Det är inte för inte som jag är medlem i Team Snigel. Jag är en långsam löpare, eller snarare joggare.. sniglare, liksom.
Det gör inget, det är helt okej, för alla är inte skapta för att vara turbo-joggare. Jag är snart 50 år (jäklar, det låter gammalt), jag är definitivt inte vältränad och jag har aldrig tränat regelbundet i hela mitt liv.
Med andra ord är det liksom betydligt bättre att jogga långsamt än att inte jogga alls.
I söndagens lopp, inne på Mariebergs galleria, hann jag lite drygt 8 km på en timme, så det där med milen under 50 min, eller ens under timmen , är inte ens inom synhåll för mig. Det är inte ens ett mål, en dröm, utan snarare är det orka jogga en mil som är mitt mål.
Nåt som däremot är lite skoj, är att jag må vara en långsam snigel, men jag är en ruggigt jämn-långsam snigel. Kolla bara mina varvtider från i söndags. Jag drack vatten 2 ggr, kan ni se när 😜
onsdag 22 februari 2017
tisdag 21 februari 2017
Två tredjedelar klara
I går och i dag har jag valt bort joggingen och stått på cross trainer istället. Jag är inte särskilt förtjust i den maskinen, men den godkänns ju i Ica klassikern, så det är väl bara att nöta på.
Tack vare en timme i går och en i dag så är jag nu två tredjedelar på väg. Det är liksom bara 3 timmar kvar att nöta den där eländiga maskinen. 3 timmar. Det står jag ut med. Jag har ju sportlov nu så jag kan lägga lite extra tid på träning.
Jag funderar på att köra ett morgonpass och ett eftermiddagspass. Kombinera löpband och styrka, kanske, och så nöta crosstrainer så man blir av med det. En timme på morgonen, en på eftermiddagen.
Det är ju inga problem när man har lov. 💪💪
Tack vare en timme i går och en i dag så är jag nu två tredjedelar på väg. Det är liksom bara 3 timmar kvar att nöta den där eländiga maskinen. 3 timmar. Det står jag ut med. Jag har ju sportlov nu så jag kan lägga lite extra tid på träning.
Jag funderar på att köra ett morgonpass och ett eftermiddagspass. Kombinera löpband och styrka, kanske, och så nöta crosstrainer så man blir av med det. En timme på morgonen, en på eftermiddagen.
Det är ju inga problem när man har lov. 💪💪
måndag 20 februari 2017
Backträning
Efter en titt på banprofilen till TunnelRun är det bara att konstatera - jag måste köra backträning!
Jag är kass på uppförsbackar, har svårt att plåga mig och jogga uppför. De där backarna på slutet av loppet kommer liksom att bli en utmaning. Med andra ord är det dags att plocka fram pannbenet och nöta lite backar innan loppet.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag ser fram emot det, men det som inte dödar, det härdar. 😖
Jag är kass på uppförsbackar, har svårt att plåga mig och jogga uppför. De där backarna på slutet av loppet kommer liksom att bli en utmaning. Med andra ord är det dags att plocka fram pannbenet och nöta lite backar innan loppet.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag ser fram emot det, men det som inte dödar, det härdar. 😖
söndag 19 februari 2017
Första delmålet
I dag var det dags för loppet inne på Mariebergs galleria.
Ett av mina mål för 2017 var ju att orka jogga hela timmen, men jag har inte ens fixat 30 min i en följd så förhoppningarna var inte stora. Visserligen vet jag att det snarare är uttråkningsdöden än uttröttningsdöden när man står på ett löpband, men ändå. Steget mellan en knapp halvtimme och en timme är rätt stort. Som en extra sporre hade jag lovat mig själv att få köpa en par galet snygga tights om jag fixade hela timmen.
Vi inledde dagen med hotellfrukost och drog i väg till gallerian. Väl där var ju hel- och halvmara-människorna i full gång, så det var lite stämning. En del publik också, om än inte så många.
När starten gick så gjorde jag mitt bästa för att hålla igen. Jag vet att jag har lätt att dras med och som den snigel jag är så fixar jag inte att hålla någon högre hastighet, då tar jag liksom slut.
Jag kunde inte låta bli att kolla tavlan vid varje varvning, och det blev ju några varv med tanke på att banan bara var 350 m, och jag såg att jag höll en kilometertid på ca 7:10, vilket är på tok för snabbt för mig. Jag försökte sänka farten men lika fullt stod det på samma tid vid varje varvning. Det skiljde bara några sekunder hit eller dit.
Tiden gick snabbt, kanske för att man varvade så ofta att det hela tiden fanns delmål, och rätt snart hade vi sprungit en kvart... en halvtimme... 40 minuter... Och jag joggade fortfarande. När det var 10 min kvar kände jag att det skulle kunna gå, om jag bara var förståndig och inte fick för mig att spurta eller så. När det var cirka 5 min kvar höjde jag ändå farten en aning, men inte mer än att jag kände att jag hade koll på läget. När det var ungefär en minut kvar tog jag i, så när slutsignalen ljöd var jag härligt trött. Trött och nöjd, för jag hade ju faktiskt klarat av att jogga hela timmen.
Check på första delmålet. Nu tar jag sikte på nästa - att orka jogga hela TunnelRun i mars.
Ett av mina mål för 2017 var ju att orka jogga hela timmen, men jag har inte ens fixat 30 min i en följd så förhoppningarna var inte stora. Visserligen vet jag att det snarare är uttråkningsdöden än uttröttningsdöden när man står på ett löpband, men ändå. Steget mellan en knapp halvtimme och en timme är rätt stort. Som en extra sporre hade jag lovat mig själv att få köpa en par galet snygga tights om jag fixade hela timmen.
Vi inledde dagen med hotellfrukost och drog i väg till gallerian. Väl där var ju hel- och halvmara-människorna i full gång, så det var lite stämning. En del publik också, om än inte så många.
När starten gick så gjorde jag mitt bästa för att hålla igen. Jag vet att jag har lätt att dras med och som den snigel jag är så fixar jag inte att hålla någon högre hastighet, då tar jag liksom slut.
Jag kunde inte låta bli att kolla tavlan vid varje varvning, och det blev ju några varv med tanke på att banan bara var 350 m, och jag såg att jag höll en kilometertid på ca 7:10, vilket är på tok för snabbt för mig. Jag försökte sänka farten men lika fullt stod det på samma tid vid varje varvning. Det skiljde bara några sekunder hit eller dit.
Tiden gick snabbt, kanske för att man varvade så ofta att det hela tiden fanns delmål, och rätt snart hade vi sprungit en kvart... en halvtimme... 40 minuter... Och jag joggade fortfarande. När det var 10 min kvar kände jag att det skulle kunna gå, om jag bara var förståndig och inte fick för mig att spurta eller så. När det var cirka 5 min kvar höjde jag ändå farten en aning, men inte mer än att jag kände att jag hade koll på läget. När det var ungefär en minut kvar tog jag i, så när slutsignalen ljöd var jag härligt trött. Trött och nöjd, för jag hade ju faktiskt klarat av att jogga hela timmen.
Check på första delmålet. Nu tar jag sikte på nästa - att orka jogga hela TunnelRun i mars.
onsdag 15 februari 2017
Och där gav jag upp...
Februariutmaningen blev mig övermäktig. Gårdagens 14 km på löpband tog nästan 2 timmar, men det funkade eftersom jag kom i väg från jobbet i skaplig tid. I dag visste jag att jag hade ett möte som tidigast skulle sluta kl 16 (det blev 16.20) och sen skulle jag packa ihop och åka hem. Alltså tänkte jag vara smart och utnyttja en håltimme mitt på dagen till att gå 4-5 km och på så sätt bara ha en mil kvar till i kväll. Tyvärr sprack den planen då min håltimme frös inne. Alltså hade jag alla 15 km kvar när jag satte mig i bilen för att åka hem efter jobbet. Klockan hann bli 17 innan jag var hemma.
Att då byta om och bege sig ut på en 15-kilometersrunda, en runda som tar närmare 2,5 timmar. eftersom det är promenad som gäller ute i halkan i dag...
Eftersom mitt huvudmål med motion är förbättrad hälsa så har jag lovat mig själv att motion inte ska framkalla stress och press. När hela kroppen då skriker NEJ, när jag bara känner att 2,5 timmar är på tok för mycket.... Då valde jag att kliva av denna utmaning (även om det sved) och inse att jag är för långsam och för otränad för att klara av detta.
Däremot är jag mycket nöjd med min insats den första halvan, och mitt mål är ändå att jobba häcken av mig nästa vecka när jag har sportlov.
Att då byta om och bege sig ut på en 15-kilometersrunda, en runda som tar närmare 2,5 timmar. eftersom det är promenad som gäller ute i halkan i dag...
Eftersom mitt huvudmål med motion är förbättrad hälsa så har jag lovat mig själv att motion inte ska framkalla stress och press. När hela kroppen då skriker NEJ, när jag bara känner att 2,5 timmar är på tok för mycket.... Då valde jag att kliva av denna utmaning (även om det sved) och inse att jag är för långsam och för otränad för att klara av detta.
Däremot är jag mycket nöjd med min insats den första halvan, och mitt mål är ändå att jobba häcken av mig nästa vecka när jag har sportlov.
måndag 13 februari 2017
Tretton, minsann
Nu börjar det bli ganska försvarliga distanser, i alla fall för en rätt otränad och lat tant. 13 km i ett svep är långt, särskilt om man jobbar till närmare 17 och sen har en knapp halvtimme hem.
Alltså började jag dagen med 3 km jogg redan vid 5.30. 5.30 är snor-tidigt, men det kändes ändå rätt bra. Jag brukar inte riktigt fixa att träna före frukost, men det här var väl så tidigt att kroppen inte ens hann fatta att den var borta från sängvärmen och ute i kylan, liksom.
På lunchen sken solen rätt ljuvligt så jag tog en liten runda då också. En promenad på 2 km. Inte snabbt utan bara ren njutning.
Det innebar ju att jag bara hade 8 km kvar att fixa när jag kom hem. 8 km, det är ju inte ens en mil, tänker jag. Jag hade dessutom ett par paket som skulle lämnas in till vårt postombud, så jag klädde mig bra, tog paketen och gick ner till Ica. När paketen var inlämnade hade jag 5,5 km kvar att jaga, så jag gick en rejäl omväg hem. Med hjälp av en sån där liten nödrunda för att fylla de sista 250 m så stoppade jag klockan på 8 km och dagens kvot är fixad.
I morgon tänker jag inte ställa klockan på mitt i natten, men om jag vaknar i tid så tar jag en runda innan jobbet. En lunchpromenad tänker jag försöka klämma in, och jag ska absolut försöka komma hem från jobbet i bra tid. I morgon får det bli löpband igen, lite jogging och pannbensträning.
Säga vad man vill om denna galna utmaning, men det ger en jäkla snygg statistik på min stegräknare.
Alltså började jag dagen med 3 km jogg redan vid 5.30. 5.30 är snor-tidigt, men det kändes ändå rätt bra. Jag brukar inte riktigt fixa att träna före frukost, men det här var väl så tidigt att kroppen inte ens hann fatta att den var borta från sängvärmen och ute i kylan, liksom.
På lunchen sken solen rätt ljuvligt så jag tog en liten runda då också. En promenad på 2 km. Inte snabbt utan bara ren njutning.
Det innebar ju att jag bara hade 8 km kvar att fixa när jag kom hem. 8 km, det är ju inte ens en mil, tänker jag. Jag hade dessutom ett par paket som skulle lämnas in till vårt postombud, så jag klädde mig bra, tog paketen och gick ner till Ica. När paketen var inlämnade hade jag 5,5 km kvar att jaga, så jag gick en rejäl omväg hem. Med hjälp av en sån där liten nödrunda för att fylla de sista 250 m så stoppade jag klockan på 8 km och dagens kvot är fixad.
I morgon tänker jag inte ställa klockan på mitt i natten, men om jag vaknar i tid så tar jag en runda innan jobbet. En lunchpromenad tänker jag försöka klämma in, och jag ska absolut försöka komma hem från jobbet i bra tid. I morgon får det bli löpband igen, lite jogging och pannbensträning.
Säga vad man vill om denna galna utmaning, men det ger en jäkla snygg statistik på min stegräknare.
lördag 11 februari 2017
Löpband, löpband, löpband
Den här halkan tycks inte ha några planer på att försvinna så jag har hållit mig på löpbandet. En hel del promenader, men också jogging. I går gick jag 10 snabba kilometer, i dag var det en hel del jogging under mina 11 km.
Tyvärr känner jag av höften en aning, inte mycket men så pass att jag nog tar en utomhusrunda i morgon. Löpband blir monotont, enormt monotont.
I mina 100mil2017 räknar jag bara de pass där jogging ingår, men i Spring till du stupar räknas även de pass där man "bara" går.
Vad gäller Spring tills du stupar är ju nästa vecka lite av en utmaning, då jag jobbar som vanligt men sträckorna börjar bli rätt långa. Jag får försöka orka upp lite tidigare och ta några kilometer på morgonen och så kanske snika åt mig ett par kilometer även på lunchen.
Veckan därpå har jag ju sportlov, så då ska det inte vara några problem, men då gäller det ju att jag orkar hänga med ända till dess.....
Tyvärr känner jag av höften en aning, inte mycket men så pass att jag nog tar en utomhusrunda i morgon. Löpband blir monotont, enormt monotont.
I mina 100mil2017 räknar jag bara de pass där jogging ingår, men i Spring till du stupar räknas även de pass där man "bara" går.
Vad gäller Spring tills du stupar är ju nästa vecka lite av en utmaning, då jag jobbar som vanligt men sträckorna börjar bli rätt långa. Jag får försöka orka upp lite tidigare och ta några kilometer på morgonen och så kanske snika åt mig ett par kilometer även på lunchen.
Veckan därpå har jag ju sportlov, så då ska det inte vara några problem, men då gäller det ju att jag orkar hänga med ända till dess.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Gott nytt år då :-)
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...
-
Trots värme och skolavslutningsvecka har jag fått ihop en del kilometer även denna vecka. Närmare bestämt 25,3 km. Det innebär att jag, unde...
-
Gårdagens lilla feber sov jag tydligen bort, för i morse vaknade jag med snorig näsa men ändå piggare. Några timmar på jobbet innan det va...
-
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...


