Klockan 10 gick starten och jag hade bestämt mig för att gå ut lugnt för att orka jogga så långt som möjligt. Varje varv där uppe i Svampen var 93 meter så det gick snabbt att varva... och varva.... och varva.... och varva..... Jag tappade snabbt räkningen på antal varv och det var svårt att hinna se på skärmen, men det gjorde inte så mycket. De första 5 km var liksom inga problem alls. Benen kändes lätta, flåset funkade fint och jag kände att jag nog höll en fart som var lite väl hög, med mina mått mätt.
Nånstans vid 6-7 km började jag känna av höften. Eftersom varvet var väldigt kort, och man sprang i vänstervarv, arbetade vänster ben mer än höger. Jag kan känna av höften emellanåt under en vanlig joggingrunda också, med betoning på känna av, inte ha ont. Jag växlade med gång för att avlasta höften.
Efter ca 8-9 km låg det närmare ont än känna av. Lite trist med tanke på att jag kände mig pigg. Jag hade ork kvar men jag ville inte riskera nåt, och dessutom springer man liksom fel när man har ont, så jag valde att gå längre och längre sträckor för att se om det skulle släppa. Så länge jag gick kändes det inget, men efter ett varv eller så med jogging så började höften värka och det kändes nästan som kramp ner bak på låret.
Jag körde varannat varv gång, varannat jogging en stund, sen övergick jag till 2 varv gång och ett varv jogging. De sista kilometerna kände jag av höften/ljumsken/skinkan även när jag gick men jag hade inga planer på att avbryta. Att klara loppet på 2.45 var en förhoppning som jag egentligen inte trodde på, bara drömde om, men den släppte jag helt när kroppen började bråka. När jag hade ca 50 varv kvar vågade jag inte ens hoppas på att klara 3 timmar. Jag kollade upp hur lång tid ett varv tog när jag gick. Ca 45 sek. En snabb överslagsräkning med en trött hjärna fick det till att det skulle kunna funka under 3 timmar trots allt och det blev lite lättare att hålla tempot uppe.
Jag försökte jogga var tredje varv, ungefär, och klockan visade att jag inte tappade tid så jag nötte på. 40 varv kvar... 35 varv kvar.... 30 varv kvar... Fortfarande var jag inte trött i kroppen, det var bara den där jäkla höften som krånglade.
20 varv kvar... 15.... 10.... Jag höll koll på klockan och såg att 3 timmar inte skulle bli några problem. 2.45 skulle inte funka men det skulle inte behöva bli så många minuter över.
Jag kände i princip lukten av målgång och jag fortsatte växla gång och jogging, med lite mer inslag av jogg de sista 10 varven. När tidtagarna sa att det var två varv kvar så bestämde jag mig för att jogga resten. Jag ökade till och med farten det sista varvet, trots känslan av kramp ner bak på låret.
Strax under 2.50 gick jag i mål, och det innebär ett snitt på ca 8 min/km. Det är jag nöjd med. En kort runda brukar jag ligga på drygt 7 min/km, så jag tycker det är helt okej att snitta på 8 min/km när man gör en runda som är ca 4 gånger så lång.
Trots att jag inte alls kunde prestera så bra som jag hoppats är jag supernöjd. Jag genomförde loppet, det var trevligt, det var fint väder och jag fick en grymt snygg medalj.
Då finns det ju inte mycket att klaga på, eller hur.
Resultatet för april? Mycket bra. 141,4 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar