tisdag 30 maj 2017

En femma i pefekt joggingväder

14 grader och fint duggregn. Helt perfekt joggingväder alltså, särskilt efter några varma dagar. Alltså snörade jag på mig skorna och drog upp till Motorp för en femma.

Efter ett par dagar med akut ont i magen under rundan, så där som jag har fått vid några tillfällen, var jag väl lite nojig över att få ont igen. Jag tyckte jag gick ut lugnt för att se om det skulle förhindra det onda och det kändes riktigt bra.... i nästan 2 km. Sem började det kännas lite smått. Inte värre än att jag kunde fortsätta jogga, så jag var noga med att andas ordentligt och sänkte farten en aning. Det funkade bra .... i några hundra meter. Efter ca 2,5 km tog det stopp och jag fick börja gå. Jag gick där och väntade på den där krampen, den som får mig att kallsvettas och må lite illa. Den kom inte. Istället släppte det rätt snabbt och efter några hundra meter kunde jag börja jogga igen. De kändes lätt och jag njöt av rundan, ända in i mål.

Väl hemma synkade jag klockan och jag kunde inte låta bli att le när jag såg så tydligt var jag hade haft känningar av magen. Det går liksom inte att missa.



Däremot är jag fan imponerad över mina övriga kilometertider. Jisses, jag menar jag snittar på på en tid runt 7 min/km - och det är snabbt för att vara jag.

söndag 28 maj 2017

Snart är maj slut....

Herre jäklar vad tiden går snabbt. Nu är det bara några dagar kvar av maj, sen är det juni och definitivt dags att höja farten inför UV45.

Denna vecka har jag, delvis tack vare långhelgen, hunnit med en hel del kilometer. 39,2 km för att vara exakt. Det innebär att jag, under maj, har svettats ihop 113, 8 km till de 90 km jag har budgeterat för. Himla bra, tycker jag. :-)

Min runstreak håller i sig och jag närmar mig #50. Kul, absolut, men samtidigt lite så där nojigt. Tänk den dag jag inte orkar/hinner/vill jogga.. då bryter jag ju en rätt lång vana, tänker jag.

Nåja, den dagen den sorgen. I morgon är det Rallarrundan, och då ska jag snigla ihop ytterligare 5 km.


Snigel-vänliga lopp

Jag älskar lopp, särskilt dem man får medalj i. Tyvärr är det svårt att veta om loppen är snigel-vänliga eller främst till för turbo-människor.

Jag vill inte delta i lopp där funktionärerna gäspar och börjar plocka ihop innan jag kommit i mål, liksom.

Snälla, tipsa om lopp som funkar för oss som tar sisådär 70-75 minuter på oss för att knäcka milen. Lopp som är 5-10 km, som delar ut medalj och som inte vänder sig till halv-proffs.

Ni vet, lopp som Tjejmilen, VårRuset, Blodomloppet, Rallarrundan...


lördag 27 maj 2017

#46 och nytt PS

I dag har det varit varmt. Underbart, ljuvligt varmt. Jag älskar verkligen värme.

Efter några effektiva timmar med trädgårdsjobb bytte jag om och drog i väg till spåret. Uppvätskad till max med såväl Resorb som is-te och vatten landade jag vid Motorp och insåg att det var 26 grader i skuggan. Med andra ord var det läge för en lugn runda, en runda att ladda solceller på, ungefär.

Många motionsspår går ju i skogen. Det gör Motorp också, lite emellanåt. Mest går det på öppna ytor där man liksom steks lite extra.

I drygt 2 km fixade jag att jogga i ett okej varmt-men-skönt-väder-tempo, sen tvärdog jag. Mitt i ett steg, typ. Inte ens en uppförsbacke kan jag skylla på, det bara blev soppatorsk. Resten av rundan växlade jag gång och jogg, för det fanns liksom inte på kartan att orka jogga. Min stackars kurva ser mer ut som ett alarmerande EKG än en jogging-hastighet.


Nåväl, alla rekord är väl värda att fira, även ett års-sämsta (snudd på person-sämsta) så jag konstaterar mest att det var ett skit-pass, att jag kan bättre och att i morgon är en ny dag, med nya möjligheter (till nya skit-pass).

torsdag 25 maj 2017

#44

I går skulle jag egentligen ha varit på Runacademy men huvudvärken från helvetet gjorde att jag istället valde att ta en lugn och stilla runda i spåret här hemma istället. Det var mycket tunga 3,4 km, det flöt liksom inte alls.

I dag, efter ett besök på Marieberg och en lunch på Ikea, så snörade jag på mig skorna och drog till Motorp. Målet var en lite längre runda, helst så där en 7-8 kilometer tänkte jag.

