Det går framåt...

I alla fall känns det så. De senaste dagarna har jag knappt känt av kära piriformis alls, så jag hoppas det betyder att de övningar jag fick från sjukgymnasten funkar.

Eftersom hon sa att jag kunde motionera när smärtan försvunnit hoppas jag på en känna-mig-för-promenad i morgon efter jobbet. Känns det bra lutar det åt att jag tar en liten försiktigt joggingrunda i slutet av veckan. Jag vill ju inte vänta hur länge som helst, man tappar ju så snabbt.

Känns det inte bra så ska jag försöka komma ner på gymmet och ta ett pass på cross trainern. Det är ju inte så där vansinnigt kul, men bättre än inget (försöker jag intala mig själv i alla fall).

Så fort jag kommer i gång på riktigt ska jag dessutom sätta upp en träningsplan. En plan som styr upp min träning - och en plan som jag FANIMIG ska följa.

Jag ska dessutom styra upp min kost, men där har jag redan tjuvstartat genom att köra lite sockeravgiftning med hjälp av LCHF.

Jag ska sätta mig ner och skriva ner såväl kortsiktiga som långsiktiga mål, mål som jag ska jobba mot under 2018 (även om jag mjukstartar redan nu).