...skulle jag aldrig mer jogga.
Tunga ben, ännu tyngre fötter, ingen rytm, inget tempo, inget flyt.
Men - i morgon är en annan dag. :-)
tisdag 12 september 2017
Dag 1
I går var en lååååång dag på jobbet. I och med att vi hade föräldramöte slutade jag inte förrän vid 20.30. Trots detta kunde jag sköta maten som planerat. Over night-gröt till frukost, en liten taco-paj till lunch, kycklingsallad till middag och ett par knäckemackor till kvällsmellis. Trots tillgång till kakor hela dagen (och kvällen) höll jag mig sockerfri.
Bra jobbat!
Bra jobbat!
söndag 10 september 2017
342 dagar kvar
Den senaste tiden har jag tappat lite löpning. Allt nytt på jobbet, renovering av klädkammaren och en lurkande förkylning har gjort att jag valt bort joggandet i några dagar.
I morse släpptes startplatserna till UltraVasan 2018 och jag hängde liksom på låset för en plats. Efter några stressiga minuter då jag först inte kom in, sen inte kom på vilket inlogg jag hade och slutligen roddade runt mellan anmälningssidan och BankID så fick jag mitt bekräftelsemejl.
Snabbt som en iller drog jag i väg ett mejl till Kungshaga hotell och bekräftade min bokning där så nu är även boendet bokat. Det känns skönt att ha allt klart, liksom.
Som en kick-start blir det nu ett omtag i det här godis-stoppet, så från och med i morgon är det slut på godis och sötsaker (med ett litet uppehåll när jag ska på Chokladkalaset i Göteborg). Fram tills jag åker till STHLM Above and Below är det ordning och reda som gäller. Ingen skräpmat, ingen godis och inget annat skräp. Dessutom ska jag undvika kolhydrater, i alla fall de tomma och snabba rackarna.
Dessutom ska jag sätta fart på joggingskorna igen, så att det blir nån ordning på det hela. Jag vet ju att det är så skönt när alla bitar är på plats.
I morse släpptes startplatserna till UltraVasan 2018 och jag hängde liksom på låset för en plats. Efter några stressiga minuter då jag först inte kom in, sen inte kom på vilket inlogg jag hade och slutligen roddade runt mellan anmälningssidan och BankID så fick jag mitt bekräftelsemejl.Snabbt som en iller drog jag i väg ett mejl till Kungshaga hotell och bekräftade min bokning där så nu är även boendet bokat. Det känns skönt att ha allt klart, liksom.
Som en kick-start blir det nu ett omtag i det här godis-stoppet, så från och med i morgon är det slut på godis och sötsaker (med ett litet uppehåll när jag ska på Chokladkalaset i Göteborg). Fram tills jag åker till STHLM Above and Below är det ordning och reda som gäller. Ingen skräpmat, ingen godis och inget annat skräp. Dessutom ska jag undvika kolhydrater, i alla fall de tomma och snabba rackarna.Dessutom ska jag sätta fart på joggingskorna igen, så att det blir nån ordning på det hela. Jag vet ju att det är så skönt när alla bitar är på plats.
söndag 3 september 2017
Carina - Mördarbacken 3-1
Av de senaste 4 joggingrundorna har jag fixat MÖRDARBACKEN tre gånger. I fredags försökte jag inte ens, för då kände jag av min förkylning så då ville jag inte få särskilt mycket pulshöjning.
Snigel-streaken är nu tre dagar gammal och jag har kört 4 km, 2 km, 4 km. I morgon lär det bli en kortis för då ska jag börja måla om i min klädkammare. Den ska nämligen bli en walk-in-closet :-D
Snigel-streaken är nu tre dagar gammal och jag har kört 4 km, 2 km, 4 km. I morgon lär det bli en kortis för då ska jag börja måla om i min klädkammare. Den ska nämligen bli en walk-in-closet :-D
torsdag 31 augusti 2017
Snigel-streak
Så här när höstrusket slår till och samarbetar med Latmasken är det lite motigt att bege sig ut efter jobbet vissa kvällar. Särskilt som jag ännu njuter av att ha fixat UV och att det nya jobbet tar rätt mycket hjärnenergi.
Samtidigt vet jag ju att det är så mycket svårare att komma igång ju längre tid jag låter det gå mellan rundorna, så här måste göras nåt drastiskt.
Alltså slängde jag ihop en snigel-streak under september månad och bjöd in facebooks bästa grupp - Team Snigel. På bara ett par timmar hade nästan 30 st galningar hängt på så från och med i morgon och 30 dagar framåt är det daglig motion som gäller. Minst 1, 6 km jogging, gärna mer.
Att jag, efter lunch, började bli snorig och få svid i halsen bortser jag i från och kurerar mig akut i kväll.
Samtidigt vet jag ju att det är så mycket svårare att komma igång ju längre tid jag låter det gå mellan rundorna, så här måste göras nåt drastiskt.
