I går tog vi tunnelbanan från hotellet till St Eriksplan och sedan en kort promenad (mycket bra markerad, även en lantis som jag hittade till starten) till startområdet. Vi njöt av det vackra vädret och laddade för start.
Det var mycket folk, men hela cirkusen var välorganiserad så det var inga problem. Det enda jag reagerade på var väl att de släppte in folk med ryggsäckar och midjeväskor trots att de gått ut med att det var alldeles väldigt förbjudet "av säkerhetsskäl".
Uppvärmningen var annorlunda. Man är ju liksom van att Friskis&Svettis står på ett lastbilsflak och kör lite peppiga rörelser men här dök det upp två grabbar på en storbild. Två grabbar som körde nåt dans-aktigt, typ zumba eller så. Det var väl så där, men sen dök Susanne Lanefeldt upp på skärmen så då blev allt bra igen. :-)
När starten gick så var det en aning trångt en liten bit med det tunnade snabbt ut och sen var det bar att njuta. Ett par kilometer i det underbara vädret och sen ner i mörkret. Häftigt!
I tunneln var det mörkt, så klart, men upplyst av en hel del häftiga ljuseffekter. Det spelades musik och det kryllade av glada funktionärer. Många har klagat på att Kalle Moreus kördes på repeat, men jag fattar inte det, det var under max 300 meter man hörde honom. SÅ lång tid tar inte det, ens för en snigel som mig. Dessutom spelades det musik, mestadels inspelad men där fanns också en kör som sjöng. Jag tyckte det var häftigt, även om det kanske var mer effekter på förra loppet så var det också längre och en helt annan slags tunnel.
I ungefär 6 km var det lättsprunget och trevligt - sen kom straffet. Den sista biten fick man betala för alla snälla nedförsbackar.
Nåja, det var inget problem. Jag gick uppför backarna och gjorde en snygg målgång, joggandes med mjölksyran skrikande i benen.
Jag hade inga förhoppningar om något kanon-tid så jag kände ingen stress. Jag siktade på ett roligt lopp och det var det. I målområdet var det rätt mycket folk, men det flöt ändå ganska bra. Vi fick en flaska vatten, ett äpple (hm, det är ovanligt), en liten förpackning med några raw-food-bollar (goda, men hallå - KEXCHOKLAD!) och en RedBull. RedBull var premiär för mig, jag har aldrig druckit sån förr - och kommer nog inte att göra det igen. Urk, vilken konstgjord och sliskig dricka.
Som så många andra saknar jag också att vi inte fick medalj, jag älskar medaljer och det här är ändå ett unikt lopp. Reflexvästen är snygg, men inte ersätter den en medalj, och ett unikt SL-kort är liksom inte så himla spännande för oss som bor utanför SL-området.
(Två bilder har jag lånat från TunnelRuns hemsida, de andra är mina egna)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar