På väg ner sken solen, himlen var blå och det var en minusgrad eller två. Helt underbart väder, alltså. Jag målade upp en mental bild av en mysjogg, lugnt och lagom i solskenet, ren njutning så där...
Väl på Billingen rundade jag ett par snökanoner och gav mig i väg. Det kändes rätt bra, lite kallt, men bra. Efter några hundra meter bara dog jag. Inget flås, ingen fart på benen. Jag beslöt att gå ett par hundra meter för att få ner puls och flås, och började sedan jogga igen. Nope, funkade inte. Jag varvade jogg och gång resten av rundan, benen var tunga som om de var fyllda av bly och den största utmaningen var att INTE gena tillbaka till bilen.
Fem kilometer tickade i alla fall in på kontot, så nån fördel var det med dagens runda trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar