söndag 26 mars 2017

TunnelRun 2017

Så var det äntligen dags, dags för TunnelRun 2017. Med tanke på hur häftigt det var under förra TunnelRun så hade jag höga förväntningar. Då var det allt från livemusik till konstgjort snöväder.

I går tog vi tunnelbanan från hotellet till St Eriksplan och sedan en kort promenad (mycket bra markerad, även en lantis som jag hittade till starten) till startområdet. Vi njöt av det vackra vädret och laddade för start.



Det var mycket folk, men hela cirkusen var välorganiserad så det var inga problem. Det enda jag reagerade på var väl att de släppte in folk med ryggsäckar och midjeväskor trots att de gått ut med att det var alldeles väldigt förbjudet "av säkerhetsskäl".

Uppvärmningen var annorlunda. Man är ju liksom van att Friskis&Svettis står på ett lastbilsflak och kör lite peppiga rörelser men här dök det upp två grabbar på en storbild. Två grabbar som körde nåt dans-aktigt, typ zumba eller så. Det var väl så där, men sen dök Susanne Lanefeldt upp på skärmen så då blev allt bra igen. :-)

När starten gick så var det en aning trångt en liten bit med det tunnade snabbt ut och sen var det bar att njuta. Ett par kilometer i det underbara vädret och sen ner i mörkret. Häftigt!



I tunneln var det mörkt, så klart, men upplyst av en hel del häftiga ljuseffekter. Det spelades musik och det kryllade av glada funktionärer. Många har klagat på att Kalle Moreus kördes på repeat, men jag fattar inte det, det var under max 300 meter man hörde honom. SÅ lång tid tar inte det, ens för en snigel som mig. Dessutom spelades det musik, mestadels inspelad men där fanns också en kör som sjöng. Jag tyckte det var häftigt, även om det kanske var mer effekter på förra loppet så var det också längre och en helt annan slags tunnel.



I ungefär 6 km var det lättsprunget och trevligt - sen kom straffet. Den sista biten fick man betala för alla snälla nedförsbackar.


Nåja, det var inget problem. Jag gick uppför backarna och gjorde en snygg målgång, joggandes med mjölksyran skrikande i benen.

Jag hade inga förhoppningar om något kanon-tid så jag kände ingen stress. Jag siktade på ett roligt lopp och det var det. I målområdet var det rätt mycket folk, men det flöt ändå ganska bra. Vi fick en flaska vatten, ett äpple (hm, det är ovanligt), en liten förpackning med några raw-food-bollar (goda, men hallå - KEXCHOKLAD!) och en RedBull. RedBull var premiär för mig, jag har aldrig druckit sån förr - och kommer nog inte att göra det igen. Urk, vilken konstgjord och sliskig dricka.

Som så många andra saknar jag också att vi inte fick medalj, jag älskar medaljer och det här är ändå ett unikt lopp. Reflexvästen är snygg, men inte ersätter den en medalj, och ett unikt SL-kort är liksom inte så himla spännande för oss som bor utanför SL-området.

(Två bilder har jag lånat från TunnelRuns hemsida, de andra är mina egna)

söndag 19 mars 2017

Full rulle, vetebulle

Gårdagens vilodag följdes av en dag med såväl trädgårdsskötsel och jogging. Soligt och nästan vindstilla, helt underbart med andra ord.

Vi åkte till Kumla för att ta ett par-tre varv i Viaskogen. Banan är 2,5 km lång och nästan helt platt. Jag siktade på 3 varv, varav minst 2 varv joggandes. Första varvet gick bra, men en bit in på andra kom det där mag-onda tillbaka. Jag saktade farten, men det ville inte ge sig. Det blir en känsla av mensvärk kombinerat med jag-vill-kräkas och en touch av snart-kommer-magen-att-rasa. Inte kul, alltså.

Jag valde att gå ett par hundra meter, sen joggade jag lite försiktigt igen. Smärtan lättade, men släppte inte helt. Efter andra varvet valde jag att gå det tredje varvet. Då gick känslan i princip helt över, så på något vis är det väl löparrelaterat. Jag har ätit en hel del socker och skräp de senaste dagarna så kanske är det så enkelt.

Alltså blir det sockerfritt fram till TunnelRun.

Vad gäller mängd så har jag, denna vecka, fått ihop 21,5 km och sammanlagt i mars är jag uppe i 56,5 km. Det borde ju inte vara nåt problem att få ihop de 80 km som jag kalkylerat med denna månad.

lördag 18 mars 2017

Kanske en förklaring

Gårdagens knasiga mag-ont kanske har fått en förklaring. Som den äkta snigel jag är, kanske jag har en snigels löparmage också. I går fick jag avbryta joggingrundan pga av ont i magen - i dag har jag fått göra några raska besök på toaletten. Men hellre det än att behöva skutta in i skogen förstås. 😅

I vårt joggingspår är det liksom inte mycket till skog att gömma sig i, och att bokstavligen bli påkommen  med byxorna nere är inget som lockar mig. Hallsberg är lite för litet för att jag ska unna mina grannar det.

Jisses, vad är det med löpare och deras fullständig brist på känsla för vad som passar sig att yppa. Normala människor skulle aldrig drömma om att berätta om skavsår mellan skinkorna, akut-bajs i skogen, plåstertejp på alla möjliga kroppsdelar och annat som vanliga människor liksom anser att det hör hemma i den privata sfären. Löpare, däremot... 

I dag hade jag tänkt ta en ny runda, men jag nöjde mig med att stanna hemma, plantera lite frön och göra lite vår i trädgården. I morgon hoppas jag på en långrunda, gärna upp emot en mil.

fredag 17 mars 2017

Skitrunda deluxe

Efter en vecka, lång som en halv evighet, gjorde jag äntligen helg och åkte hem för att byta om och fixa fredagsfysen. Jag var inte supertaggad, jag var trött och ute blåste det halv storm. Trots allt bytte jag om och kom i väg.

Benen kändes lättare än jag trott och vinden var inte på värsta viset i skogen. Jag tänkte, som så ofta, att det bara är dumt att tveka, det är ju så himla skönt bara man kommer i väg.

Efter ett par kilometer började det... ont i magen, som mensvärk upphöjt i kubik. Så där så att det nästa kväljde, liksom. Jag har haft så två gånger tidigare, i somras. Första gången gjorde det så ont att jag faktiskt blev rädd, ensam i skogen som jag var. Andra gången räckte det med att jag saktade farten så släppte det. Sen har jag inte känt det, och helt glömt det. Till i dag. Jag vet inte om det är någon slags håll, eller någon variant av löparmage. Det är inte så att jag får skutta in i skogen utan det gör bara ont och jag blir illamående.

Jag började med att sakta farten lite, försökte djupandas och hoppades att det skulle släppa men det blev bara värre. Till slut trodde jag att jag skulle kräkas, så då fick jag ge mig och börja gå. Sakta, sakta släppte det och jag försökte jogga lite igen men benen kändes tunga som bly. Andningen funkade inte, illamåendet låg på lur och motvinden gjorde saken ännu värre.

Väl hemma hade jag liksom kunnat slänga skorna och aldrig någonsin mer tagit ett joggingsteg. Istället tog jag en dusch och sen en kopp kaffe. Livsandarna återkom och jag kände att jag nog kanske, någon gång i en avlägsen framtid, kan tänka mig att ta ett, eller tt par, joggingsteg igen.

Ytterligare några timmar senare, med mat i magen och soffläge, så lovar jag mig själv att i morgon, då blir det minsann en bättre runda.

söndag 12 mars 2017

Snudd på halvvägs

In i mars, alltså.

Denna vecka kommer inte att gå till historien som den mest träningseffektiva någonsin, men den har i alla fall genererat 15 km jogging och en aning styrka. Det är jag nöjd med, med tanke på att veckan också innehållit ett kvällsjobb, ett besök av mamma och en trip till GeKås.

Sammanlagt, så här långt, har jag joggat ihop 35 km i mars. Det innebär att jag behöver höja farten en aning för att nå de 80 km jag satt upp för månaden, men då gör jag väl det då. :-) Trots allt går vi mot vår och ljusare tider. Då är det roligare och skönare att vara utomhus och då kan man plocka med kilometer än på ett tråkigt löpband.

lördag 11 mars 2017

Klent med träning

Denna vecka har det blivit rätt klent med träning. Vilodagen i måndags var ju planerad, liksom träningen i tisdags. Då blev det 5 km löpband och sen lite styrka.
I onsdags hade vi kvällsjobb så då blev det vila, och i torsdags kom mamma på besök så då blev det också vila.

I går skulle jag ha joggat, men vi var på GeKås och var inte klär där förrän klockan var närmare 19 och då var jag fullständigt sop-slut. Det fanns liksom inte energi över till ett endaste joggingsteg, jag orkade knappt duscha och släpa mig i säng.

Efter 2 timmar på GeKås i dag, 4 timmar i bil hem och sen packa upp en massa gula påsar så var det riktigt skönt att snöra på sig skorna och ta en runda i det underbara vädret. Strålande sol och helt vindstilla. Att benen var rätt sega och flåset rätt kasst gjorde liksom inget. Att jag dessutom fick sällskap av maken gjorde ju inte saken sämre.

Jag får kompensera veckans halvrisiga träning med ett pass i morgon också. Då ska jag göra säsongspremiär uppe i spåret vid Motorp.

söndag 5 mars 2017

Så var det det där med knäet då...

Efter en vilodag i går, då jag istället satt i bil i typ 9 timmar, var det dags att åka ner till gymmet i dag igen. Egentligen hade jag väl hellre joggat utomhus men det har blåst så förbaskat i dag, och jag ogillar blåst lika mycket som snö.

Väl på gymmet började jag med en snabb uppvärmningspromenad på bandet, 1 km, sen började jag jogga. 800 m i ett - för mig - högt tempo, 200 m rask promenad... i 6 km... utan minsta känning i nåt knä. Det gick så bra att jag till och med kunde spurta de sista 500 meterna.

Galet svettig, så där så det liksom droppade, stapplade jag av bandet och kraschade i gymmets soffa innan jag ens orkade gå in i omklädningsrummet, precis som det ska.

Till veckan får jag tänka om lite i min planering... Måndag brukar vara vilodag, och det finns risk att det får fortsätta så. Tisdag blir det träning, troligen löpband och styrka. På onsdag har vi öppet hus på skolan, vilket innebär att jag jobbar sent så då lär det inte bli nån träning, och på torsdag kommer mamma ner så då kan det också bli svårt att hinna få till nåt. På fredag ska vi till GeKås, men jag tar med mig skor och kläder så kan jag ta en runda efter shoppingen.

På lördagen räknar vi med att vara hemma rätt tidigt, så då bör jag hinna med ett pass till. Då får det bli löpband/styrka och så kör jag ett rent konditionspass på söndag.

Hej hopp, fyra pass trots att det är en massa annat också under vecka.

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...