fredag 17 mars 2017

Skitrunda deluxe

Efter en vecka, lång som en halv evighet, gjorde jag äntligen helg och åkte hem för att byta om och fixa fredagsfysen. Jag var inte supertaggad, jag var trött och ute blåste det halv storm. Trots allt bytte jag om och kom i väg.

Benen kändes lättare än jag trott och vinden var inte på värsta viset i skogen. Jag tänkte, som så ofta, att det bara är dumt att tveka, det är ju så himla skönt bara man kommer i väg.

Efter ett par kilometer började det... ont i magen, som mensvärk upphöjt i kubik. Så där så att det nästa kväljde, liksom. Jag har haft så två gånger tidigare, i somras. Första gången gjorde det så ont att jag faktiskt blev rädd, ensam i skogen som jag var. Andra gången räckte det med att jag saktade farten så släppte det. Sen har jag inte känt det, och helt glömt det. Till i dag. Jag vet inte om det är någon slags håll, eller någon variant av löparmage. Det är inte så att jag får skutta in i skogen utan det gör bara ont och jag blir illamående.

Jag började med att sakta farten lite, försökte djupandas och hoppades att det skulle släppa men det blev bara värre. Till slut trodde jag att jag skulle kräkas, så då fick jag ge mig och börja gå. Sakta, sakta släppte det och jag försökte jogga lite igen men benen kändes tunga som bly. Andningen funkade inte, illamåendet låg på lur och motvinden gjorde saken ännu värre.

Väl hemma hade jag liksom kunnat slänga skorna och aldrig någonsin mer tagit ett joggingsteg. Istället tog jag en dusch och sen en kopp kaffe. Livsandarna återkom och jag kände att jag nog kanske, någon gång i en avlägsen framtid, kan tänka mig att ta ett, eller tt par, joggingsteg igen.

Ytterligare några timmar senare, med mat i magen och soffläge, så lovar jag mig själv att i morgon, då blir det minsann en bättre runda.

söndag 12 mars 2017

Snudd på halvvägs

In i mars, alltså.

Denna vecka kommer inte att gå till historien som den mest träningseffektiva någonsin, men den har i alla fall genererat 15 km jogging och en aning styrka. Det är jag nöjd med, med tanke på att veckan också innehållit ett kvällsjobb, ett besök av mamma och en trip till GeKås.

Sammanlagt, så här långt, har jag joggat ihop 35 km i mars. Det innebär att jag behöver höja farten en aning för att nå de 80 km jag satt upp för månaden, men då gör jag väl det då. :-) Trots allt går vi mot vår och ljusare tider. Då är det roligare och skönare att vara utomhus och då kan man plocka med kilometer än på ett tråkigt löpband.

lördag 11 mars 2017

Klent med träning

Denna vecka har det blivit rätt klent med träning. Vilodagen i måndags var ju planerad, liksom träningen i tisdags. Då blev det 5 km löpband och sen lite styrka.
I onsdags hade vi kvällsjobb så då blev det vila, och i torsdags kom mamma på besök så då blev det också vila.

I går skulle jag ha joggat, men vi var på GeKås och var inte klär där förrän klockan var närmare 19 och då var jag fullständigt sop-slut. Det fanns liksom inte energi över till ett endaste joggingsteg, jag orkade knappt duscha och släpa mig i säng.

Efter 2 timmar på GeKås i dag, 4 timmar i bil hem och sen packa upp en massa gula påsar så var det riktigt skönt att snöra på sig skorna och ta en runda i det underbara vädret. Strålande sol och helt vindstilla. Att benen var rätt sega och flåset rätt kasst gjorde liksom inget. Att jag dessutom fick sällskap av maken gjorde ju inte saken sämre.

Jag får kompensera veckans halvrisiga träning med ett pass i morgon också. Då ska jag göra säsongspremiär uppe i spåret vid Motorp.

söndag 5 mars 2017

Så var det det där med knäet då...

Efter en vilodag i går, då jag istället satt i bil i typ 9 timmar, var det dags att åka ner till gymmet i dag igen. Egentligen hade jag väl hellre joggat utomhus men det har blåst så förbaskat i dag, och jag ogillar blåst lika mycket som snö.

Väl på gymmet började jag med en snabb uppvärmningspromenad på bandet, 1 km, sen började jag jogga. 800 m i ett - för mig - högt tempo, 200 m rask promenad... i 6 km... utan minsta känning i nåt knä. Det gick så bra att jag till och med kunde spurta de sista 500 meterna.

Galet svettig, så där så det liksom droppade, stapplade jag av bandet och kraschade i gymmets soffa innan jag ens orkade gå in i omklädningsrummet, precis som det ska.

Till veckan får jag tänka om lite i min planering... Måndag brukar vara vilodag, och det finns risk att det får fortsätta så. Tisdag blir det träning, troligen löpband och styrka. På onsdag har vi öppet hus på skolan, vilket innebär att jag jobbar sent så då lär det inte bli nån träning, och på torsdag kommer mamma ner så då kan det också bli svårt att hinna få till nåt. På fredag ska vi till GeKås, men jag tar med mig skor och kläder så kan jag ta en runda efter shoppingen.

På lördagen räknar vi med att vara hemma rätt tidigt, så då bör jag hinna med ett pass till. Då får det bli löpband/styrka och så kör jag ett rent konditionspass på söndag.