Jag drog i väg och kände att, även om den första biten som vanligt var lite tung, så var benen och flåset helt okej. Jag trippade på i ett helt okej tempo. Efter ca 4 km kom en uppförsbacke - och där bara dog jag. Luftrören drog ihop sig och benen stumnade. Jag gick den sista biten uppför backen och kanske 50 m till sen joggade jag igen. Det var ingen propagande-jogging, det var inte snyggt alls, men jag joggade i alla fall. Jag fick inte tillbaka orken, så jag växlade med några korta gå-vilor. Sammanlagt blev det kanske 400-500 meter gång, i övrigt joggade jag. Inte snabbt, inte snyggt - men jag joggade.

I mål stannade jag klockan på 8,5 km och jag var lagom slut när jag flåsade fram till bilen. Trött, svettig, slut och nöjd. Precis som det ska, alltså.

Enligt klockan snittade jag ändå på 8,1, vilket är mer än okej med tanke på att de kändes som om jag sprang i sirap den sista halvan av rundan. Det kändes verkligen som om jag typ halverade farten då, men det gjorde jag tydligen inte.

Bortsett från ett mycket kort stopp där jag plockade bort ett barr ur skon, jag kan inte förklara det andra stoppet, så höll jag ändå en rätt jämn hastighet.

I och med detta är #44 klart och jag inser att jag närmar mig #50. Frågan är om det räcker... eller om jag ska köra på.... 😊


tisdag 23 maj 2017

Jag håller i... #43

Jag fortsätter min lilla runstreak och är nu uppe i #43 dagar på rad. Inte illa pinkat av en trähäst, skulle man kunna säga.

Förra vecka fick jag ihop 25,1 km och sammanlagt i maj är jag nu uppe i 74,6 km. Det är jag väldigt nöjd med, faktiskt. Det betyder att jag bara behöver få ihop dryga 15 km på resten av månaden, så är jag i fas med min budget. 15 km är ju ingenting, särskilt när jag har långledigt över helgen.

I dag joggade jag drygt 6 km, trots (den underbara) värmen. Jag tyckte jag höll igen, att jag inte körde på max liksom, utan bara mysjoggade. Det var soligt och varmt, men så otroligt underbart. Benen gick liksom av sig själv och flåset funkade fint. Väl i mål insåg jag att jag hade kunnat ta en längre runda för jag hade krafter kvar trots att jag ökade farten de sista 400 m när en snubbe sprang förbi mig. Jag tog helt enkelt rygg på honom in i mål. 💪😅


Väl hemma synkade jag min klocka och insåg att den runda jag trott gått i sisådär 8,0-fart hade snittat på 8,5. Det är snabbt, med mina mått mätt, vilket gjorde det hela ännu bättre. Inte för att farten var bra, utan för att jag tydligen har förbättrat mitt flås så pass att jag klarar av att jogga längre i högre fart.

I morgon är det Runacademy, så då är det liksom inte mitt beslut om hur långt jag ska jogga, men i helgen är det minst ett långpass som gäller. Och givetvis några korta, för jag vill ju inte avbryta min runstreak nu när jag kommit så långt.

tisdag 16 maj 2017

Jäklar, vilken dag!

I dag har jag jobbat hemifrån. Eftersom jag hade en hel massa att göra satte jag i gång redan vid 7.30. Vid 9 tog jag frukost, sittande vid datorn, och strax efter 12 insåg jag att jag var hungrig. Då värmde jag mat  och åt vid datorn.

En timme senare kände jag att jag måste röra på mig. Hjärnan började bli mosig och kroppen stel. Ingen bra kombo. Alltså bytte jag om och drog upp till Motorp för en liten runda.

Jag kände direkt att det var precis vad kroppen behövde. Redan från början kändes det lätt, redan innan jag ens blivit varm. Jag lät benen gå och bara njöt av en runda som kändes så där riktigt bra. Efter ett par kilometer tystnade ljudboken.

Jag blir så irriterad, varför stänger den av ljudboken så där oombett och oprovocerat, mitt under en runda?

Jag gillar inte att bara höra mitt eget flås, men jag kände att jag inte heller ville tappa rytmen var femhundrade meter, eller så, så jag fipplade ur hörlurarna och bytte från Storytel till Spotify - utan att sluta jogga. Jag sänkte farten, men fortsatte jogga. Så fort musiken startat höjde jag farten igen och lät benen gå.

När jag passerat den del av rundan som jag tycker är jobbigast, utan att känna av det märkbart, höjde jag farten ytterligare och jag avslutade rundan i en, för mig, turbofart.

Pusta ut, dricka lite vatten, åka hem och byta tröja - sen var jag redo att jobba ett drygt en timme till.

Planen var att åka till Kvarntorp och köra några varv i Trappan när maken kom hem, så det var liksom bara att ladda om.

Trappan är en 427 steg hög trätrappa som definitivt suger musten ur benen, i alla fall på mig. Väl uppe är det rätt fin utsikt, men då är man så trött att man inte riktigt orkar njuta av det. Tre varv fixade jag, sammanlagt 3,3 km, men det borde vara värt minst det dubbla med tanke på den jäkla trappan.

Sammanlagt 8,3 km i dag, alltså, det är jag riktigt nöjd med.

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...