Och där gav jag upp...

Februariutmaningen blev mig övermäktig. Gårdagens 14 km på löpband tog nästan 2 timmar, men det funkade eftersom jag kom i väg från jobbet i skaplig tid. I dag visste jag att jag hade ett möte som tidigast skulle sluta kl 16 (det blev 16.20) och sen skulle jag packa ihop och åka hem. Alltså tänkte jag vara smart och utnyttja en håltimme mitt på dagen till att gå 4-5 km och på så sätt bara ha en mil kvar till i kväll. Tyvärr sprack den planen då min håltimme frös inne. Alltså hade jag alla 15 km kvar när jag satte mig i bilen för att åka hem efter jobbet. Klockan hann bli 17 innan jag var hemma.

Att då byta om och bege sig ut på en 15-kilometersrunda, en runda som tar närmare 2,5 timmar. eftersom det är promenad som gäller ute i halkan i dag...

Eftersom mitt huvudmål med motion är förbättrad hälsa så har jag lovat mig själv att motion inte ska framkalla stress och press. När hela kroppen då skriker NEJ, när jag bara känner att 2,5 timmar är på tok för mycket.... Då valde jag att kliva av denna utmaning (även om det sved) och inse att jag är för långsam och för otränad för att klara av detta.

Däremot är jag mycket nöjd med min insats den första halvan, och mitt mål är ändå att jobba häcken av mig nästa vecka när jag har sportlov.