måndag 13 februari 2017

Tretton, minsann

Nu börjar det bli ganska försvarliga distanser, i alla fall för en rätt otränad och lat tant. 13 km i ett svep är långt, särskilt om man jobbar till närmare 17 och sen har en knapp halvtimme hem.

Alltså började jag dagen med 3 km jogg redan vid 5.30. 5.30 är snor-tidigt, men det kändes ändå rätt bra. Jag brukar inte riktigt fixa att träna före frukost, men det här var väl så tidigt att kroppen inte ens hann fatta att den var borta från sängvärmen och ute i kylan, liksom.

På lunchen sken solen rätt ljuvligt så jag tog en liten runda då också. En promenad på 2 km. Inte snabbt utan bara ren njutning.

Det innebar ju att jag bara hade 8 km kvar att fixa när jag kom hem. 8 km, det är ju inte ens en mil, tänker jag. Jag hade dessutom ett par paket som skulle lämnas in till vårt postombud, så jag klädde mig bra, tog paketen och gick ner till Ica. När paketen var inlämnade hade jag 5,5 km kvar att jaga, så jag gick en rejäl omväg hem. Med hjälp av en sån där liten nödrunda för att fylla de sista 250 m så stoppade jag klockan på 8 km och dagens kvot är fixad.

I morgon tänker jag inte ställa klockan på mitt i natten, men om jag vaknar i tid så tar jag en runda innan jobbet. En lunchpromenad tänker jag försöka klämma in, och jag ska absolut försöka komma hem från jobbet i bra tid. I morgon får det bli löpband igen, lite jogging och pannbensträning.

Säga vad man vill om denna galna utmaning, men det ger en jäkla snygg statistik på min stegräknare.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...