Alltså slängde jag ihop en snigel-streak under september månad och bjöd in facebooks bästa grupp - Team Snigel. På bara ett par timmar hade nästan 30 st galningar hängt på så från och med i morgon och 30 dagar framåt är det daglig motion som gäller. Minst 1, 6 km jogging, gärna mer.
Att jag, efter lunch, började bli snorig och få svid i halsen bortser jag i från och kurerar mig akut i kväll.
onsdag 30 augusti 2017
Vi kör väl en repris
Höften har förlåtit mig och träningsvärken är borta - så nu kan jag jogga igen. 4 km i måndags och 5 km i går, helt utan känningar. Sånt gillar vi!
Nästa helg släpps platserna till UV45 2018, och jag ska banne mig ställa klockan för att hänga på låset till det biljettsläppet.
I vanliga fall när jag sprungit lite tuffare lopp, som 6h och GöteborgsVarvet, så har jag liksom muttrat nåt om "aldrig mer" när jag gått mål, och gärna några veckor efteråt också. Under UV visste jag, varenda steg, att jag ville göra det nästa år också. Trots lera och regn, trots trötta och värkande ben, så njöt jag och tyckte det var riktigt kul. Jag antar att det är nåt fel i huvudet på mig, men det var verkligen kul.
Nu är min stora fasa att jag inte ska få nån startplats nästa år, men så illa kan det väl ändå inte vara... väl...
Nästa helg släpps platserna till UV45 2018, och jag ska banne mig ställa klockan för att hänga på låset till det biljettsläppet.
I vanliga fall när jag sprungit lite tuffare lopp, som 6h och GöteborgsVarvet, så har jag liksom muttrat nåt om "aldrig mer" när jag gått mål, och gärna några veckor efteråt också. Under UV visste jag, varenda steg, att jag ville göra det nästa år också. Trots lera och regn, trots trötta och värkande ben, så njöt jag och tyckte det var riktigt kul. Jag antar att det är nåt fel i huvudet på mig, men det var verkligen kul.
Nu är min stora fasa att jag inte ska få nån startplats nästa år, men så illa kan det väl ändå inte vara... väl...
tisdag 22 augusti 2017
T R Ä N I N G S V Ä R K och ont i höften
Träningsvärken från helvetet kan man ju stå ut med, det är nästan en liten bonus som tack för ett bra jobb, men att höften smärtar är lite sämre.
Jag har rört mig, smidigt som ett stelopererat kassaskåp, ett par dagar men i dag kändes benen ändå rätt pigga så jag bytte om och for till Motorp för en liten femma. En femma, en kortis, knappt värt att knyta skorna för, när man är en ultralöpare, eller hur. (ja, jag är lite dryg)
Väl i Motorp började jag jogga så långsamt att jag knappt rörde mig framåt. Benen var väl inte så där spänstiga att jag kunde hoppa höjdhopp jämfota, men det funkade. Tyvärr så började höften protestera redan efter några hundra meter, så jag valde att ta av redan vid trekilometers-spåret och jogga lite försiktigt tillbaka. Jag har liksom ingen lust att få nån långvarig värk, utan det får ta några dagar att hämta igen sig.
Det var ju inte bara 45 km jogging/gång, det gällde ju dessutom att parera stegen åt alla håll för att inte fötterna skulle ta egna beslut och slira i väg i en egen omloppsbana.
Trots detta njuter jag ännu av känslan efter loppet, att jag klarade av det, att jag inte tappade humöret trots väder och underlag, att jag bara älskade det varenda steg.
Jag har rört mig, smidigt som ett stelopererat kassaskåp, ett par dagar men i dag kändes benen ändå rätt pigga så jag bytte om och for till Motorp för en liten femma. En femma, en kortis, knappt värt att knyta skorna för, när man är en ultralöpare, eller hur. (ja, jag är lite dryg)Väl i Motorp började jag jogga så långsamt att jag knappt rörde mig framåt. Benen var väl inte så där spänstiga att jag kunde hoppa höjdhopp jämfota, men det funkade. Tyvärr så började höften protestera redan efter några hundra meter, så jag valde att ta av redan vid trekilometers-spåret och jogga lite försiktigt tillbaka. Jag har liksom ingen lust att få nån långvarig värk, utan det får ta några dagar att hämta igen sig.
Det var ju inte bara 45 km jogging/gång, det gällde ju dessutom att parera stegen åt alla håll för att inte fötterna skulle ta egna beslut och slira i väg i en egen omloppsbana.
Trots detta njuter jag ännu av känslan efter loppet, att jag klarade av det, att jag inte tappade humöret trots väder och underlag, att jag bara älskade det varenda steg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Gott nytt år då :-)
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...
-
Trots värme och skolavslutningsvecka har jag fått ihop en del kilometer även denna vecka. Närmare bestämt 25,3 km. Det innebär att jag, unde...
-
Gårdagens lilla feber sov jag tydligen bort, för i morse vaknade jag med snorig näsa men ändå piggare. Några timmar på jobbet innan det va...
-
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...