I dag, i januaris sista skälvande timmar, körde jag en halvtimme på löpbandet för att skrapa ihop den där sista slatten av de planerade 70 km under januari. Sammanlagt blev det 3,5 km så totalen i januari blev 73 km.
Löpband är inte kul, det kan ingen påstå, men det går att variera sig så pass att det är okej. Jag brukar köra någon form av intervaller, då känns det som om tiden går lite snabbare. Då kan jag också köra i lite högre fart, vilket ju gör att det tickar kilometer.
I dag hade jag bestämt tid istället för sträcka - 30 minuter. Jag började med att gå snabbt i 10 min och skulle sedan jogga i 10, tänkte jag. Jag körde i gång lite försiktigt, 8,5 istället för 8,7 eller 9,0 som jag brukar köra på. Efter 5 minuter började jag räkna ner... halvtid, liksom. Men när jag var framme på 10 min var jag inte slut, så jag fortsatte lite till... En minut i taget... Tills jag joggat 15 min i ett svep, på ett löpband, utan att variera hastighet. Sen gick jag 5 min, innan jag bytte till cross trainer där jag också körde 30 min. Skönt!
I morgon börjar februari-utmaningen, Spring Tills Du Stupar, så mitt plan för denna vecka ser ut så här:
onsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
torsdag - 15 min jogga på löpband, 45 min cross trainer
fredag - 3 km på löpband, 30 min på cross trainer
lördag - 4 km jogga utomhus, 30 min cross trainer
söndag - 5 km på löpband
Det skulle ge 14 km in på joggingkontot och 25 km in på Ica klassikern. En bra vecka, alltså :-)
tisdag 31 januari 2017
måndag 30 januari 2017
Komma i gång... del 1
Ibland kanske man önskar att man var duktigare på att motionera, men tiden/orken/lusten finns bara inte. Det känns omöjligt att få in motion i vardagen och allt blir bara ett stort dåligt samvete.
Här kommer det att finnas tips på hur man kan göra för att komma i gång med motionen, antingen om man är helt ovan att motionera eller om man bara tappat sugen.
Tips 1
Prata HÖGT om ditt beslut att börja motionera. Kanske kan du börja blogga, kanske kan du slå vad med någon i din omgivning, bara du sprider ut till många att du ska börja motionera. Ju fler som vet om det, ju större press blir det på dig att motionera. Med stor sannolikhet kommer dessutom din omgivning att tycka det är förståndigt och uppmuntra dig till ett hälsosammare liv.
Tips 2
Lova dig själv en belöning. Sätt upp ett rimligt mål och ge dig själv en belöning när du uppnått målet. Drömmer du om en massage, om en ny väska, om nya gardiner, om en ny bok eller vad det nu kan vara? Bestäm dig för att du får köpa den NÄR (inte om) du når ditt mål. Målet du sätter upp ska vara rimligt, det är värdelöst om du redan från början känner att det aldrig kommer att gå. Men det ska också krävas en viss insats, det är ju lika värdelöst om du nöjer dig med två promenader i månaden och sedan belönar dig själv. *L*
Tänk på att mål kan se ut på många olika sätt. Insats-mål är lättare att själv påverka, t ex ”jag ska träna 3×30 minuter i veckan i fem veckor på rad” men resultat-mål är kanske roligare att tävla emot, t ex ”jag ska klara av att jogga 2 km i sträck”. Vilket slags mål du än väljer, var noga med att formulera det så det är mätbart. Att säga ”jag ska bli lite bättre på att motionera” är visserligen en bra intention, men hur mäter man det?
Tips 3
Skaffa en träningskompis. Det här är väl antagligen det absolut vanligaste tipset man kan få, men det gör det inte sämre. Skaffa en kompis att träna med, och bestäm när ni ska träna. Boka in er på pass eller stäm träff vid joggingspåret. Bestäm också att den som först lämnar återbud ska bjuda den andra på en väldigt dyr middag, eller nåt annat som verkligen svider.
Men – välj kompis med omsorg. Det är liksom ingen idé om du bokar med en elitidrottsman om du är nybörjare, eller med din lataste kompis om du faktiskt vill träna. *L*
Bara timmar kvar...
Januari är jättesnart slut och det börjar bli dags att summera månaden. Visserligen har jag även i morgon på mig, vilket är tur, för jag är inte riktigt i mål med 70 km än. Det saknas en halv, en ynka halv, kilometer till 70 km.
Som lök på laxen har jag ju Ica klassikern att fixa också - liksom den galna idén att hänga på en utmaning som heter Spring tills du stupar. Den utmaningen går ut på att man ska springa lika många kilometer som dagen har som datum... Alltså 1 km den 1/2, 7 km den 7/2 och 16 km den 16/2 osv...
Eftersom jag inte ens brukar fixa en vanlig run streak så är det en fullständigt horribel utmaning, men vad fasen - det är väl bara att försöka. Det värsta som kan hända är väl att jag inte klarar hela månaden...
Men - det betyder att jag behöver pinna på en hel del på cross trainern i början av februari för att slippa kombinera de långa joggingpassen med cross trainer senare.
Vad gäller kosten har jag nu ätit paleo i 3 veckor, alltså inget gluten och inget laktos. Inget socker heller, bortsett från honung sånt som finns i kryddor. Till helgen bryter jag detta och inför vettiga kolhydrater, men försöker ändå undvika vitt mjöl och vitt socker i fortsättningen.
Som lök på laxen har jag ju Ica klassikern att fixa också - liksom den galna idén att hänga på en utmaning som heter Spring tills du stupar. Den utmaningen går ut på att man ska springa lika många kilometer som dagen har som datum... Alltså 1 km den 1/2, 7 km den 7/2 och 16 km den 16/2 osv...
Eftersom jag inte ens brukar fixa en vanlig run streak så är det en fullständigt horribel utmaning, men vad fasen - det är väl bara att försöka. Det värsta som kan hända är väl att jag inte klarar hela månaden...
Men - det betyder att jag behöver pinna på en hel del på cross trainern i början av februari för att slippa kombinera de långa joggingpassen med cross trainer senare.
Vad gäller kosten har jag nu ätit paleo i 3 veckor, alltså inget gluten och inget laktos. Inget socker heller, bortsett från honung sånt som finns i kryddor. Till helgen bryter jag detta och inför vettiga kolhydrater, men försöker ändå undvika vitt mjöl och vitt socker i fortsättningen.
lördag 28 januari 2017
90 långa minuter...
Eftersom jag har en jäkla förmåga att hoppa på utmaningar så hängde jag på Ica klassikern i fjol. Cyklingen, simningen och joggingen var väl inga större problem - men nu är det skidåkning. Jag åker inte skidor, dessutom finns det ingen snö, så jag fick kolla in alternativen. Stakmaskin (blä), stavgång (hmm) och cross trainer (tråååkigt)... Bara att välja vad man kan stå ut med, alltså.
Jag tänkte att jag skulle kunna göra pinan så kort som möjligt. Jag har sex veckor på mig att fixa detta. Sex helger alltså. Om man kör 90 min crosstrainer varje helg så är man i hamn. Då är det bara en dag i veckan som man behöver ägna åt cross trainern, de övriga kan jag lägga på jogging eller vila.
90 minuter, sex kvartar, det fixar man - eller hur? I dag var första passet. En bra ljudbok i mobilen och så ner på gymmet. Första kvarten gick bra, den kändes kort och jag var vid gott mod. Den andra gick också snabbt, men sen började det bli segt. Jag vet inte om det var mest jobbigt eller mest tråkigt, det är nåt med cross trainer som jag tycker är så mördande trist. Löpband är heller inte kul, men det står jag ut med.
Efter en timme vände jag tidräkningen på maskinen och började räkna ner i stället. Minuterna gick inte fort, det kan man inte påstå, men de gick i alla fall och rätt som det var så hade jag gjort mina 90 minuter.
Svettig, trött, slut och nöjd åkte jag hem och duschade. Insikten om att det är FEM (!) såna här omgångar kvar är väl inte direkt lockande, men jag vill ju inte misslyckas med det sista momentet i Ica klassikern så det är väl bara att tugga i sig.
Jag tänkte att jag skulle kunna göra pinan så kort som möjligt. Jag har sex veckor på mig att fixa detta. Sex helger alltså. Om man kör 90 min crosstrainer varje helg så är man i hamn. Då är det bara en dag i veckan som man behöver ägna åt cross trainern, de övriga kan jag lägga på jogging eller vila.
90 minuter, sex kvartar, det fixar man - eller hur? I dag var första passet. En bra ljudbok i mobilen och så ner på gymmet. Första kvarten gick bra, den kändes kort och jag var vid gott mod. Den andra gick också snabbt, men sen började det bli segt. Jag vet inte om det var mest jobbigt eller mest tråkigt, det är nåt med cross trainer som jag tycker är så mördande trist. Löpband är heller inte kul, men det står jag ut med.
Efter en timme vände jag tidräkningen på maskinen och började räkna ner i stället. Minuterna gick inte fort, det kan man inte påstå, men de gick i alla fall och rätt som det var så hade jag gjort mina 90 minuter.
Svettig, trött, slut och nöjd åkte jag hem och duschade. Insikten om att det är FEM (!) såna här omgångar kvar är väl inte direkt lockande, men jag vill ju inte misslyckas med det sista momentet i Ica klassikern så det är väl bara att tugga i sig.
torsdag 26 januari 2017
Hur tänkte du nu?
Jag funderar ibland på hur omgivningen reagerar när man pratar motion. Visst är det intressant att folk som själva motionerar oftast uppmuntrar och kommer med goda råd, medan de som egentligen borde motionera själva hittar ursäkter för att slippa och gärna ifrågasätter om det är så nyttigt med motion. Det är ju inte helt ovanligt att en (överviktig) kollega/vän/släkting/granne säger ”men oj vad du tränar ofta, är det verkligen bra att träna så mycket som du gör, man ska ju leva också” medan en kollega/vän/släkting/granne som själv motionerar gärna berömmer och uppmuntrar, peppar och frågar hur det går.
Hur bemöter man detta? Vad ska man svara? ”Jo, det är jättedumt att motionera, det är mycket bättre att sitta hemma, äta bacon och pizza, röka ett paket om dagen och gärna stressa en massa också.”
Jag tror egentligen att det är lite avundsjuka som gör att människor blir negativa, att de också skulle vilja ta sig i kragen och komma i gång. Samtidigt kan det vara lite skrämmande att se att en överviktig 40+ klarar av att börja träna regelbundet, jisses det betyder ju att de också skulle klara av det – om de bara orkade försöka. Man får försöka stänga av öronen, fast det är inte helt enkelt.
Men, lika trist som det är när folk sätter krokben, lika kul är det med positiva människor, såna som säger att ”vad duktig du är” eller ”åh, jag önskar att jag var lika hurtig som du” eller ”kul, ska vi jogga ihop nån gång”.
Såna människor är kloka, dem ska man lyssna på!
tisdag 24 januari 2017
Roligt och roligt...?
Är det roligt att motionera? Måste det vara roligt?
Ofta läser man att man ska hitta nån motion som är rolig, men om man inte gör det då? Om jag har provat en massa olika men inte fastnat för nåt, ska jag strunta i motion då? Kanske bor jag i en liten stad där det inte finns så mycket att välja mellan, kanske hittar jag ingen aktivitet som jag tycker är kul – men måste allt vara så jäkla roligt jämt??
Ibland känns det som om allt ska vara kul. Skolan ska vara rolig, motion ska vara roligt, jobbet ska vara kul, allt ska vara roligt. Men funkar livet verkligen så, och är det verkligen målet? Kan man verkligen ha roligt jämt, är inte det lite som att alltid äta pannkaka, till slut är inte ens det gott…
Jag har ett helt underbart liv, men jag gör ofta saker som inte är kul. Det betyder inte alltid att de är tråkiga, men de är inte heller alltid kul.
* Jag städar varje vecka – hur roligt är det? Inte mycket, men jag vet att jag vantrivs om jag inte gör det.
* Jag går till jobbet varje dag – är det alltid så roligt? Nä, men jag vet att jag gillar löningen i slutet av varje månad.
* Jag klipper gräset regelbundet – skrattar man av det? Nä, men det är väldigt mycket trevligare än att behöva ha stövlar ute på gräsmattan.
* Jag betalar räkningar varje månad – är det kul? Inte mycket, men jag vet att jag måste för konsekvenserna är liksom tråkigare.
* Jag städar varje vecka – hur roligt är det? Inte mycket, men jag vet att jag vantrivs om jag inte gör det.
* Jag går till jobbet varje dag – är det alltid så roligt? Nä, men jag vet att jag gillar löningen i slutet av varje månad.
* Jag klipper gräset regelbundet – skrattar man av det? Nä, men det är väldigt mycket trevligare än att behöva ha stövlar ute på gräsmattan.
* Jag betalar räkningar varje månad – är det kul? Inte mycket, men jag vet att jag måste för konsekvenserna är liksom tråkigare.
Tanka bilen, tvätta, diska, göra läxor med barnen, gå ut med hunden när det regnar, rensa ogräs, stryka kläder, handla mat, vattna blommor – det är inte heller kul. Men man gör det, för man vet att man måste eller att man mår bra av det. Så varför kan man inte motionera tre gånger i veckan, även om det inte är roligt, men man vet att man mår bra av det?
Ett litet dilemma...
Jag kör Ica Klassikern, och där är det sista delmomentet SKIDOR. Jag hävdar att ingen normal människa åker skidor frivilligt, men det går att byta ut mot stavgång, stakmaskin och cross trainer.
Nu till min fundering... Mitt mål är 100 mil under 2017. Jag räknar alla mil som jag utför där huvuddelen är jogging, alltså även om det innebär gåvila under rundan. Däremot inte rena promenader, hur snabba de än är.
Då är frågan - hur 17 kombinerar jag detta med Ica Klassikern? Kan man räkna cross trainer som jogging? Det är ju inte jogg, men det känns ändå som liksom samma aktivitet...
Eller är jogg just jogg, och inget annat?
Nu till min fundering... Mitt mål är 100 mil under 2017. Jag räknar alla mil som jag utför där huvuddelen är jogging, alltså även om det innebär gåvila under rundan. Däremot inte rena promenader, hur snabba de än är.
Då är frågan - hur 17 kombinerar jag detta med Ica Klassikern? Kan man räkna cross trainer som jogging? Det är ju inte jogg, men det känns ändå som liksom samma aktivitet...
Eller är jogg just jogg, och inget annat?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Gott nytt år då :-)
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...
-
Trots värme och skolavslutningsvecka har jag fått ihop en del kilometer även denna vecka. Närmare bestämt 25,3 km. Det innebär att jag, unde...
-
Gårdagens lilla feber sov jag tydligen bort, för i morse vaknade jag med snorig näsa men ändå piggare. Några timmar på jobbet innan det va...
-
Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...