Visar inlägg med etikett pigga ben. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pigga ben. Visa alla inlägg

söndag 9 juli 2017

Ops, jag har tappat lite....

Den senaste veckan, eller egentligen ända sen förra torsdagen, har jag tappat en del. Jag gick ju en väldig massa under Fotrally-helgen, men jag har bara joggat två gånger sedan dess.

Dels joggade jag drygt 4 km i onsdags, i Heiligenhafen. Lite häftigt att jogga runt i ett område som kändes så himla lyxigt och dyrt. Solen sken, så det var grymt varmt, men vi tog det lugnt och njöt av rundan. Att vi hade ca en mils promenad i benen redan kändes väl, men spela roll, liksom.













 

Torsdagen gick vi massor, men joggade inget. Fredagen satt vi mest i bilen och åkte hem. I går tog vi en promenad på dryga milen, men i dag var det dags att jogga igen. Efter en mulen förmiddag sprack det upp och när jag for till Motorp var det nästan 25 plusgrader och strålande sol så jag bestämde mig för att gå ut lugnt. Kanske fanns det spring i benen, kanske var det för att jag hade musik i öronen för första gången på länge, men fötterna trampade på trots att jag försökte hålla igen. Vid målgång på 5 km fortsatte jag, jag var inte tillräckligt trött, och tog lilla varvet också. Sammanlagt 6,5 km, grymt svettigt men ändå ren njutning.





När jag kom hem och synkade klockan kunde jag konstatera att jag hade hållit ett mycket bra tempo, med mina mått mätt, och jag längtar redan efter nästa runda.






söndag 4 juni 2017

Jag vill ha en burk...

Efter att ha städat halva dagen, så där grundligt som är så himla skönt - efteråt - så snörade jag på skorna och drog upp till Motorp. Planen var en grön/vit runda. Det spåret är 6,2 km, så jag bestämde mig redan i bilen dit att jag skulle ta en extra sväng för att komma upp i 6,5 km om jag hade minsta lilla kraft kvar.

Den första kilometern var väl ingen njutning, det är det ju sällan, men sen rullade det liksom på. Benen gick som av sig själva, jag hade en grymt bra ljudbok i öronen, det var alldeles lagom varmt och regnet hängde i luften så det var mycket syre.

När jag närmade mig mål kände jag att jag hade krafter kvar så jag fortsatte in på spåret igen för att ta en extra bit. Inte till 6,5 km utan till 7 km, för jag kände mig pigg. Det var 3 kvinnor som stod där vid start/mål och de tittade lite konstigt på mig när jag glömde att stanna utan fortsatte ut i terrängen igen.

Väl i spåret kom jag på att det ju finns en kort runda, en som är bara 1,5 km, så jag tog den. Lika bra när jag ändå känner mig pigg, tänkte jag, och tog sikte på de blå markeringarna.

Problemet var ju att när jag kom i mål andra gången visade klockan 7,7 km - och det vet ju att alla man inte kan stoppa på komma-sju så det var ju liksom bara att nöta 300 meter till. Kvinnorna stod fortfarande kvar... De tittade ännu mer konstigt på mig, men det får man ju bjuda på. Jag tog en liten extra krok, bara så pass att klockan signalerade 8 km. Då gav jag mig faktiskt. Jag var inte kräk-slut men dels började jag bli hungrig, dels hade jag sagt till min man att jag skulle jogga 6 km och jag ville inte att han skulle börja fundera.


Den där känslan, när man känner att man orkar så mycket mer än man tänkt sig, att man nästan inte ens VILL sluta jogga..... Tänk om man kunde stoppa ner den känslan i en burk och spara den till en sån där skit-runda när man inte bara har bly i skorna på utan även cement i benen och betong i armarna, ni vet. Då skulle man kunna ta fram den där burkan, lätta lite på locket och ta ett litet smakprov....

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...