joggingen var väl inga större problem - men nu är det skidåkning. Jag åker inte skidor, dessutom finns det ingen snö, så jag fick kolla in alternativen. Stakmaskin (blä), stavgång (hmm) och cross trainer (tråååkigt)... Bara att välja vad man kan stå ut med, alltså.

Jag tänkte att jag skulle kunna göra pinan så kort som möjligt. Jag har sex veckor på mig att fixa detta. Sex helger alltså. Om man kör 90 min crosstrainer varje helg så är man i hamn. Då är det bara en dag i veckan som man behöver ägna åt cross trainern, de övriga kan jag lägga på jogging eller vila.

90 minuter, sex kvartar, det fixar man - eller hur?  I dag var första passet. En bra ljudbok i mobilen och så ner på gymmet. Första kvarten gick bra, den kändes kort och jag var vid gott mod. Den andra gick också snabbt, men sen började det bli segt. Jag vet inte om det var mest jobbigt eller mest tråkigt, det är nåt med cross trainer som jag tycker är så mördande trist. Löpband är heller inte kul, men det står jag ut med.

Efter en timme vände jag tidräkningen på maskinen och började räkna ner i stället. Minuterna gick inte fort, det kan man inte påstå, men de gick i alla fall och rätt som det var så hade jag gjort mina 90 minuter.

Svettig, trött, slut och nöjd åkte jag hem och duschade. Insikten om att det är FEM (!) såna här omgångar kvar är väl inte direkt lockande, men jag vill ju inte misslyckas med det sista momentet i Ica klassikern så det är väl bara att tugga i sig.