Hej hopp, fyra pass trots att det är en massa annat också under vecka.

fredag 3 mars 2017

Inte mycket till fredagsfys

Fredagsfys före fredagsmys - eller hur?

Alltså åkte jag hem från jobbet, bytte om och drog till gymmet. Tanken var 5 km löpband och sen lite styrka men jag kände direkt att kroppen inte svarade som den skulle på löpbandet.

Kroppen kändes tung, benen stumma. Det är illa nog, men efter bara ett par hundra meters joggande kände jag av knäet. Det gjorde inte ont, men det kändes. Jag avbröt, gick lite till och började sedan jogga igen. Nope, samma sak. Vänster knä kändes, inte mycket men det kändes.

Jag brukar inte känna nåt, och jag har inga planer på att börja med det heller, så jag valde att lyssna på kroppen. Trots allt har jag nött en hel del löpband, så kanske är det dags att börja jogga utomhus, i mjuka motionsspår.

Jag avbröt det där sorgliga försöket till jogging efter ett par kilometer och körde lite mer styrka istället. Armar och axlar, men också en aning ben. Styrka är inte skoj, men säkert väldans nyttigt, så jag kan väl trösta mig med att det inte var helt bortkastat att åka till gymmet.

Men jag hade hellre kört skiten ur mig på löpbandet, och blivit så där underbart svettig....

torsdag 2 mars 2017

Mensvärk, trötthet och allmän leda

Efter en rätt rörig dag på jobbet, och en mensvärk av episka mått, hade jag NOLL lust att byta om och bege mig ut och jogga. Den där lilla djävulen på axeln viskade nåt om att man inte behövde jogga när man har mensvärk... och att det nog är nyttigare att hänga i soffan när man känner sig stressad... och att jag ju tränade i går.. och i morgon är det fredag, vilket betyder fredagsfys.... Skälen att låta bli var många.



Men nu hade jag ju faktiskt bestämt att jag skulle jogga.. och jag vet att jag mår så himla gott efteråt... och med en alvedon så känns inte mensvärken... och jag behöver ju inte ta död på mig, jag kan ju ta en mysrunda... och utomhus, så skönt med frisk luft...

Alltså bytte jag om, snörade på mig skorna och begav mig ut. Ut, verkligen ut, det känns som om det är flera veckor sen jag joggade utomhus. Jag tog en omväg till spåret. Benen kändes förvånansvärt pigga så jag bestämde mig för att jogga hela vägen till spåret. Ingen gå-paus där inte.

Väl framme vid spåret så vet jag att det är rätt segt uppför i början, egentligen är det svagt uppför de första 700 meterna och jag orkar inte springa i uppförsbackar, det vet jag ju... eller....

Jag körde med metoden "bara en lyktstolpe till" tills jag var uppe för den första delen av backen. Där blir det en liten platå och där kunde jag hämta andan. Nästa etapp är brantare, men jag tog  mig an den också, med samma pedagogiska metod ... "bara en lyktstolpe till". Vips (eller nja, snarare FLÅS, så var jag uppe på krönet och jag hade en skaplig nedförsbacke att njuta av. Resten av spåret är ganska lätt, så då kände jag mig liksom rätt säker på att jag skulle fixa banan runt, trots allt.



Nöjd, på gränsen till kaxig, kom jag runt banan. Kvar var då ca 700 meter hem. En snutt på cykelbanan, en bit på vägen, en liten mördarbacke och så lite platt. Jag bestämde mig för att jag skulle jogga fram till cykelbanan... sen sköt jag upp det fram till vägen.... fram till mördarbacken.... sen körde jag "bara en lyktstolpe till" uppför backen.... den lilla platta som var kvar sen, den kunde jag ju inte gå på, när jag hade klarat av att jogga allt det andra, eller hur...

Alltså joggade jag hela vägen hem!

Väl hemma tankade jag givetvis över rutten från klockan till datorn. 5 km, i ett lugnt tempo, så lugnt att jag ju orkat jogga hela rundan... Med tanke på att jag nyss knäckt 35-minuters på löpband, och då var jag rätt slut, så tyckte jag nog att cirkus 40 var rätt rimligt.



36.19!! Fasen, helt plötslig känns ju Motorps-femman under 35 inte alls orimligt.

onsdag 1 mars 2017

Mars - snart är det VÅR

Första mars.... och jag skulle ju kliva på den förträffliga motionsplanen som jag satt upp. Alltså åkte jag hem från jobbet, bytte snabbt om och drog ner till gymmet. Upp på löpbandet och sen var det bara att köra på 5 km. Jag hade varken energi eller lust att nöta 5 km jogging så jag körde intervaller. Knappt 40 min senare glider jag av bandet och drar mig mot styrkemaskinerna. Med fokus på armar och axlar roar jag mig där i 15-20 min (jag glömde att kolla tiden exakt) och när armarna kändes skönt möra åkte jag hem och duschade.

Då slängde jag ett öga på mitt motionsprogram och insåg att det skulle vara 60 min kondition på onsdagar, inte 40 min kondition och 20 min styrka. Jag hade liksom tagit ett tisdagspass.

Nåja, det är väl ingen katastrof, jag tränade ju i alla fall. 💪

Eftersom jag vilat både måndag och tisdag så hoppar jag torsdagsvila. I stället kör jag ren kondition i morgon, kanske till och med utomhus.

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...