Alltså bytte jag om och snörade på mig skorna. Ut i snön, närmare 1 dm har det kommit, och i väg. Ingen kan säga att det var lätt att jogga i snön, eller att det gick snabbt, men det funkade.
Jag har en liten pytte-runda som är bara ett par kilometer, men i dag var det viktigare att komma ut och återupprätta min joggingheder än att göra ett långpass. Min runda går runt kvarteret, ungefär, och avslutas med en rätt lång och seg uppförsbacke. Den backen är ett mentalt spöke för mig, för jag tror aldrig att jag ska klara av den och jag brukar liksom förhandla med mig själv om att jag ska få gå uppför backen om jag orkar jogga ända dit... Så också i dag. Jag lovade mig själv att få gå sista halvan av backen om jag fixade att jogga fram dit, så jag nötte på. Det var inte så överjävligt utan det kändes rätt okej, antagligen för att jag tog det lugnt och för att jag var lite halvt inställd på att få slita i snön.
När jag närmade mig den där jäkla uppförsbacken var jag faktiskt inte ens i närheten av halvdöd, så jag bestämde mig för att klara mig ända hem. De sista 100 m var fan plågsamma, men jag bet ihop.
Väl hemma var det en halv minut då jag nästan trodde jag skulle kräkas, men det gick snabbt över och jag orkade dessutom skotta snö innan jag gick in och duschade. SÅ HIMLA SKÖNT!
Jag lyckades hålla nere pulsen rätt bra under en stor del av rundan, men på slutet steg den rätt bra. Trots allt kändes rundan bra, så pass bra att jag snudd på längtar till morgondagens runda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar