tisdag 4 april 2017

Morgonjogg och trevlig städare

I morse körde jag ett pass på löpbandet på hotellets gym. Uppladdningen i går kväll var den bästa - lite vin, en kaffe Karlsson och sent i säng 😁

Trots detta klev jag glatt upp, snörade på mig skorna och letade mig till gymmet.

Där var det tomt. Inte många tar chansen att svettas lite när de bor på hotell, det är tydligt.

Jag hade planerat in en halvtimme, 4 km så där, och började med att gå som uppvärmning.  Att nöta löpband är trååååkigt så jag föredrar att köra intervaller men i dag lät jag benen gå. Samma ben, samma flås som i lördags bara vägrade samarbeta funkade i dag perfekt. Jag ska inte säga att jag skuttade som en gasell, men det flöt på bra.

När jag hade några hundra meter kvar till de 4 km kom en städare in på gymmet och började städa.

När jag klev av, svettig och andfådd, ler han stort och säger:

"Du springer snyggt, ser stark ut."

Yes, han gjorde min dag. 🏃🏃💪💪

fredag 31 mars 2017

Mars-rapport och del-rapport

Kära nån, nu är mars slut. Årets första kvartal har gått, och det är dags att göra en liten delsummering.

Enligt plan ska jag ha joggat 22 mil nu - och det har jag ju. :-) Jag är uppe i 23,9 mil, jag har alltså lite marginal. Då ska man också komma ihåg att jag avrundar neråt varje gång det inte är jämn kilometer, aldrig uppåt.

Vad gäller de övriga målen ser det lite dystrare ut, men i morgon ska jag i alla fall ge mig ut på milen. Även om det nu är så att jag kanske inte orkar jogga hela, ska jag i alla fall ta mig runt hela. Utan gnäll, liksom. Skam den som ger sig, tänker jag.

I dag tog jag en femma på Motorp. Det gick rätt bra, trots att det var 4 grader och regn. Jag frös liksom, fast jag sprang mig varm. Jag gillar verkligen spåren i Motorp. De är välskötta, välbesökta (nåja, i dag var jag ensam där) och flacka.



Där kan jag hålla min jämna snigelhastighet och stanna i min lilla bekvämlighets-låda.




I påskhelgen ska jag försöka mig på 15 km, så jag skjuter på det målet ett par dagar. Tanken var ju innan påsk, men....

Jag bara måste ju få till längre distanser, det är ju inte så att tiden står stilla utan UV45 närmar sig med stormsteg. Jag har inga planer på att orka jogga hela UV, men jag ska i alla fall ta mig i mål med hedern i behåll. Jag har 140 dagar på mig att komma i betydligt bättre form än nu.




onsdag 29 mars 2017

Runacademy

I kväll har jag varit på min andra Löpskola, eller Löpargrupp eller vad vi nu ska kalla det.

Förra veckan var det mest löpteknik, alltså hållning, armpendling, fotisättning och sånt. Mycket kul, lite svårt, lagom jobbigt och skapligt träningsvärksframkallande.

I dag var det lite mer löpteknik. Först joggade vi 6-7 minuter för att värma upp. Spåren där i Karlslund är verkligen otroligt fina.

Vi körde liksom trippande, snabba fötter för att öva fotisättning, höga knän och kick i rumpan. Man blev lite rödblommig och varm, men inte sop-slut.

DÅ blev det intervaller. En minut jogga/springa, 30 sekunders gå - det körde vi 6 gånger, sen fick vi 3 minuters vila. En omgång till med sex gånger en minuts jogga/springa, 30 sekunders gå - och sen var jag rätt så färdig.

Som avslutning skulle vi jogga, lugnt och stilla, tillbaka till startområdet. Då kändes de där 6-7 minuterna väldigt långa, men det gick bra. Väl i mål var det väldigt skönt att köra lite lugn stretch och sen sätta sig i bilen för hemfärd.

Jag var väldigt nervös innan jag hoppade på det här med Löpskola, det är liksom inte min grej att jogga ihop med andra. Jag är ju så galet långsam. Men det är faktiskt ingen fara, det är riktigt kul. I alla fall dessa två lektioner har varit upplagda så att man kan vara med oavsett om man är en snigel eller en iller.

tisdag 28 mars 2017

Hm, måluppfyllelse....

Så här såg min målsättning ut i början av året:


Första målet - att orka jogga hela timmen i Marieberg - fixade jag ju med glans. Det andra målet gick ju så där... Jag tog ett par gåvilor i tunneln och de där galna uppförsbackarna på slutet var liksom inte ens aktuella att jogga i. Jag är liksom ingen bergsget.

Det tredje målet - 15 km innan påsk - lät liksom helt överkomligt strax innan nyår. Då var det jättelångt till påsk. Nu känns det ruggigt nära, och jag är inte ens i närheten av en mil än...

Med andra ord får jag sätta en jäkla fart!




söndag 26 mars 2017

TunnelRun 2017

Så var det äntligen dags, dags för TunnelRun 2017. Med tanke på hur häftigt det var under förra TunnelRun så hade jag höga förväntningar. Då var det allt från livemusik till konstgjort snöväder.

I går tog vi tunnelbanan från hotellet till St Eriksplan och sedan en kort promenad (mycket bra markerad, även en lantis som jag hittade till starten) till startområdet. Vi njöt av det vackra vädret och laddade för start.



Det var mycket folk, men hela cirkusen var välorganiserad så det var inga problem. Det enda jag reagerade på var väl att de släppte in folk med ryggsäckar och midjeväskor trots att de gått ut med att det var alldeles väldigt förbjudet "av säkerhetsskäl".

Uppvärmningen var annorlunda. Man är ju liksom van att Friskis&Svettis står på ett lastbilsflak och kör lite peppiga rörelser men här dök det upp två grabbar på en storbild. Två grabbar som körde nåt dans-aktigt, typ zumba eller så. Det var väl så där, men sen dök Susanne Lanefeldt upp på skärmen så då blev allt bra igen. :-)

När starten gick så var det en aning trångt en liten bit med det tunnade snabbt ut och sen var det bar att njuta. Ett par kilometer i det underbara vädret och sen ner i mörkret. Häftigt!



I tunneln var det mörkt, så klart, men upplyst av en hel del häftiga ljuseffekter. Det spelades musik och det kryllade av glada funktionärer. Många har klagat på att Kalle Moreus kördes på repeat, men jag fattar inte det, det var under max 300 meter man hörde honom. SÅ lång tid tar inte det, ens för en snigel som mig. Dessutom spelades det musik, mestadels inspelad men där fanns också en kör som sjöng. Jag tyckte det var häftigt, även om det kanske var mer effekter på förra loppet så var det också längre och en helt annan slags tunnel.



I ungefär 6 km var det lättsprunget och trevligt - sen kom straffet. Den sista biten fick man betala för alla snälla nedförsbackar.


Nåja, det var inget problem. Jag gick uppför backarna och gjorde en snygg målgång, joggandes med mjölksyran skrikande i benen.

Jag hade inga förhoppningar om något kanon-tid så jag kände ingen stress. Jag siktade på ett roligt lopp och det var det. I målområdet var det rätt mycket folk, men det flöt ändå ganska bra. Vi fick en flaska vatten, ett äpple (hm, det är ovanligt), en liten förpackning med några raw-food-bollar (goda, men hallå - KEXCHOKLAD!) och en RedBull. RedBull var premiär för mig, jag har aldrig druckit sån förr - och kommer nog inte att göra det igen. Urk, vilken konstgjord och sliskig dricka.

Som så många andra saknar jag också att vi inte fick medalj, jag älskar medaljer och det här är ändå ett unikt lopp. Reflexvästen är snygg, men inte ersätter den en medalj, och ett unikt SL-kort är liksom inte så himla spännande för oss som bor utanför SL-området.

(Två bilder har jag lånat från TunnelRuns hemsida, de andra är mina egna)

söndag 19 mars 2017

Full rulle, vetebulle

Gårdagens vilodag följdes av en dag med såväl trädgårdsskötsel och jogging. Soligt och nästan vindstilla, helt underbart med andra ord.

Vi åkte till Kumla för att ta ett par-tre varv i Viaskogen. Banan är 2,5 km lång och nästan helt platt. Jag siktade på 3 varv, varav minst 2 varv joggandes. Första varvet gick bra, men en bit in på andra kom det där mag-onda tillbaka. Jag saktade farten, men det ville inte ge sig. Det blir en känsla av mensvärk kombinerat med jag-vill-kräkas och en touch av snart-kommer-magen-att-rasa. Inte kul, alltså.

Jag valde att gå ett par hundra meter, sen joggade jag lite försiktigt igen. Smärtan lättade, men släppte inte helt. Efter andra varvet valde jag att gå det tredje varvet. Då gick känslan i princip helt över, så på något vis är det väl löparrelaterat. Jag har ätit en hel del socker och skräp de senaste dagarna så kanske är det så enkelt.

Alltså blir det sockerfritt fram till TunnelRun.

Vad gäller mängd så har jag, denna vecka, fått ihop 21,5 km och sammanlagt i mars är jag uppe i 56,5 km. Det borde ju inte vara nåt problem att få ihop de 80 km som jag kalkylerat med denna månad.

lördag 18 mars 2017

Kanske en förklaring

Gårdagens knasiga mag-ont kanske har fått en förklaring. Som den äkta snigel jag är, kanske jag har en snigels löparmage också. I går fick jag avbryta joggingrundan pga av ont i magen - i dag har jag fått göra några raska besök på toaletten. Men hellre det än att behöva skutta in i skogen förstås. 😅

I vårt joggingspår är det liksom inte mycket till skog att gömma sig i, och att bokstavligen bli påkommen  med byxorna nere är inget som lockar mig. Hallsberg är lite för litet för att jag ska unna mina grannar det.

Jisses, vad är det med löpare och deras fullständig brist på känsla för vad som passar sig att yppa. Normala människor skulle aldrig drömma om att berätta om skavsår mellan skinkorna, akut-bajs i skogen, plåstertejp på alla möjliga kroppsdelar och annat som vanliga människor liksom anser att det hör hemma i den privata sfären. Löpare, däremot... 

I dag hade jag tänkt ta en ny runda, men jag nöjde mig med att stanna hemma, plantera lite frön och göra lite vår i trädgården. I morgon hoppas jag på en långrunda, gärna upp emot en mil.

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...